Ofta är jag lycklig

Ofta är jag lycklig av Jens Christian Grøndahl är en kort roman, bara 122 sidor, en pärla som jag tycker mycket om. Det är välskrivet och mycket nära.

Det handlar om en 70-årig kvinna som förlorat sin man. Hon hittar ett eget sätt att hantera sorgen och hon gör det genom att vända sig till sin väninna som varit död i ca 40 år. Väninnan har varit gift med kvinnans exman. Det visar sig även att väninnan haft ett förhållande med kvinnans dåvarande man.  Genom samtalet får vi följa hur kvinnan skapar sitt nya liv och även mycket om hennes förflutna.

Det är fin skrivet. Det finns ingen bitterhet, inte heller sentimentalitet. Det är rakt, äkta och nära utan att göra saker svårare än vad det är. Jag gillar det här perspektivet och jag gillar att kvinnan tar sig rätten att vara som hon vill vara. Som jag förstår det utspelar sig berättelsen nära Köpenhamn, men jag känner tyvärr inte igen vägar och områden som nämns. Det gör inget. Det gör mig vara nyfiken på att besöka området någon gång.