Nyfikenhet

Igår fick jag återkoppling att det är så härligt att jag har en stark nyfikenhet trots min ålder! Jag kände inte alls igen mig i den beskrivningen men valde ändå att tacka för komplimangen om nyfikenhet och avstod från att tolka in något om min ålder. Det var jag själv som tidigare nämnt att jag är äldre än många av mina studiekompisar. Personen framhöll att hon uppfattade mig som öppen, nyfiken och att jag vågar ta in nya intryck och vågar omvärdera min uppfattning.

Idag har jag tänkt på att hur jag utvecklats under de senaste tre åren. Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, både bra och dåliga och jag har lärt hantera flera av mina avigsidor. Det finns saker som var helt otänkbara för tre år sedan är nu helt naturliga. Kanske finns det ändå en viss öppenhet i mig som gjort utvecklingen möjlig? Har ändå svårt att kalla mig nyfiken även om jag har ett öppet sinne. Jag är inte så nyfiken på mina sämre sidor, däremot angelägen om att förändra till något gott. Framförallt väntar jag mig inte att någon annan ska göra något i mitt liv, jag agerar själv och ta ansvar för min egen utveckling.

Personen som gav mig återkoppling, känner inte mig men är duktig på att se människor. Tänker på hur mycket vi visar av oss själva utan att vi vet om det. Jag tänker på hur mycket man kan se av en människa, när man har förmågan att se henne utan att jämföra eller relatera till sig själv. Även om personen inte ser hela mig, så ser hon delar av mitt jag och till och med sådan jag inte själv sett. Det här tycker jag är väldig intressant. Det är sådant som faktiskt väcker lite nyfikenhet inom mig.

Tidig jul

Igår kändes det som julaftonsmorgon. Då man sitter förväntansfull framför granen, ser alla klappar och längtar efter att se efter att få öppna den. Det som triggar känslan är att jag fått ett utlåtande från en lektör på en novellsamling som jag skrivit.

Jag är så otroligt nyfiken på vad hon skrivit, vilka råd jag fått och att få sätta igång med redigering. Men just nu måste jag fixa skoluppgifter först, så det måste få vänta några dagar. Oj, vilken lång väntan. Nästan värre än att få vänta på att få öppna julklappar.

På sätt och vis är detta väntat, det är ju jag som beställt utlåtandet. Men jag vet ju inte vad lektören kommer att ge mig. Blir jag glad? Nöjd? Är det tillräckligt konstruktivt? Kommer det att hjälpa mig? Det är sådant som jag verkligen är nyfiken på just nu. Men som sagt, några dagar får det vänta.