Gott slut!

Till årets sista dagar tillhör att reflektera en stund över året som varit. Och det har verkligen varit ett omtumlande år på många sätt. Inte mycket har blivit som jag trodde vid förra årsskiftet, mycket har hänt och jag tar med mig erfarenheter som jag inte kunna drömma om.

Jag tänker tillbaka på ett axplock av guldkorn från detta speciella år. I år har jag börjat ett nytt, inspirerande jobb, fått skaffa mig nya rutiner, lärt känna ett företag och massor av makalösa kollegor. Jag har fått utmana mig rejält och ställts inför prövningar långt utanför komfortzonen – och klarat av det. Jag har fått en novell publicerad i en veckotidning, kom in på en efterlängtad skrivkurs och fått ny fart i mitt romanskrivande. Har läst 78 böcker och är nöjd trots att jag inte nått mitt mål. Jag fick en fin sommar med vandring i Skåne trots att skogsmössen gnagde på utrustningen. Jag har köpt en cykel och t.o.m cyklat till jobbet. En välgörande vinst på Lotto har piggat upp och gjort att jag unnat mig fina saker. Har lyckats ta chanser att träffa mina nära utan att ta onödiga risker och är tacksam att alla är friska.

Jag är väl medveten om allt som händer i omvärlden, förnekar det inte men tänker att det viktigaste är hur jag själv agerar och hanterar situationen. Jag tycker att jag lärt mig mycket och att jag blivit en bättre människa för mig själv och andra.

Önskar ett gott slut på detta år och en kanonstart på det nya!

Årets sista morgonkaffe

Sitter uppkrupen i fåtöljen med morgonkaffet, årets sista. Sov länge men är i alla fall lite piggare i dag. Vaknade av telefon då min mamma hade ett nytt dödsbesked att leverera. Denna gång är det mammas morbror som gått bort. Mannen skulle fyllt 90 år i januari men nu blir det inget firande. Det här mannen var ett original, oklart om han ens hade någon utbildning och har levt ett friskt liv, först på en gård sedan i ett samhälle utanför Lund. Det blir en saknad i släkten. Särskilt tungt blir det för min mamma med två dödsfall på mindre än en vecka. Det här är personer hon pratat med i telefon varje vecka så det blir lite tystare.

Planen för dagen är att försöka ta mig ut. Det tråkiga beskedet, bristen på matsäck och gråväder gör att den planerade vandringen uteblir men en promenad bör jag hinna med innan det blir mörkt. Kanske köpa något gott att äta.

Därtill ska jag reflektera över året som varit och planera för det kommande året.

Gott slut!

Nyårsnatt

Igår läste jag i något vandrarforum om en man som letade bra plats för sin nyårsvandring. Mannen tänkte sig en kortare vandring, bo vid en anlagd lägerplats, njuta av nyårsnatten i eldens sken och sedan ta sig hem igen på det nya årets första dag.

Först reagerade jag avigt men ganska snart började tankarna gro. Det låter ju fantastiskt mysigt, förutsatt en grymt bra sovsäck. Ett annorlunda sätt att fira in det nya året. Men lite tur, kan det blir en stjärnklar natt. Jag tycker att det låter så häftigt. Förmodligen är det inget jag skulle våga men drömma kan jag ju göra.

2019 års sista dag

Tiden kring nyår är i mitt liv en tid för reflektion och eftertanke. Jag funderar över året som gått och planerar för det nya. Vad vill jag? Vad kan jag? Vart ska jag? Jag tar promenader för att tänka, dricker kaffe och skriver ner tankar och funderingar i mitt anteckningsblock. Idéerna på nya projekt är oftast fler än vad som är rimligt för ett år, så jag måste prioritera. Vad är viktigast?

Något som blivit en återkommande aktivitet på nyårsafton är att gå till NK och dricka nyårskaffet på Franska caféet. Det är något jag uppskattar och speciellt på nyårsafton. Där kan jag sammanfattar tankar från långpromenaden dit. Det känns både lyxigt och inspirerande.

Det kändes lite knasigt att NK har öppet till 17.00 på nyårsafton. Än värre att Åhléns City hade öppet till 19.00. Jag är inte så säker på att det är en bra utveckling. Det kändes även lite udda att gå i varuhusen tillsammans med festklädde medkonsumenter. Många var uppenbart på väg mot firande, det var inga vanliga shoppingkläder. Jag tänkte mig att det kan vara panik med strumpbyxor och liknande men folk tycktes handla det mesta, även på nyårsafton.

Min kväll blev lugn och jag arbetade vidare med mål för 2020 och ett nyårslöfte. Planen och målen kommer att behöver mer bearbetning innan de är klara men nyårslöftet är klart: ”Bjussa mer”. Det handlar om att bjuda mer på mig själv och min kompetens, att hjälpa andra. Det handlar mycket om att sprida tips och idéer, ge sammanfattningar och recensioner som andra kan ha nytta av etc. Idén kom från ett seminarium om nätverkande som handlade om hur vi kan hjälpa varandra. Jag kan hjälpa något med min kunskap och andra kan hjälpa mig med sin. Att vara generös, att dela och ge vidare kan bli väldigt avgörande och underlätta mycket i livet. Föredragshållaren sammanfattade: bjussa, bjussa, bjussa. Och det tar jag till mig.

Önskar en riktigt fin start och fortsättning på det år som precis gjort entré!

Nyårsafton

Avslutade 2018 på ett lugnt och harmoniskt sett. Sedan några år tillbaka har jag börjat att besöka Franska Caféet på NK på nyårsafton och det har blivit en mysig tradition. Det är så härligt att få unna sig lyx, sitta i lugn och ro och se hur andra stressar förbi. Det verkar pågå en ombyggnad. Caféet ligger kvar på samma plats men har ett lite annat utseende. Det bästa är att de äntligen har införskaffat trevliga kaffekoppar. Det gamla muggarna var urtrista, vilket jag skrivet till dem om vid ett flertal tillfällen. Med de nya kopparna blev upplevelsen betydligt bättre!

Tog bussen till Berwaldhallen för nyårskonsert. Jag har aldrig varit i Berwaldhallen tidigare och jag har heller aldrig varit på nyårskonsert. Det har var en klassisk konsert med musik av Strauss (pappa Strauss och tre av hans söner). Det blev en så fin upplevelse. Eftersom jag inte kan något om denna typ av musik (typ wienervals, polskor och masurkor) så är det bara att ta in allt man ser och höra, känna efter och uppleva. Det stod att det var en konsert för hela familjen men det känner jag mig tveksam till. Medelålder i publiken var hög och det kan jag förstå.

Det var en fin stämning, lokalen är härligt även om jag hade dålig plats. Jag hörde bra men såg inte allt. Det var några balettdansare där jag inte riktigt kunde se hela deras uppträdande. Musikerna var duktiga, jag kände igen några stycken men det mesta var okänt för mig. Det blev lite långdraget men tog sig mot slutet. Extranumren (eller var det kan heta) var de mest kända verken där publiken fick klappa med i Champagne-galoppen, vilket var kul.

Jag förstod aldrig om det fanns något tema eller hur styckena var valda. För mig fanns ingen röd tråd och jag förstod inte heller alla av dansarnas tolkningar. Det som förvånade mig var att jag upplevde flera stycken som ”somriga” och inte riktigt passade vid nyår. Men det finns säkert en förklaring till det.

Det blev en totalt sett en fin upplevelse men det fanns två saker som irriterade mig. Dels prissättningen, dels en tant i personalen. Det var olika pris beroende på var man satt. Det som förvånade mig var att prisskillnaden var så liten. Om man bara ska lyssna, kan jag förstå att skillnaden inte så stor men när man inte ser dansarna så kändes det konstigt att betala ett högt pris när man missade så mycket. Det ska jag tänka på till nästa gång (jag kommer absolut vilja besöka Berwaldhallen igen). Det andra irritationsmomentet var en publikvärd som var mer av vakt. Det var få barn i publiken men vakten var på dem flera gånger om att de inte fick titta över kanten och att de skulle vara mer stilla. Det slutade med att några föräldrar fick ta med barnen ut. Det är så trist. Barnen var lugna och tysta och störde ingen. Även om det inte satt exakt på stolen så kan man absolut ha överseende med det. Den här typen av konserter behöver välkomna alla och det är så onödigt att skrämma iväg barnen på detta sätt.

Start på nya året

Så glädjefullt att vakna utvilad och ha frukost hemma att njuta av. Solen sken, jag kom iväg redan under förmiddagen för att tvätta bilen och handla. Eftersom jag ska bege mig ut på resa så har jag även tänkt vara ute med packningen i god tid, istället för att rafsa ihop något i sista stund. Min vana trogen så börjar jag med ”leksaksväska” dvs en ryggsäck som jag fyller med böcker att läsa, block och pennor och annat som jag kan fördriva fritiden med.

Jag har även kommit ganska långt med min ”årsbok” med planer och drömmar för året. Några mål har jag dock inte formulerat än. Måste fundera noga. Under 2016 har jag lyckats väl med några mål, ett föll i glömska och ett annat var inte så genomtänkt och passande som jag trott. Det ska jag lära av. Under 2016 hade jag sex huvudmål med tre delkriterier per mål. 18 kriterier och det är lite för mycket. Men jag får helt enkelt fortsätta att utveckla mitt mål-koncept.

På det hela har jag känt att 2017 börjat på bästa sätt. Så ringer telefonen.

Mina föräldrar har varit med om en bilolycka. Allt har gått bra. Inga allvarliga skador och de är båda hemma igen. Visserligen väntar fler läkarbesök och undersökningar. Det var ju ganska skruttiga redan innan och nu är de än mer skruttiga, fler blessyrer och har än mer värk. Vet inte hur länge deras stackars kroppar ska orka med. Och all den oro jag tänkt att lämna bakom mig i 2016, studsade tillbaka igen och växer allt mer. Å ena sidan tänker jag att det hände 2016, men jag vet inte om det är så klokt att lura sig själv.

Det är nog bara att inse att jag får kämpa på som vanligt, inte styras av kalender utan se till att göra det bästa jag kan av varje situation.

God fortsättning på det nya året!

Blomma

Slutet

Förra året avslutades med en blandning av nya och gamla traditioner. Jag väljer att se det som förädling. Jag tar vara på det goda i mina traditioner och fyller på med ännu mer gott.

En nyhet var förmiddagskaffe på balkongen. Det är inte så ofta som det är så behagligt men igår passade det bra. Och en god grund för en promenad i stan. Det var ju ganska trist väder så jag förgyllde genom att gå och kolla på sådant som känns lite lyxigt. Jag var i butiker och doftade på parfymer, kände på fina sjalar och gluttade på väskor. Det blev dock inget köp.

Eftermiddagskaffet intogs på NK:s Franska Café. Det gjorde jag även förra året och kanske är det en ny tradition som är på väg att skapas. Kaffet är inte perfekt men jag gillar miljön, och den känns bra vid nyår.

På kvällen blev det teater, Dorian Grays Porträtt. Inte så upplyftande men visst hade den något. Det jag noterade var att få i publiken var festklädda. Det brukar vara lite blandat men på nyår har jag tidigare år sett en del glitter och paljetter. Men inte igår. Flera var, som jag, ute i sista minuten. Jag fick känslan av att fler vill ha ett mer avslappnat nyårsfirande.

Idag ska jag börja planera det nya året!

Dags för nya traditioner?

Nyår närmar sig och jag har inga bokade planer. Nyår är inget stort för mig, snarare något jag undviker, en rest från en skilsmässa för många år sedan. Däremot brukar jag göra något jag tycker om, som att gå på teater eller annat kulturevenemang.

Kanske blir det så även i år. Eller så är det dags att bryta den traditionen och börja på något nytt. Jag vet inte vad men det känns som rätt tid.

Där har jag en fundering att ägna fredagen åt. Tid att tänka innan det är försent.

img_1347

Skriv-resa

Har letat efter trevligt resmål i Sverige för en kortare nyårsresa men inget har känts rätt. Det jag egentligen vill är att få sitta och lugn och ro och skriva. Så en sömnlös natt, slogs jag av tanke att boka in mig på ett hotell några dagar under första vecka i januari. Många hotell har bra helgerbjudande vilket jag gärna nyttjar.

Nu är det bokat och klart och det känns bra i magen. Börjar året i Skåne och det ska bli skönt med skriv-tid i lyx dvs med hotellfrukost med mm. Det ser jag fram emot.

Något franskinspirerat nyårsfirande

Nyårsafton är inte viktig för mig. Skönt med en ledig dag. Numera är dock inte kalendern lika viktig för mig, så på det sättet är nyårsfirande inte så noga.

Avslutade året med en långpromenad inne i Stockholm där jag njöt av att få gå hur länge jag ville samtidigt som jag tittade på imponerande hus och vackra vyer. Det var skönt att gå, inte så gräsligt kallt men visst kände jag av kylan efter några timmar.

Tänkte att Franska CaféetNK skulle kunna passa för en värmande kopp kaffe. Jag gillar stämningen, att se ut över granen som hänger i ljusgården och se alla människor. Där kan jag sitta och drömma mig bort, drömma att jag sitter på ett riktigt franskt café. Ett minus finns dock. Jag får mitt kaffe i jättetrista muggar. En kopp med fat – det tycker jag att de kan erbjuda.

Skred vidare till KulturhusetStadsteatern. Jag ville se ”Sista föreställningen” där Rikard Wolff sjunger sånger av Jacques Brel. I föreställningen blandas bra musik med anekdoter både om Brels och Wolffs liv. Jag njöt och fortsatte att drömma mig mot Frankrike.

Innan kvällen tog slut, hann jag med ett beslut om att en resa till Frankrike bör bli av under 2016. Inget löfte men det får finnas med på listan över önskade upplevelser för 2016.

God fortsättning på det nya året!