Jag är en skrivande människa

Idag har jag fått ett brev och ett mejl som betyder något för mig.

Brevet var från en folkhögskola som meddelar att jag är välkommen på en kort sommarkurs i att skriva. Det ser jag fram emot. Jag vill gärna få ny inspiration, träffa andra som skriver och få ny fart i utvecklingen. Jag var inte säker på om jag skulle få plats, så för mig blev detta ett glatt besked.

Mejlet var inte lika glatt eftersom det var ett refuseringsbrev på en novellsamling som jag skickat in till ett förlag. Det var förvisso väntat. Eller rättare sagt så förväntar jag mig inte att få ja vid första förlag. Jag har skickat in till fler förlag och jag är beredd på omskrivningar. Trist är det förstås men jag ser det som en del av min lärprocess.

Det viktigaste, för mig, är dock att jag ser mig som en skrivande människa. Skrivandet är inte enbart en dröm utan något jag verkligen gör, trots att det kan vara svårt och att konkurrensen är hård. Jag vågar skicka till förlag och jag kan hantera både mot- och medgång. Det stärker mig. Nu vill jag mer. Jag vill skriva mer innan kursen sätter fart och jag vill ha gott om tid att skriva efter kursen. Jag vill verkligen utveckla mitt eget skrivande så att det någon gång mer ett positivt brev från ett förlag.

Skrivflow

Att skriva är en passion men all typ av skrivande är inte lika roligt. Jag har nu passerat en tung period av redigering som äntligt resulterat i en färdigställd novellsamling. Sedan jag börjat skicka samlingen till förlag har jag även kunnat ta tag i nästa projekt. Det är roligt.

Jag har en tydlig idé och struktur till nästa novellsamling. Jag har även en hel del av novellerna hyfsat färdiga. De senaste dagarna har jag ägnat åt att strukturera, planera och läsa om gamla noveller. Idag har jag redigerat flera av novellerna som hittat sin plats i den nya samlingen. Jag har också klart för mig hur jag ska gå vidare.

Idag satt jag mellan 12.00 och 15.45 på biblioteket. Jag var helt inne i skrivandet och tog inte ens en paus. Jag hade med mig en flaska vatten och min påse med lördagsgodis som jag sparat. När biblioteket skulle stänga, så kände jag hur trött jag var. Och nöjd. Det här kommer att bli bra.

En novellsamling har hittat sin form

Ett av mina mål för året är att försöka få ihop mina noveller till en samling, som kan skickas till förlag. Jag har ju den del färdiga och halvfärdiga noveller men det är ganska svårt att få ihop till en helhet. Ofta något som måste kompletteras. Men jag har jobbat på med detta och ikväll blev ytterligare en novell klar. Och just den novellen var den sista i planen för novellsamling nr 1.

Jag tror faktiskt att jag nått ett delmål. Novellsamlingen är ju inte klar men tillräckligt klar för att jag ska våga skicka den till en lektör som kan ge mig goda råd om fortsättningen. Den är tillräckligt klar för att jag inte ska kunna göra mer utan extern hjälp. Det känns ju faktiskt riktigt bra. Nu ska jag sova på saken. Kolla en extra gång i morgonen innan den går iväg till någon som ska få mitt förtroende.

Sp skönt att var På Gång.

Målet är nära

Ett av mina mål som jag arbetar med är att skriva noveller som ska bilda en novellsamling. Det går faktiskt ganska bra. Jag skriver och skriver och allt fler bitar faller på plats. En del platsar inte, andra fyller hålrummen i samlingen på ett överraskande sätt.

Nu är jag så pass nära att jag anar att slutresultatet. Inte klar än men det känns överkomligt och som att det är dags att börja spurta.

Tyvärr ser jag en hel del egenheter:
– Det dricks en hel del kaffe i mina noveller.
– Det här med namn är svårt. Jag försöker undvika namn på nära och kära en det är i det närmaste möjligt med så många noveller.
– Betydligt fler kvinnor än män.
– Mest sommar, lite vår och höst men ingen vinter.

Kan konstaterar att jag måste jobba lite mer med balanser, har lite mer redigering kvar att göra och behöver komplettera med en ytterligare novell. Sedan redigera lite till och lite till. Och sen är det dags lektör av något slag.

Jag har verkligen något att se fram emot!

P1010202(1)

Att nyttja sin talang

Att skriva är min passion, min hobby, det som utvecklar min kreativitet och det som får mig att koppla av. Ägnar en del tid åt skrivande. Men gör jag det tillräckligt mycket?

Frågan ställde jag mig när jag satt hos frisören idag. Istället för att bläddra i tidningar, satt jag och fundera över en novellsamling som jag skulle vilja färdigställa. Har en del bra noveller som kan sättas samman till ett sammanhang. Några noveller är klara eller nästan klara. Andra finns i utkast och ganska många finns som anteckningar i min anteckningsbok. När jag satt i frisörstolen blev det tydligt vilken typ av noveller som saknas till samlingen. Och snart hade jag en idé klart framför mig. Tog fram blocket och började skissa på handlingen. En stund senare hade jag alla huvudingredienser klart för mig. Jag hittade tråden, tonen och tempot. En synopsis var klar. När jag en stund senare satt med en fika, blev alla karaktärer klara. Bara att ge mig tid för att skriva ihop min novell och börja redigera.

Det går lätt. Och jag tror att den kan bli riktigt bra. Jag har dessutom flera andra texter, halvfärdiga, som kan bli riktigt bra. Det går lätt för mig och jag anar att jag har viss talang för det här. Men få texter blir något mer än en fil i min dator. Om jag anstränger mig lite mer, kan det bli något annat. Om jag bestämmer mig för att våga.

Just nu känns det som att jag försummar alltför många riktigt bra idéer. Kanske att det är dags att prioritera om. Om skrivandet är min talang, kanske jag har anledning att dra nytta av den talang jag fått. Än mer än vad jag gjort hittills. Dags att lägga i nästa växel. Den tanken ska få mogna.