Motgång och medgång

I början av juni försökte jag boka en biljett till Lotta på Liseberg. Det gick inte så bra. De tog betalt men jag fick ingen biljett. Har först mejlat försäljningsbolaget som kräver två mejl innan de svarade. De hänvisade till Liseberg. Med dem har jag haft en dialog under den senaste veckan.  Efter en del turer blev jag åter hänvisad tillbaka till det första bolaget. Det är mycket jobb för 50 kr och jag har varit nära att ge upp. Men jag ogillar principen att bli lurad på pengar så det har drivit mig att fortsätta. Nu verkar det som att jag ska få tillbaka mina pengar och även möjlighet att boka nya biljetter. Slutet gott.

Slitet med biljetten och även all annan administration som präglat dagen, behövde jag en liten paus. Kände mig lite sliten och köpte ett glansigt magasin för att läsa på balkongen, tänkte att de kan pigga upp. Men när regnet drog in så blev det soffan i stället.

En riktigt glad överraskning kom via mejl. En tidning vill köpa en novell. Det räcker för att stärka mitt självförtroende och höja mitt humör. Det har även fått mig att fundera om jag faktisk ska satsa ännu mer på mitt skrivande. Det kanske är det som är nästa projekt nu när skolan är slut. Om jag kan fixa en examen med riktigt bra betyg, så kan jag kanske även fixa att slutföra en riktigt bra roman. Det handlar om att våga och att satsa. Och att bestämma sig.

Annonser

En tur till brevlådan

Det har gått åt en ansenlig mängd pappersnäsdukar den senaste veckan. Mitt lager sinar och min nos är öm. Kanske, kanske, kanske att jag börjar se en ljusning med hopp om hälsan igen.

Efter en väldigt lång förmiddag tillsammans med en väldigt trist kursbok, begav jag mig ut på en kortare promenad idag. Jag har skrivit klart ännu en novell och längtade efter känslan att få lägga den i brevlådan och hoppas att vingarna bär. Frisk luft och solsken på näsan är en värdefull bonus. Tyvärr räckte inte min krafter så långt som jag trott, så jag fick gena och ta en snabbare väg hem. Det är en ynnest att få ta en eftermiddagslur efter en sådan krafturladdning.

Känner att det skulle smaka gott med eftermiddagskaffe, vilket för mig brukar vara ett tecken på krafterna är på väg tillbaka. Hoppas, hoppas, hoppas.

Ett kuvert i lådan

Ikväll var jag till brevlådan med ett stort kuvert. Kuvertet innehåller en novell som nu är på väg till en tävling. Jag har skrivit och skrivit om otaliga gånger och i kväll kändes den klar. Jag skyndade mig att skriva ut den och försluta kuvertet, för att inte hinna ångra mig.

Det är en skön känsla att vara klar. Det blir så tydligt när man lägger kuvertet i lådan. Ingen återvändo. Nu kan jag koncentrera mig på alla andra noveller som väntar på att bli redigerade. Förhoppningsvis står jag snart vid brevlådan igen.

Redigerar

Sitter med slutredigering av en novell. Det mesta har fallit på plats men min erfarenheter säger mig att det ändå är massor av arbete kvar. Finlir. Svårt att se och trist. Jag läser, läser om, redigerar, läser om, redigerar. Jag tar paus, läser och redigerar. Om och om igen. Vågar inte registrera hur mycket tid jag lägger på varje novell.

Det svåraste är dock kvar. Titel. Jag är helt värdelös på att skapa bra titlar. Ska ta en promenad och hoppas att den kommer på det sättet.

Sedan ska jag läsa, läsa om och läsa om igen. Till dess att jag blir nöjd.

Att ta en paus

Efter att ha läst, lyssnat till några sommarpratare och druckit morgonkaffet, har jag även försökt skriva idag. Jag jobbar med en novell som inte vill komma ut på pappret. I huvudet har jag handling, karaktärer, miljö och komposition helt klart för mig. Ändå tar det stopp när jag ska skriva ner det. Jag skriver, skriver om, stryker och det går långsamt, långsamt fram utan att bli bra.

Bestämde mig för en paus för att åka och köpa fika. Så snart jag satt mig bakom ratten, föll bit efter bit på plats. Jag kom på formuleringar och övergångar. Det är så märkligt att det alltid kommer när jag inte har tillgång till papper och penna. Jag har suttit i timmar vid datorn och så tar det bara några minuter vid en ratt för att få fart på skrivandet.

Det är något speciellt med att byta miljö och ta paus. Det är tydligen helt nödvändigt för den kreativa processen. Jag vet det, men ibland försöker jag ta genvägar, försöker spara tid genom att jobba hårdare. Det går inte. Att vara effektiv må kännas skönt, men resultatet blir inte alltid så bra. Och i detta fall är det enbart resultatet som räknas.

Skrivflow

Att skriva är en passion men all typ av skrivande är inte lika roligt. Jag har nu passerat en tung period av redigering som äntligt resulterat i en färdigställd novellsamling. Sedan jag börjat skicka samlingen till förlag har jag även kunnat ta tag i nästa projekt. Det är roligt.

Jag har en tydlig idé och struktur till nästa novellsamling. Jag har även en hel del av novellerna hyfsat färdiga. De senaste dagarna har jag ägnat åt att strukturera, planera och läsa om gamla noveller. Idag har jag redigerat flera av novellerna som hittat sin plats i den nya samlingen. Jag har också klart för mig hur jag ska gå vidare.

Idag satt jag mellan 12.00 och 15.45 på biblioteket. Jag var helt inne i skrivandet och tog inte ens en paus. Jag hade med mig en flaska vatten och min påse med lördagsgodis som jag sparat. När biblioteket skulle stänga, så kände jag hur trött jag var. Och nöjd. Det här kommer att bli bra.

Dagen som började så bra

Vaknade inspirerad och förhoppningsfull inför fredagens stordåd. Drack mitt goda morgonkaffe, skrev lite grann på en novell och var på gott humör. Solen sken och jag kvittrade. Åkte iväg och handlade lite förråd- och skafferivaror såsom tvättmedel, diskmedel och kaffe. Sådan som jag behöver.

Valde att tvätta bilen i en tvättautomat på Circle K. Att började bra men när jag skulle köra ut, så öppnades inte porten och kom inte ut. Fick ringa på hjälp för att bli utsläppt. Av tonläget på kille som svarade, helt utan förvåning, anar jag att det inte är första gången det hände.

När jag kom hem tränade jag på att göra kesoplättar. Tycker inte att de smakade så mycket men det kan ju beror på att jag glömde saltet. Jag ska träna lite till, addera kryddor, så kan det nog bli en bra maträtt.

Så satte jag på tv:n och hamnade framför Donald Trumps tal på World Economic Forum i Davos. Där sjönk mitt humör. Jag kan klara av att bli fast i en biltvätt och äta smaklös mat utan salt, men jag har mycket svårt att hantera självgodhet. Det var ett ganska trist tal, utan jätteskandaler men jag är ändå inte imponerad. Jag kan inte se presidenten som förebild.