Glad nationaldag

Glad nationaldag!

Solen skiner och värmer och det är ljuvligt att vara ute i den blommande grönskan. Det är en fin tid att fira nationaldag, tycker jag. Personligen tycker jag att vi som nation kan bli ännu bättre på att fira. Det arrangeras en del firande men jag inser att flera arrangemang inte lyckas dra folk från golfbanor och trädgårdsland. Det är som att vi inte är vana att fira med andra utan heller vill ha firande som är avgränsade till familj och vänner. Min reflektion är att ”vi” är bättre på firande som kretsar kring mat och alkohol än att fira dagar utan mattraditioner.

Min förhoppning är att vi inte ger upp utan fortsätter med våra försök att få till ett gemensamt och inkluderande firande. Det kan ju ta en viss tid att skapa traditoner och även om starten har varit lång och seg så blir det bättre. Det är förstås en utmaning i ett individualistiskt land men kanske att det är därför som att det är så viktigt.

Tyvärr jag inte vara på plats vid Skansens firande men jag ska självklart följa firandet via tv. Det är ett bra initiativ för att skapa mer av gemenskap och öka firandet.

 

 

 

Mellanlandning

Landar hemma igen efter några dagar hos mina föräldrar. Ser det som en mellanlandning då jag snart måste tillbaka igen och sedan väntar fortsatt resa mot folkhögskola. De har dagarna behöver jag tvätta, städa, packa men även landa mentalt.

Min mamma fyllde 71 år igår och det var huvudskälet till mitt besök. Det var kalas och i min roll ingår att handla, servera, diska, fotografera och inte minst hissa flaggan. Eftersom min pappa, som är krasslig med många sjukdomar, dessutom brutit foten så behövde jag även skjutsa honom i både bil och rullstol. Fy bubblans så krångligt allt blivit. Han har haft gips i sex veckor. Tyvärr har foten inte läkt som det ska och han har ont. Att båda mina föräldrar mår dåligt och har ont påverka humöret. På så sätt är det skönt att få ta en paus och mellan landa här hemma innan jag besöker dem till helgen igen.

Nåväl, dags att ta fram listan med dagens göromål. Det är mycket man vill hinna med, när man har sommarlov.

Händelserikt och insiktsfullt

Helgen har i sitt lugna sinne ändå innehållit en del uppståndelse som tål att fundera vidare på. Allt började redan på fredagen då min mamma ringde och berättade om ett fasligt äventyr där mina föräldrarnas bil gått sönder. De ville låna min bil vilket jag inte kunde säga nej till. De är gamla och beroende av bil för att ta sig till affär, apotek och vård och jag känner att de blir väldigt oroliga utan bil. Eftersom jag bor ca 20 mil bort hälsar jag inte på så himla ofta, men just denna helg skulle ändå åka till dem.

Efter att ha köpt tågbiljett hem, packat om till lättare pack och tömt bilen på det jag behöver, så körde jag hem till mina föräldrar. Ingen stress så jag kom fram på eftermiddagen. Min mamma och jag hann besöka några kyrkogårdar innan den blev kväll. Söndagen var lika lugn; ännu fler kyrkogårdar, hjälpa mamma att handla mat och därefter bjuda henne på ett försenat morsdagsfika. Pappa var hemma hela tiden.

På söndagskvällen blev min pappa alt mer konstig. Det hela eskalerade i att han först dundrade in i en vägg och välte en piedestal med blommor, därefter lyckades ramla rejält. Först fattade vi inte var han tagit vägen, sedan upptäckte vi honom ute på en altan, där han hamnar med huvudet i betonggolvet då han missat två rejäla trappsteg. Det tog sin stund att lunga ner både honom och mamma och sedan få upp pappa igen och tillbaka till sängen.

Efter 45 minuter i telefonkö, lyckades mina föräldrar komma i kontakt med vården som tyckte ambulans och akuten var nödvändigt. De vill undersöka skadorna och kolla så att inget mer allvarligt var i antågande (propp, stroke eller liknande). Klockan hann passera 01.00 innan ambulansens kom och därefter tog undersökningar vid. Mamma följde med pappa in till sjukhuset medan jag släckte ner huset och kröp till kojs. Då var klockan 02.00.

Vid femtiden på morgonen ringde föräldrarna och ville bli hämnade. Inget allvarligt hade upptäckts. Fler prover väntar men pappa kan vara hemma. Måndagen, nationaldagen, blev således en ganska gäspig dag men eftersom det var mammas födelsedag så fick jag ändå fixa med hennes kalas. Alla nöjda och glada.

På tåget, när jag slappnade av, så blev jag så oändligt trött. Kanske inte så mycket av händelserna i sig, mer av insikten att mina föräldrar behöver hjälp och att jag måste ta hand om den mer, ge mer av min tid, än tidigare.

Det är något jag har att fundera på. Hur ska allt lösas, rent praktiskt? Vad kan jag göra och vilken hjälp kan jag få av andra? Nåväl, det lär ju lösa sig.