Det blå

På Facebook har jag sett bilder men en liten, liten skärva av blått. Men min himmel är mörkgrå ända tills det mörknar. Ja, jag är lite avundsjuk och hoppas att snart få se solen igen.

Dagen har ändå känts lång. Jag hade ont om tid, hade inte möjligt att gå ut för lunch och kylskåpet hade inget gott att erbjuda. Hårt bröd är ok men lite trist tycker jag. Jag längtar efter god mat.

Dagens spänning var att se fram emot julkalender svt. Jag tycker att den är fint gjord i år med massor av roligheter i detaljer, om man nu upptäcker dem. Finurlig!

Ja, det är alltså en ganska trist måndag.

Spöktåg

En liten vardaglig händelse blev en av dagens glada upplevelser.

Tog ett pendeltåg in till stan. Solen sken och jag var så lycklig att få njuta av värmen. Killarna som satt mitt emot mig tyckte annat. ”Åh, jag längtar till vintern”. ”Jag vill ha vinter nu”, var repliker som jag fick höra. Det satt med sina mobiltelefon och tittade på vinterjackor. Nej, vi var verkligen inte överens och jag kände att det var jag som dragit vinstlotten i dagens väderlotteri.

När vi åkte ner i tunnlar, märkte vi att ljuset var släkt. Eftersom de flesta satt och tittade på skärmen på sina mobiltelefoner, såg man rad efter rad med upplysta ansikten i mörkret. Det kändes som att åka med spöktåget. Den associationen gjorde i alla fall jag. Men väldigt många tyckte snarare att det var mysigt, de tyckte att det blev så lugnt och skönt i mörkret. Om jag inte hade haft en pocketbok som jag försökte läsa, så hade nog även jag tyckt att mörkret var mysigt. Det kanske vore något för SJ att erbjuda, typ en tyst avdelning och en mörk avdelning.

Dock, även om mörkret kan vara mysigt så var det helt underbart att få komma ut i sommarvärmen igen. Jag hoppas att killarna får vänta länge på sina vinterjackor.

Kvällspromenad

Klockan var visserligen bara strax efter fem men det var så mörkt att eftermiddagspromenaden snarare kändes som en kvällspromenad. När mörkret föll, hängde även temperaturen med i fallet så jag fick både ta mössa och vantar. Och massor av reflexer. Tyvärr tog jag inte på mig någon halsduk vilket jag ångrade.

Promenaden blev en ”drömpromenad” som påminde om de promenader jag gjort i tonåren. Då gick jag bland husen och drömde om hur mitt liv som vuxen skulle bli, hur fint jag skulle bo och hur harmoniskt mitt hem skulle vara. Någon form av dagdrömmeri på kvällskvisten. Och kväll kändes de liknadant. Jag gick i villaområden och försökte hitta mitt drömhus, något som är lagom stort för mig.

Tillbaka till verkligheten i min lägenhet, så inser jag att jag trivs väldigt bra. Det enda jag saknar är en gräsmatta, en rabatt och ett träd. Min balkong är liten. Jag skulle vilja ha en uteplats där jag kan dricka mitt morgonkaffe och skriva, en liten plätt där jag kan så blommor, några bärbuskar och gärna ett träd som jag kan sitta under och tänka och läsa. Det är vad jag drömmer om.

Mer ljus

Idag är dagen då jag måste ha flera lampor tända här hemma. Det räcker inte med en liten lampa vid datorn. Det är grått och ruggigt ute, solen når inte ner till marken och ljuset är för dämpat för att nå in i min lägenhet.

Å andra sidan ser man inte att jag borde tvätta fönstren. Det är ju bra.

Jag som mörk skugga

Var ute lite för länge på eftermiddagspromenaden. För länge i det avseendet att det hann bli mörkt och jag hade för få reflexer på mig. Tänker inte riktigt på det, när mörkret så sakta sänker sig. Och helt plötsligt får jag skämmas när jag är en mörk skugga i trafiken. Det är hög tid att reflex-preparera alla jackor.

Promenaden är förövrigt en bra tid för tanke och reflektion. Jag hittar lösningar på problem och inspiration till nya projekt. Idag har jag kommit på hur jag ska fixa adventspresenter till mina föräldrar. Det blir morgondagens uppdrag. Jag har även kommit på hur jag ska ändra i en novells om jag jobbar med nu. Det tar jag tag i direkt.

Promenaderna betyder så mycket, på många olika sätt.

Balkong i höstmörker

Har funderat på att göra höstfint på balkongen men det tycks dröja innan hösten når tid. Sommarblommorna trivs och mår bra, det är fortfarande hyfsat ljumma kvällar, inte särskilt mycket kallare än julikvällarna. En pläd räcker gott även om ett par raggsockor är att föredra. Det enda som tyder på höst är kvällsmörkret. Behöver tända allt fler ljus på kvällarna för att se något. Solcellslamporna räcker inte längre till.

Även om sommarblommorna lever i balkonglådan, funderar jag ändå på att få planera några höstastrar. Det här till på något sätt.

I gatlyktans sken

Drog mig lite för att gå ut vid åtta-tiden i kväll. Jag har kommit igång bra med mina kvällspromenader men nu går vi in i en period då jag inte tycker om mörkret. Jag vet att det är en transit-period. Om bara några veckor kommer höstmörkret kännas mysigt men tiden fram till dess känner jag mig otrygg.

Jag känner att jag inte är helt avslappnad. Jag reagerar på ovanliga ljud och hoppar till när en gatlykta släcks. Jag är inte van vid mörkret och ser inte vad som döljs i skuggorna. En bil som stannar till på märkligt ställe känns misstänksamt. Tankarna studsar.

Det är så här varje år. En period att ta sig igenom. Snart måste även alla reflexer fram, i alla fall om jag vill slippa att bli överkörd. Klarade mig fint ikväll och efter drygt en timme kom jag hem igen, hel och trygg.

Att välja väg

På väg ut från teatern ikväll, kom jag på mig själv med att fundera på vilken väg jag skulle gå. Det är centrala Malmö, jag hittar till hotellet men jag vet inte vilket väg som är bäst, dvs tryggast. Det är mörkt och jag insåg att jag hellre går med andra, inte ensam.

Så trist att tanke ska behöva slå mig. Att jag måste fundera över var det finns belysning och andra människor. Jag är inte rädd, men vill göra medvetna val. Känns ju onödigt att gå igenom mörka stråk.

Självklart gick allt bra, kanske kunde jag ta vilken väg som helst. Men ändå, den där tanken behövs nog. Trots allt.

Med tänd lampa

Idag sitter jag hemma och jobbar. Det är verkligen effektivt. Jag har fått massor gjort, det går undan när man bestämmer sig och får jobba ostört.

Naturen gör sig dock påmind genom att mörka höstmoln ger en mörkläggning till hela lägenheten. De svaga solstrålarna når inte in. Jag måste ha lampor tända. Det hade jag inte tänkt mig. Det är ju bara september.

Flitigt jobbar jag nu vidare och tänker att till helgen måste jag köpa mig en rejäl skrivbordslampa.

Vikten av gatubelysning

Passade på att ta en kvällspromenad när jag ändå var ute för att lämna tidningar vid pappersåtervinningen. Det var uppehåll i regnvädret och mörkret hade ännu inte lagts sig. Mina kvällspromenaderna är viktiga för mig. Jag får tänka, rensa bland tankar och känslor och det gör jag bäst när jag rör på mig. Under kvällspromenaderna letar jag även nya joggingrundor, allt för att få variation.

Första sträckan blev behaglig. Jag lyssnade på musik, kroppen kändes avslappnad och stark. Jag traskade på och glömmer både tid och rum. Men så tog batteriladdningen slut i musikspelaren, allt blev tyst och när jag drog ur hörlurarna märkte jag hur regnet tilltog och mörkret lade sig. Min tänkta rutt var inte möjlig. Utan gatubelysning är det alldeles för mörkt. Jag känner mig inte trygg, inte ens med ficklampa. Jag vill kunna se vilka jag möter, se vad som finns i näromgivningen. Jag vill ha mer och bättre belysning.

Vägen hem kändes höstruskig. Kallt och blött och jag inser att de rundor jag redan har, är de som fungerar bäst. Det finns förstås andra bra vägar, men svårt att få till en lagom lång runda. Jag är även glad att jag testade utegymmet igår, inte ikväll. Gårdagens övningar känns framförallt i magmusklerna. Nu tänker jag att det hade varit skönt med en bastu. Någon sådan har jag dock inte. Jag är lycklig ändå.