Reflex

Det är mörkt ute. I helgen hade jag tur med torra körbanor när jag var ute på vägarna. Det gav viss lyster. Ikväll är det våta vägbanor som slukar allt ljus.

Passerade ett gäng byggjobbare som gick vid sidan av vägen, på rätt sida. De syntes väl tack vara reflexkläder. Helt plötsligt ser jag en ung kvinna, helt klädd i svart, utan reflexer och på fel sida av vägen. Fy bubbla, rena turen att ingen olycka skedde.

Bara en liten stund senare får jag tvärnita för en ung man som passerar över vägen. Visserligen på ett övergångsställe men helt mörkt och självklart var han mörkklädd inklusive mörk huva. Galet svårt att se. Inget hände men jag inser att det hade kunna hända, hur försiktig och noggrann jag än är.

Nu ska jag återigen se över mina egna reflexer.

Mörker

Det är så mörkt på kvällarna. Mörkret lägger sig snabbare än jag hinner reagera. Hade tänkt vandra i helgen men insåg redan i fredags att mina rutter är alldeles för långa. Jag skulle inte alls ha hunnit i mål innan mörkret lagt sig. Turligt nog insåg jag det innan jag begav mig ut.

Idag började fixa på balkongen inför vintern. Det var blött av regn och jag fick ta en några saker på tork innan jag packar ner dem för vinterförvaring. Men innan jag hann reagera så var det mörkt och jag hann inte klart.

Lika förvånande varje år. Hur är det möjligt?

Det blå

På Facebook har jag sett bilder men en liten, liten skärva av blått. Men min himmel är mörkgrå ända tills det mörknar. Ja, jag är lite avundsjuk och hoppas att snart få se solen igen.

Dagen har ändå känts lång. Jag hade ont om tid, hade inte möjligt att gå ut för lunch och kylskåpet hade inget gott att erbjuda. Hårt bröd är ok men lite trist tycker jag. Jag längtar efter god mat.

Dagens spänning var att se fram emot julkalender svt. Jag tycker att den är fint gjord i år med massor av roligheter i detaljer, om man nu upptäcker dem. Finurlig!

Ja, det är alltså en ganska trist måndag.

Spöktåg

En liten vardaglig händelse blev en av dagens glada upplevelser.

Tog ett pendeltåg in till stan. Solen sken och jag var så lycklig att få njuta av värmen. Killarna som satt mitt emot mig tyckte annat. ”Åh, jag längtar till vintern”. ”Jag vill ha vinter nu”, var repliker som jag fick höra. Det satt med sina mobiltelefon och tittade på vinterjackor. Nej, vi var verkligen inte överens och jag kände att det var jag som dragit vinstlotten i dagens väderlotteri.

När vi åkte ner i tunnlar, märkte vi att ljuset var släkt. Eftersom de flesta satt och tittade på skärmen på sina mobiltelefoner, såg man rad efter rad med upplysta ansikten i mörkret. Det kändes som att åka med spöktåget. Den associationen gjorde i alla fall jag. Men väldigt många tyckte snarare att det var mysigt, de tyckte att det blev så lugnt och skönt i mörkret. Om jag inte hade haft en pocketbok som jag försökte läsa, så hade nog även jag tyckt att mörkret var mysigt. Det kanske vore något för SJ att erbjuda, typ en tyst avdelning och en mörk avdelning.

Dock, även om mörkret kan vara mysigt så var det helt underbart att få komma ut i sommarvärmen igen. Jag hoppas att killarna får vänta länge på sina vinterjackor.

Kvällspromenad

Klockan var visserligen bara strax efter fem men det var så mörkt att eftermiddagspromenaden snarare kändes som en kvällspromenad. När mörkret föll, hängde även temperaturen med i fallet så jag fick både ta mössa och vantar. Och massor av reflexer. Tyvärr tog jag inte på mig någon halsduk vilket jag ångrade.

Promenaden blev en ”drömpromenad” som påminde om de promenader jag gjort i tonåren. Då gick jag bland husen och drömde om hur mitt liv som vuxen skulle bli, hur fint jag skulle bo och hur harmoniskt mitt hem skulle vara. Någon form av dagdrömmeri på kvällskvisten. Och kväll kändes de liknadant. Jag gick i villaområden och försökte hitta mitt drömhus, något som är lagom stort för mig.

Tillbaka till verkligheten i min lägenhet, så inser jag att jag trivs väldigt bra. Det enda jag saknar är en gräsmatta, en rabatt och ett träd. Min balkong är liten. Jag skulle vilja ha en uteplats där jag kan dricka mitt morgonkaffe och skriva, en liten plätt där jag kan så blommor, några bärbuskar och gärna ett träd som jag kan sitta under och tänka och läsa. Det är vad jag drömmer om.

Mer ljus

Idag är dagen då jag måste ha flera lampor tända här hemma. Det räcker inte med en liten lampa vid datorn. Det är grått och ruggigt ute, solen når inte ner till marken och ljuset är för dämpat för att nå in i min lägenhet.

Å andra sidan ser man inte att jag borde tvätta fönstren. Det är ju bra.

Jag som mörk skugga

Var ute lite för länge på eftermiddagspromenaden. För länge i det avseendet att det hann bli mörkt och jag hade för få reflexer på mig. Tänker inte riktigt på det, när mörkret så sakta sänker sig. Och helt plötsligt får jag skämmas när jag är en mörk skugga i trafiken. Det är hög tid att reflex-preparera alla jackor.

Promenaden är förövrigt en bra tid för tanke och reflektion. Jag hittar lösningar på problem och inspiration till nya projekt. Idag har jag kommit på hur jag ska fixa adventspresenter till mina föräldrar. Det blir morgondagens uppdrag. Jag har även kommit på hur jag ska ändra i en novells om jag jobbar med nu. Det tar jag tag i direkt.

Promenaderna betyder så mycket, på många olika sätt.

Balkong i höstmörker

Har funderat på att göra höstfint på balkongen men det tycks dröja innan hösten når tid. Sommarblommorna trivs och mår bra, det är fortfarande hyfsat ljumma kvällar, inte särskilt mycket kallare än julikvällarna. En pläd räcker gott även om ett par raggsockor är att föredra. Det enda som tyder på höst är kvällsmörkret. Behöver tända allt fler ljus på kvällarna för att se något. Solcellslamporna räcker inte längre till.

Även om sommarblommorna lever i balkonglådan, funderar jag ändå på att få planera några höstastrar. Det här till på något sätt.

I gatlyktans sken

Drog mig lite för att gå ut vid åtta-tiden i kväll. Jag har kommit igång bra med mina kvällspromenader men nu går vi in i en period då jag inte tycker om mörkret. Jag vet att det är en transit-period. Om bara några veckor kommer höstmörkret kännas mysigt men tiden fram till dess känner jag mig otrygg.

Jag känner att jag inte är helt avslappnad. Jag reagerar på ovanliga ljud och hoppar till när en gatlykta släcks. Jag är inte van vid mörkret och ser inte vad som döljs i skuggorna. En bil som stannar till på märkligt ställe känns misstänksamt. Tankarna studsar.

Det är så här varje år. En period att ta sig igenom. Snart måste även alla reflexer fram, i alla fall om jag vill slippa att bli överkörd. Klarade mig fint ikväll och efter drygt en timme kom jag hem igen, hel och trygg.

Att välja väg

På väg ut från teatern ikväll, kom jag på mig själv med att fundera på vilken väg jag skulle gå. Det är centrala Malmö, jag hittar till hotellet men jag vet inte vilket väg som är bäst, dvs tryggast. Det är mörkt och jag insåg att jag hellre går med andra, inte ensam.

Så trist att tanke ska behöva slå mig. Att jag måste fundera över var det finns belysning och andra människor. Jag är inte rädd, men vill göra medvetna val. Känns ju onödigt att gå igenom mörka stråk.

Självklart gick allt bra, kanske kunde jag ta vilken väg som helst. Men ändå, den där tanken behövs nog. Trots allt.