Brunchkaffe

Det är lördag men kanske lite för sent att kalla det morgonkaffe. Har egentligen inte tid men tar mig ändå en stund för reflektion. Allt är så intensivt och jag behöver få stanna upp en stund. Och jag behövde sova.

I veckan har jag varit i Hamburg och det påverkar ganska mycket i planeringen. Så mycket tid som försvinner i resandet som man inte längre är van vid. Därtill massor av jobb som måste tas igen. Men det var väldigt trevligt att få träffa nya bekantskaper.

Det är märkligt att allt är så bråttom numera. Det är så ofta jag får saker med kort varsel, saker som ska göras innan jag hinner tänka efter. Det passar inte mig som är en eftertänksam person. Ibland undrar jag vad som passar mig, om det finns platser som är lugnare än där jag är idag. Om det finns platser där jag kommer mer till min rätt.

Den här helgen behöver jag ta hand om hemmet. Det är inte gjort på länge, något jag prioriterat ner under en tid. Nu är det dags att vädra ut vintern och bjuda in våren.

Tog mig tid

Den här veckan har varit intensiv, som veckorna så ofta är. Tidiga morgnar, sena kvällar, ett besök för möte i stan och till och med en resa till Luleå. Jag måste nyttja varje minut, ändå hinner jag inte riktigt med.

Den här helgen är det skrivhelg. Jag ska gå en kurs, del 2 av 3 på en folkhögskola. Det blev några riktigt sena kvällar i veckan för att förbereda mig. Kände mig stressad och ofokuserad. Så igår fredag, kom ett mejl om att kursen blir lite förskjuten. Ingen träff på fredagen. Vi var förstås välkomna för självstudier men första gemensamma ”lektionen” är på lördagen. Efter att försökt skynda hem, packa för att hinna till middag och mitt bokade rum, så tänkte jag om. Jag gav mig själv tid hemma och ska köra till skola idag på morgonen. Det blir tidigt men jag behövde verkligen min kväll.

Jag började min fredagskväll med kaffe och kardemumma bulle, försökte slappna av med en bok, åkte och handlade och fortsatte sedan nedvarvningen med en bok. Det tog några timmar att komma ner varv. Och sedan skrev jag. Vi fick trots allt en liten läxa inför lördagen.

Nu sitter jag med kaffekoppen, det finns inte mycket tid för reflektion men den kan jag ju ta i bilen. Känns så mycket bättre idag när jag sovit gott en hel natt. Den stress som jag kände inte för kursen är borta. Nu ser jag fram emot helgen, kursen och att möta nya människor.

Och att solen skiner ger en extra bonus för en bra start på en fin helg.

Morgontankar

Solen skiner, det är vår och luften, kaffet är starkt och veckans bästa stund är här. Jag sitter med kaffekoppen och reflekterar. Veckan har varit en berg-och dalbana. Det har varit väldigt, mycket att göra, allt har inte gått min väg men allt har ordnat sig. Med undantag för en huvudvärk som jag måste ta tag i.

Kändes roligt att hinna med lite fritid; både biblioquiz och författarsamtal. Jag behövde verkligen på tänka på något annat än jobb. Samtidigt insåg jag igår att jag inte varit i någon bokhandel och botaniserat på bokrean, det har jag missat i år.

Fredagen var stressig och klockan hann närma sig 19 innan jag lämnade kontoret. Gick in i Mall of Scandinavia och där mötes jag av glitter och färgglad fjäderboa (egentligen flera men hur stavas boa i plural?). Jag tror att det kan vara genrep för det var många förväntansfulla som drogs mot arena. Framförallt väldigt många barn. Att få se mello live var en dröm när jag var liten. Nu när jag kan, noterar jag biljettpriset och säger nej tack. Därav kan jag inte låta blir att notera hur gott ställt vi har det i landet, när så många tar med barnaskaran på ett sådan evenemang. Jag missunnar ingen, bara noterar.

Själv var jag för trött för festival och åkte hem. Eller rättare sagt, jag åkte för långt då jag glömde att hoppas av vid min station. Nåja, även sådant har en lösning. Och idag är en ledig dag med tid för återhämtning. Solsken och konst står på agendan, och det ser jag fram emot.

Lördagsmorgonsreflektion

Veckans bästa stund är här jag jag startar med lördagsmorgon med kaffe och tankar. Den här lördagen började extra bra. Jag fick ett meddelande att min bokleverans från Adlibris var levererad till dörren av EarlyBird. Leverans av morgontidningsutdelaren. Det tycker jag är en mycket positiv utveckling. Stor skillnad mot PostNord som infört varannandagsutdelning.

Veckan har varit tuff men bra ändå. Det började i kaos med att ta hand om föräldrar på distans, bevaka egen hälsa, sedan få vaccin och senare biverkningarna. Det har inneburit att sitta ensam hemma med undantag för vaccineringen. Det är ju nödvändigt nu är smittspridningen exploderat men ibland kan jag saknat att se en annan människa.

Jobbmässigt är jag ändå nöjd. Mycket av allt slit från förra året börjar ge resultat. Gruppen mår bättre och bättre, stämningen är högre än någonsin och de allra flesta mår bra. En negativ trend är inte bara bruten, vi har vänt hela utvecklingen till något väldigt positivt. Det såg lite mörkt ut ett tag så det är så fint att se att det går att få till positiva förändringar i en grupp och att det till och med kan bli bättre än vad de önskat.

En annan bra sak är att jag börjar lära mig att ta paus. Om det finns en liten lucka mellan möten, försöker jag flytta mig till soffan. Kanske läsa en sida eller några siffor i ett sudoku. Bara några minuter gör skillnad.

Nu har jag hela helgen framför mig och den här helgen kan jag vara hemma. Ska visserligen jobba en del men det finns även tid för annat. Det första jag ska göra är att ta in allt från balkongen. Ovädret kräver att man förbereder sig, tänker jag, och jag vill vara säker på att inget far iväg och skadar något annat.

Lördagstankar

Det är lördagsmorgon, kaffekoppen är fylld och tvättmaskinen surrar i bakgrunden. Tycker att jag har en ganska bra arbetsvecka bakom mig. Jag har varit kreativ, hunnit mycket och samtidigt haft tid för paus och vila. Jag har skördat fler framgångar än motgångar och det är ju bra. Skulle visserligen behöva jobba i helgen men det behöver jag lösa på annat sätt.

Ursprungliga planen för helgen var att vandra, redigera text och skriva mål för året. Jag blev lite chockad i veckan då jag hittade förra årets mål. Jag är medveten om att jag inte jobbat så hårt med dem under 2021, det prioriterade jag bort när jag fick två jobb. Men det som chockade mig var att jag helt glömt bort att jag hade tänkt fira mycket under året. Jag hade planer på att fira födelsedag, fira framgångar mm och det har inte blivit av, jag har inte ens kommit ihåg det. Som att jag glömt att jag vill bli glad. I år ska jag ta fram en annan typ av mål och framförallt ska jag komma ihåg dem.

Snart är det dags att packa för att åka till mitt föräldrahem. Pappa ringer och ringer och ringer. Man kan tycka att han kan klara sig men icke. Inget nytt om mamma men jag tänker att de tar hand om henne på sjukhuset. Det är uppgifter som inte behöver några mål men väl en tydlig plan, typ ett schema för när jag ska komma till dem. Men vi får väl börja med att överleva pandemin.

Under bilresan ska ta mig tid att funder på året men även hur man gör för att ta hand om sig själv när all fritid går åt till att ta hand om andra. Fattar mycket väl att andra har liknade situation eller har haft det tidigare, men jag måste lära mig mitt sätt.

Lördagskaffe

Lördagsmorgonens kaffe har övergått till förmiddagsfika och lunch. Jag har inte riktigt full energi och går mest och pular. Fixar lite här och där men det blir inte så mycket gjort. Sitter med kaffekoppen och en saffransmunk och mår gott. När jag hittar saftigt saffransbröd, tycker jag att det är jättegott och jag har några hovleverantörer. Torra lussekatter lockar inte alls.

Idag ska jag dra mig västerut. Min bror har haft som tradition i väldigt många år att ha rimstuga inför julen. Det är extremt sällan vi rimmar men vi träffas och har det bra. När en familjemedlem blev sjuk blev rimstugan inställd och har varit så i ett antal år nu. Därför känns det väldigt kul att tradition återupptas, som att livet är tillbaka igen efter några tuffa år.

Det är tretton mil till kalaset och jag är glad för plusgrader, det är mycket bättre än is och halka. Det känns tryggare när man kör hem på natten.

Om jag får upp farten, kan jag kanske hinna med några julklappar på vägen. Om…

Kaffetankar

Äntligen är jag tillbaka till den lugna, sköna stunden med lördagens morgonkaffe. Jag har sovit länge och vill inte sova bort hela dagen. Förra helgen var jag i Visby och sedan dessa har vardagen fullkomligt rusat fram. Det märkte jag i morse när jag snubblade över packningen och satte igång tvättmaskinen som fått vara ledig alldeles för länge.

Tittar jag i min kalender så ser jag inga nöjen under veckan. Jag försöker ju planera in tid för aktiviteter som ger mig energi och får mig att må bra och jag markerar dessa med grönt. Och den här veckan finns inget grönt. Men jag har varit ute på en middag med min avdelning och det var ju väldigt trevligt. Jag har alltså gjort glada saker men jag behöver göra mer för mig själv.

Att det varit mycket syns även här i bloggen, det var länge sedan jag läste ut en bok och skrev om den. Jag skriver ju om alla böcker jag läser och de inläggen borde publiceras i ett jämnt flöde. Så i helgen ska jag läsa, mycket och länge.

Det är bra en vecka kvar till dess att jag ska vara gäst på ett bröllop. Jag behöver fixa lite grejer idag tex välja vilken klänning jag vill ha, se över smycken, väska, skor mm. Och fixa present. Och bestämma mig för om jag ska hålla tal eller inte. Jag är lite osäker på om en faster förväntas hålla tal eller ej. Jag brukar alltid göra det men funderar på att avstå denna gång.

Morgonkaffe på balkongen

Älskar tiden när jag kan dricka mitt morgonkaffe på balkongen. Idag är en sådan dag. Det är varmt och skönt. Hela helgen ska bli varm. Tyvärr behöver jag jobba en hel del men det är ju ändå sommar.

Lite ledsen för att jag fick ställa in en skrivhelg i Strängnäs denna helg, men det är helt enkelt för mycket nu. Bättre att resa dit när jag har tid att njuta. Jag kände att jag inte kan stressa iväg nu, det blir bara trist. Då får man ta obekväma beslut.

I gårkväll la jag mig på soffan för att lyssna på en ljudbok. Fem timmar senare vaknade jag till liv igen. Måste nog lyssna om. Och köpa järntabletter. Är ju så extremt trött och har börjat längta efter leverpastej. Det skulle kunna tyda på järnbrist så det ska jag kolla upp.

Det blir nog en bra dag!

Sömntuta

Vid den här tiden i veckan brukar jag ju skriva om det ljuvliga med lördagens morgonkaffe. Idag dricker jag visserligen kaffe men både morgon och lunch hann passeras innan jag ens vaknade. Skönt att få sova ut. Självklart trodde jag att klockan hade stannat när jag såg den konstiga tiden men det var ju jag, inte klockan, som var fel.

Min fredagstradition är att lyssna på ”Spanarna i P1”, det missade jag igår och lyssnar idag istället. Den här gången, fanns en ny spanare, Agnes Lidbeck, som inte är någon favorit hos mig. Lite besviken när favoritprogrammet inte levererar fullt ut men så det är det ju ibland.

Halva dagen har ju redan passerat så den behöver jag inte planera. Men det finns mycket att göra på min lista: handla, tvätta, städa, sortera ut kläder, paketera om inför nya vindsförråden, gå till bibblan, byta några rördelar i badrummet, fixa med cykeln och plantera på balkongen. Och jag behöver hitta nya kläder och klippa mig inför en resa i veckan som jag behöver göra. Det var ju så länge sedan jag träffade intressenter på plats så jag har inte garderoben uppdaterad. Men mest av allt vill jag ju ut i naturen och kanske även hinna skriva lite.

Så jag börjar där, jag tar med mig kaffekoppen och går ut på balkongen. Och listan lämnar jag kvar på köksbordet. Och kanske kan jag slumra en stund i vindsuset, som den sömntuta jag.

Bästa stunden

Så är den här – veckans bästa stund. Lördagsmorgonen med morgonkaffe är nog den stund jag njuter av allra mest och behöver allra mest. Idag blev det inte så mycket sovmorgon som jag tänkt mig, vaknade av konstiga drömmar, men det gör inte så mycket.

Planen för helgen är att dra mig västerut för att träffa mina föräldrar. Jag har inte träffat dem sedan i julas. Det innebär att vi har mycket att ta igen. Mamma fyller år men både jag och pappa har redan fyllt utan att fira. De ser fram emot att jag kommer.

Exakta aktiviteter är inte bestämda. Kanske blir det någon trädgårdshandel då mamma önskar sig blommor till trädgården. Det brukar kunna bli en trevlig utflykt.

Men det allra viktigaste är förstås att se hur de har det och att få träffas. Nu när det sker så sällan, får man ta vara på stunderna.