Hur snabbt kan man skapa en ny ovana?

Min ambition är att bli en bättre människa och bli av med ovanor. Därför blir jag lite förvånad över mig själv när jag är på väg att skaffa nya ovanor. Det tycks kunna gå fort, mycket fortare än jag anat.

Kontoret där jag gör mitt exjobb ligger på promenadavstånd, ca 10 minuter. Jag har verkligen sett fram emot lugna morgonar där jag inte behöver gå upp i ottan eller stressa efter kollektivtrafik. Men de senaste dagarna har jag upptäckt en vana, kanske en ovana, där jag inte alls tar det lugnt utan sitter och pluggar innan jag ska iväg. Vips så glömmer jag tiden, blir sen och får stressa iväg. Hur snabbt kan en ovana smyga sig på egentligen? Nu är visserligen pluggandet snart över men jag känner en risk att jag kommer att fylla morgonstunden med något annat. Kanske en morgonblogg?

Det är inte lätt att vara människa. Man får hålla koll på sig själv. I mitt fall är det inte alltid så lätt.

Nya morgonrutiner

Det är fredagsmorgon och jag är uppe och förebereder mig inför dagens grupparbete för att sedan kunna rusa till ”jobbet” dvs företaget där jag gör exjobb. Saker och ting börjar falla på plats och jag går in i en intensiv skrivperiod. Det goda är att jag ligger före i tidsplanen och kan se fram emot lite lugnare veckor framöver. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Jag känner att jag är på väg in i nya morgonrutiner. Kanske är det solen som gör det lite lättare att komma upp på morgonen. Kanske är det lusten och längtan att få göra nytta och arbeta med något jag verkligen tycket om. Jag går upp, tar en ingefärashot, brygger kaffe, funderar ut dagens outfit, packar väskan och påminner mig om att inte glömma matlådan och har en harmonisk start. Jag gillar det, jag som alltid hatat morgnar. Det kanske finns hopp för mig, hopp och mer positiv energi i livet.

När det gäller kläder håller jag på att utforska min nya stil. Det är roligt men svårt. Tänker att det kanske blir än roligare till våren. Det finns i alla fall mycket i min garderob som kan få nytt liv på nytt sätt.

Till morgonens goda hör att meddelande från Stadsbiblioteket att jag har en bok att hämta som jag reserverat. Jag har tidigare skrivit om Arv och miljö och den långa kötiden. Jag var inte snabb nog att fånga boken i grannkommuner heller. Kände mig oerhört smart när jag kom på att jag ska läsa den på norska och då var kötiden betydligt kortare. Imorgon får hämta boken. Det är stort lycka.

Man borde…

…bo nära ett bageri.

I söndags morse satt jag med en caffe latte och nybakat bröd omgiven av de varmaste dofter. Bageriet hade en liten café-del men några enkla bord och stolar. Sparsmakad inredning med smaken var desto rikare. Få sittplatserna, blir normalt sett fort upptagna men en söndagsmorgon var det lugnt.

Från min lilla oas, kunde jag sitta och studera hur folk kom in i butiken och köpte frukostbröd. Jag såg mysbyxor sticka ut under jackorna och morgonrufsiga hår doldes av kepsar och mössor. De visste vad de ville ha, hade rutin och de ilade snabbt hem igen med sina brödpåsar. Det såg så oerhört mysigt ut.

Nu sitter jag med min kaffekopp utan dopp. Och jag tänker, drömmer: Man borde bo nära ett bageri.

Att välja lektyr

Böcker är viktiga i mitt liv. Jag gillar att få förflytta mig in i andra situationer än vad som finns i mitt eget liv. Att läsa ger mig avkoppling, inspiration och jag lär mig mycket för mitt eget skrivande.

Ibland, kanske lite för ofta, tar avkopplingen överhand. Jag somnar. Detta gäller särskilt när jag lyssnar på ljudböcker på kvällarna. Jag måste börja om, gå tillbaka, och det tar ganska lång tid att ta mig igenom en bok. Men det är det värt. Jag sover ju så gott med en bok på trumhinnan.

GrodanI morse gick jag upp för att läsa ut en bok som jag har hållit på med länge, en pocket som jag främst läser under resor. Igår var jag så nära slutet och trots spänningen var det helt omöjligt att hålla ögonen öppna. När jag vaknade låg boken bredvid mig. Och det var tur. Nu fick jag börja dagen på balkongen, med en kopp kaffe och ta del av slutet. En mycket bra start på dagen.