Montenegrin

I somras var jag på semester i Montenegro. Två varma och sköna veckor som jag minns med glädje och som jag längtar tillbaka till. Jag träffade bla en kvinna i min egen ålder som hade en skönhetssalong. Vi pratade en del. Jag beskrev mitt liv och hon beskrev sitt. Det var öppna och mycket givande samtal.

PetraKvinnan kom från en by med ca 200 invånare, en by som levde på att bevara sin ålderdomliga charm. Hon hade studerat vid universitet och på något sätt lyckats ta sig till en större stad, den semesterort som jag besökte. Sommartid gick affärerna bra, det var gott om kunder och hon jobbade hårt. Men vintertid fanns i stort sett ingenting. Lönen var mager och det fanns inget utrymme för att resa bort. Hon gjorde sitt yttersta för att leva ett någorlunda lyckligt liv, trots den ständiga bristen på pengar. Och i somras tyckte hon att det var olidligt då värmeböljan över Balkan höll i sig i flera månader. Hon stod inte ut att jobba i mer än 40 graders värme, vecka efter vecka.

Jag tänker ofta på kvinnan. Vad gör hon nu under vintern? Hur klarar hon sig? Här sitter jag i en lägenhet med 22 grader inomhus, lönen kommer varje månad och räcker till nödvändiga utlägg, nöjen och sparande. Har hon ens mat så att hon klarar sig?

Hon är en driven entreprenör. Jag är ganska säker på att hon skulle vara framgångsrik, om hon födds här i Sverige. Jag är inte lika säker på vad jag hade varit om jag fötts i Montenegro?

Om jag någon gång reser tillbaka till Montenegro, hoppas jag kunna hitta kvinnan igen. Jag önskar mig ett nytt givande möte och ett gott samtal. Och då ska jag komma ihåg att ta hennes kontaktuppgifter. Tänk att jag kunde missa en så enkel sak.