Nordiska rådets litteraturpris

Läste precis att Monica Fagerholm tilldelats Nordiska rådets litteraturpris. Kul tycker jag som beundrar Fagerlunds författarskap. Jag har inte läst allt men har några fantastiska läsupplevelser. Nu ser jag att hon vann med ”Vem dödade bambi?” Jag har läst boken men tänker inte att det är hennes bästa. Av det skälet kollade jag nomineringar och där fanns i stort sett ingen jag kände igen.

Samtidigt som jag är väldigt glad för Fagerholms tilldelning av priset, så är jag lite förundrad över priser och nomineringar. Jag tänker på alla norska författare som vi fått lära känna de senaste åren, fantastiska böcker men som inte kommit fram genom nordiska rådets arbete. Personligen läser jag gärna nordisk litteratur men jag har inte hittat dem genom nordiska rådet pris. ”Syftet med priset är att öka intresset för grannländernas litteratur och språk samt för den nordiska kulturgemenskapen”. Undrar hur de lyckas med detta, med de nomineringar som finns. Det här behöver jag gräva lite djupare i.

Vem dödade Bambi?

Vem dödade Bambi? är en lite kuslig roman av Monica Fagerholm. Mitt bibliotek kategoriserar den som thriller men det är jag inte så säker på, mer udda, lite krypande obehaglig där man inte riktigt vet vad man ska tro.

Man får tidigt veta att det har förekommit en gruppvåldtäckt där en av huvudkaraktärerna varit iblandad. Sakta men säkert kommer man att dras tillbaka till den händelsen. Men berättelsens går via två dominerande mammor och två väninnor med koppling till huvudkaraktären. En gamla ”kompis” kommer tillbaka till orten och vill göra en film om våldtäckten.

Berättelsen går i flera tidsplan och jag vet inte alltid var jag är. Det är rörigt precis som det kan vara rörigt i vissa människors hjärna. Det är fladdrande tankar och väldigt mycket ältande. Det var en märklig läsupplevelse, jag ville ge upp men på slutet ville jag läsa mer.

Littfest

Den främsta anledningen till min Umeå-resa var att besöka deras Litteraturfestival som hölls den 15-17 mars. Jag var dock lite sent ute och fick bara biljett till fredagen, men jag tänkte att det skulle bli bra. Torsdagen var gratis och ganska ointressant medan lördagen var mer lockande. Samtidigt ville jag ha tid att se annat.

Litteraturfestivalen innehöll flera intressanta samtal och seminarier. Dock inte så många som jag hade hoppats på. Jag upplevde att många teman var ganska politiskt laddade medan jag är mer intresserade av litteraturen på den här typen av evenemang. Politik följer jag på annat sätt. Jag uppskattade bland annat att lyssna till John Boyne, en  irländsk författare som nyligen utkommit i Sverige med en vuxenbok, Hjärtats osynliga raseri. Han har skrivit både barn/ungdoms- och vuxenböcker men allt är inte översatt till svenska. Han hade många intressanta tankar om samhällsutvecklingen i Irland.

Den som inspirerade mig mest var Monika Fagerholm. Hon pratade om skrivande och jag snappade upp många kloka tankar och goda råd. Hon pratade med hela kroppen, med inlevelse och med eftertryck så det var mycket underhållande att ta del av hennes klokskap.

För mig blev det en givande dag på litteraturfestivalen och jag var nöjd med dagen. Jag tror dock inte att det blir fler besök. Det var för få intressanta samtal att välja mellan och för stora brister i organisation kring allt som får en festival att fungera. Jag kommer att välja att besöka andra litteraturfestivaler.