Nyfikenhet

Igår fick jag återkoppling att det är så härligt att jag har en stark nyfikenhet trots min ålder! Jag kände inte alls igen mig i den beskrivningen men valde ändå att tacka för komplimangen om nyfikenhet och avstod från att tolka in något om min ålder. Det var jag själv som tidigare nämnt att jag är äldre än många av mina studiekompisar. Personen framhöll att hon uppfattade mig som öppen, nyfiken och att jag vågar ta in nya intryck och vågar omvärdera min uppfattning.

Idag har jag tänkt på att hur jag utvecklats under de senaste tre åren. Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, både bra och dåliga och jag har lärt hantera flera av mina avigsidor. Det finns saker som var helt otänkbara för tre år sedan är nu helt naturliga. Kanske finns det ändå en viss öppenhet i mig som gjort utvecklingen möjlig? Har ändå svårt att kalla mig nyfiken även om jag har ett öppet sinne. Jag är inte så nyfiken på mina sämre sidor, däremot angelägen om att förändra till något gott. Framförallt väntar jag mig inte att någon annan ska göra något i mitt liv, jag agerar själv och ta ansvar för min egen utveckling.

Personen som gav mig återkoppling, känner inte mig men är duktig på att se människor. Tänker på hur mycket vi visar av oss själva utan att vi vet om det. Jag tänker på hur mycket man kan se av en människa, när man har förmågan att se henne utan att jämföra eller relatera till sig själv. Även om personen inte ser hela mig, så ser hon delar av mitt jag och till och med sådan jag inte själv sett. Det här tycker jag är väldig intressant. Det är sådant som faktiskt väcker lite nyfikenhet inom mig.

Sökande

Igår var jag på en liten utflykt till en annan stad för att prata med ett företag om ett eventuellt jobb. Jag har ju bestämt mig för att inte ha bråttom in i ett nytt jobb, men vissa möjligheter måste undersökas innan chansen försvinner.

Det blev en tidigt morgon för att ta första tåget (som inte hade kaffe) och allt löpte på bra under dagen. Det kändes kul. Det är alltid intressant att höra om andra företag och jag tror att detta är en arbetsplats där folk trivs.

På vägen hem somnade jag till på tåget och när jag vaknade kände jag att det nog inte alls är rätt jobb för mig. Jag tror att de behöver någon annan. Det måste ju kännas rätt. Känner mig tacksam att jag hade det modet, insikten och öppenheten att våga testa. Det kostade inte mer än en dag och en tågresa. Det var det värt.

Att vila i vissheten

Har haft anledning att göra en avstämning i livet. Inte så mycket om vart jag är, snarare vem jag är. Och vill vara. Jag klarade utvärderingen med bravur!

Sommaren var lyckosam för mig på många sätt. Jag hade tid för mig själv. Jag kunde satsa på hälsan och annat som är viktigt för mig. Jag lyckade nå många av mina uppsatta mål. Långt och hårt arbete har gett resultat och det blev så tydligt under sommaren. Det var viktigt för mig att veta, få bekräftat, att mina ansträngningar leder någon vart, att de leder framåt.

Jag är inte klar. Jag vill fortsätta att utvecklas som människa, må gott och leva ett harmoniskt liv. När jag häromdagen fick möjlighet att prata om min personlighet, tog jag chansen, öppnade mig för en främmande människa och fick en öppen och okonstlad återkoppling.

När mannen beskrev hur han uppfattade mig fick jag en tydlig bekräftelse på vem jag är idag. Jag kan se hur jag utvecklats, hur jag hittat nya sidor inom mig själv och hur jag låtit mina styrkor komma fram och ta plats. En skön känsla blommade upp i mig.

Jag är trygg i mig själv, känner mig balanserad och harmonisk och mår bättre än på länge. Det är så jag vill vara. Jag tänker efter, analyserar, reflekterar och fattar välgrundade beslut. Jag drivs av mina passioner – förändringar som gör världen lite bättre. Jag är lyhörd och intresserar mig för andra människor och jag ser möjligheter i olikheter. Jag tror på hållbara och långsiktiga lösningar och relationer.

Jag är ingen affärstrader som tror på snabba klipp och jag försöker inte heller vara det. Jag vet vem jag är och behöver inte försöka spela någon annan.

Jag vet mina styrkor och är minst lika medveten om mina svagheter. Jag vet när det är viktigt att jag tar hjälp av andra med andra egenskaper. Det betyder inte att jag alltid lyckas men medvetenheten är till stor hjälp.

Jag är inte perfekt. Jag vill inte vara perfekt. Jag är människa. Jag vill vara mig själv. Jag vill utveckla mig själv. Och nu vet jag att jag är på rätt väg. Det känns oerhört skönt att kunna vila i den vissheten.


Det här är mitt 500:ade inlägg. Det är även en text jag aldrig skulle ha vågat skriva för några år sedan.  Glädjen i att leva upp till mina egna förväntningar, ger mod. Nu vill jag visa mer av mig själv, få andra att se mig som jag är och få andra att ge mig chansen att utvecklas.

Ju mer motstånd desto bättre

Det är sällan som jag ser så positivt på tungt motstånd, men i går på Indoor Walking-maskinen var det ett faktum. Ju mer motstånd jag klarade av desto bättre. Jag utmanade mig själv, tog i mer än jag brukar och fick bita ihop för att lyckas. Med inställning och vilja överträffade jag smärta och bekvämlighet. Så lycklig jag var när jag klarat av passet. Och trött. Men jag kände mig både stark och stolt.

Den inställningen skulle jag vilja ha lite oftare när jag möte andra motstånd i livet. Våga utmana, medvetet våga ta mer motstånd än jag tror att jag klarar. Våga övervinna smärta och bekvämlighet. Och lita på att få känna lyckan efteråt, vila i känslan att känna sig stark och stolt.

Nästa gång det känns tungt vill jag tänka ”Ju mer motstånd desto bättre”.