Dubbelfel

När två fel blir rätt!

Efter inhandlade av förtäring kom jag in till kontoret. Det är söndag och alldeles öde. Jag drog benen efter mig eftersom jag inte alls har något lust med denna aktivitet en söndag. Men det måste göras.

Började packa upp men insåg att det var en alldeles särskilt viktigt sak som saknades i väskan. Min dator. Urk, tänkte jag och slog mig för pannan. Var kan den vara?

Jo, på jobbet! Den satt i sin dockningsstation och väntade på mig.

Dagens insikt är att jag måste ha varit alldeles för trött i fredags när jag missade att ta hem datorn. Dagens lärdom är att två fel kan ta ut varandra och att det blir alldeles rätt!

Misstag

Måste få dela ett misstag som fått mig att skratta gott.

Jag har beställt några böcker som jag inte vetat så mycket om. Författarna är lärare på en skrivutbildning jag är intresserad av och ville förstås läsa vad de skriver. Beställde tre böcker från en nätbokhandel och en fjärde från en annan bokhandel. Det tre böckerna kom och jag blev nöjd. Men den fjärde gjorde mig minst sagt förvånad.

Det är som ett litet häfte. Det är inte ens tillskuret utan ett A4 som är vikt och sedan ihopsytt. Jag blev så förvånad. Det var ju inte vad jag förväntat mig. Och jag tror inte ett jag egentligen är intresserad av att betala det pris jag betalt för dessa ynkliga sidor.

Nåja, man lär av sina misstag och jag borde ha kolla på sidantal och vikt på boken. Men det hade jag uppenbarligen inte fokus på. Nu tycker jag att det är ett dråpligt misstag, väl värt att skratta åt. Det bjuder jag gärna på.

Är det något fel på min tankeförmåga idag

Idag har jag skrämt mig själv en aning. Jag undrar hur jag mår, eller rättare sagt hur min hjärna mår. Kanske är den trött.

Efter en fortsatt irriterande förmiddag men strul och urusel dialog med en lärare så bestämde jag mig för att bjuda mig på lunch. Jag hade läst om en restaurang, inte så långt från mig, som jag blev nyfiken på. Jag tog bilen. Och körde nästan vilse. I min egen hemkommun. Jag var helt fel, fick vända och insåg senare mitt totala misstag. Fattar inte hur jag tänkte.

Hittade restaurangen, klev in och läste matsedeln. Frågade servitrisen om vad hon rekommenderade. Hon tittade ganska frågande på mig. Sedan sa hon att de enbart har buffé där alla rätter finns. Jag kände mig ganska så korkad och försökte skratta bort min dumhet. Vad annat kan man göra när hjärnan inte tycks fungera.

Hittade hem igen (tur!) och har försökt undvika kontakt med andra för att inte göra fler uppenbara misstag. Är ju rädd för min egen dumhet. Ibland är det nog bäst att dra en filt över huvudet. Kanske att både jag och hjärnan behöver vila.

Ingen koll

I torsdags kväll hade jag förmånen att få vara på en middag där det var underhållning med levande musik. Ett band som jag inte minns namnet på spelade och en dam vars namn jag inte heller minns sjöng. Några låtar kände jag ingen men långt ifrån alla. Vid bordet diskuterade vi om vi borde känna igen sångerskan och låtarna och vi kom överens om enbart några av låtarna tillhörde allmänbildningen. Själv hävdade jag mycket bestämt att jag aldrig hört damen. Någonsin.

Middagen avslutades, fler kom fram och frågade om man borde känna till sångerskan. En kollega menade att hon kände igen henne, hade sett henne på tv, att hon en belönad aktris. Jag fortsatte att hävda att jag aldrig sett eller hört henne.

I gårkväll när jag som vanligt satte igång cd-spelaren för att lyssna en snutt på en ljudbok, tyckte jag det var något bekant. Jo storyn, känner jag igen, jag har ju kommit en bit in i boken men det var något annat. Så klart, visst är uppläsaren samma kvinna som sjöng under torsdagskvällen.

Funderar över om jag ska lära av mina misstag eller enbart erkänna att jag inte har någon koll.

Utelåst

låsEfter att ha tagit mig igenom Tjejmilen och den tuffa resan hem, stod jag till slut utan för porten. Och där fick jag stå. I min iver att packa så lite som möjligt inför Tjejmilen, lämnade jag stora nyckelknippa hemma och ersatte med reservnyckeln. Det var minns sagt ett stort misstag. Sedan en tid tillbaka krävs nämligen ett blå plast-grunka för att öppna de elektroniska låset till porten till huset. Och den finns inte på mina reservnycklar.

Så där stod jag, dubbelvikt av värk och kunde inte göra annat än att konstatera att dörren var låst. Bara att sitta och vänta på att någon kommer. Eller tittar ut. Självklart hade jag lämnat mobiltelefon hemma, allt inlåst i tryggt förvar. Normalt sett hanterar jag sådana här situationer men igår var jag alldeles för svag för att orka tänka klart. Nåväl, efter en stund fick jag kontakt med en granne som tittade ut genom ett fönster och hon var vänlig att komma ner och öppna porten till mig.

Nu har jag lärt mig att säkerheten i mitt hus är god, att min granne snäll och att jag måste lära mig koden till låset.