Min fantastiska väninna

Min fantastiska väninna” spelas som pjäs inom Kulturhuset i Stockholm. Eftersom själva kulturhuset är stängt för renovering spelas denna pjäs på den lilla teatern i Årsta. Pjäsen baseras på de fyra böckerna av Elena Ferrante och hela föreställningen var ca fyra timmar inkl en paus.

Det är många roller och karaktärer och de flesta av dem gestaltas fantaktiskt bra. Det är en fin helhet med skådespelare ,text, gestaltning, dans och scenografi. Det tar av mycket av skådespelarna och det är imponerande att de orkar under alla timmar. Pjäsen hade premiär i början av året och det är slutsålt hela våren. Däremot kommer fler föreställningar nästa år! Jag förstår publiktrycket och jag glad att någon lämnat återbud som möjliggjorde mitt besök.

Eftersom jag bara läst den första boken i romansviten, så vet jag inte hur mycket som finns med i pjäsen. Jag hade även svårt att hänga med i alla namn och roller (skådespelarna spelar flera roller). Jag tycker inte att det gör något. Det som finns med är riktigt bra och det berör på väldigt många sätt. Maja Rung som Lenú är alldeles strålande.

Det är en utmaning med en så lång pjäs, särskilt efter en lång arbetsvecka. Det är trångt i den lilla teatern så man kan inte sträcka ut benen. Det är inga mjuka fåtöljer heller även om det försett sitsarna med extradynor. I detta fall var pjäsen så bra att man accepterade ev olägenheter. Visst var det skönt att få sträcka på benen i pausen men samtidigt ville man in i salongen igen och se mer.

Sammanfattar det hela med att det blev fyra fantastiska timmar.

Min fantastiska väninna

Jag har varit helt uppslukad av Gunilla Nyroos uppläsning av ”Min fantastiska väninna” som går som radioföljetong på P1. Boken är skriven av Elena Ferrante och uppskattad av många. Nu ställer jag mig till beundrarna.

Boken är den första delen av fyra som handlar om två kvinnors vänskap och som utspelar sig i Neapel i Italien. Den första boken handlar om barndom och ungdomstid och är fängslande bra. Det är 50-tal och normer som känns både främmande men ändå välbekanta.

Berättelsen är mycket välskriven och det är något i språket, drivet och det eftertänksamma tempot som attraherar mig samtidigt som det är så spännande att följa flickornas liv.

Ser verkligen fram emot nästa del och rekommenderar läsning för er som ännu inte läst denna bok.