Dröm om midnattsloppet

Den senaste tiden har jag fått för mig att det vore roligt att springa Midnattsloppet. Jag skulle gärna vilja komma igång att jogga och när jag kör mina Indoor Walking-pass har jag haft Midnattsloppet som en mental förebild för att kämpa hårdare. Men för att ta reda på om loppet verkligen är något för mig, passade jag på att promenera banan idag. I strålande solsken och med vårvindar i ansiktet, gav jag mig ut på Söders nysopade gator med solglasögon, walkingskor och ryggsäck. Och med en urusel karta i handen.

Det liknade stadsorientering där jag letade mig fram. Jag fick se och besöka platser jag aldrig varit på tidigare. Det här är inte mina gator. Solen värmde gott och jag blev riktigt glad när jag passerade platser som jag nyligen läst om i romaner. Det förgyllde lite extra. Men samtidigt blev jag tidigt medveten om att detta inte var något för mig. Jag tycker att det var en ganska trist bansträckning, om jag nu hittade rätt. Jag inser att jag fel några gånger, fick gå tillbaka och leta. När jag kom fram till Fjällgatan, ångrade jag tankarna om trista gator. Och nog är det lite märkligt att jag inte varit där tidigare, när jag bott i Storstockholmsområdet i mer än tjugotvå år. Men å andra sidan, jag känner mig väldigt udda på Söder, känner mig inte alls hemma där. Och kartan gömde jag snabbt i fickan när jag kom ut på Götgatan.

Nej, något Midnattslopp är inget jag längtar efter längre. Det är dags att leta efter en annan dröm, ta fram en annan målbild för min träning. Just nu känns det lite tomt men det fyller jag snart igen.