Intensiven

I onsdags såg jag pjäsen ”Intensiven” på Stockholms stadsteater. Jag önskar att jag kunde rekommendera pjäsen till er, det är den värd, men tyvärr är sista föreställningen redan spelad.

Pjäsen utspelar sig på ett sjukhus i ett varmt Stockholm i början av 90-talet. Det handlar om svårt sjuka barn, hur deras föräldrar behöver hantera det omöjliga och hur sjukvården agerar. Det handlar om relationer, svåra beslut, liv och värdigheten i att leva.

Pjäsen är skriven av Mia Törnqvist som själv förlorade en dotter, bara två månader gammal, i början av 90-talet. Texten är äkta och pjäsen är väl sammansatt. Jag känner tacksam för att Törnqvist skrivit denna pjäs och på så sätt dela med sig och ge en inblick i det ofattbara.

Vi var många som hade behövt en näsduk mot slutet av pjäsen. Det var svårt att inte bli berörd. Efteråt tänkte jag mycket på detta. Jag har inga barn, men det gjorde ont att se pjäsen. Jag kan inte tänka mig hur en mamma kan ta sig igenom pjäsen. Men för mig är det viktigt: att försöka sätta sig in i andra människors verklighet och upplevelser. Även det mörka. Även då det gör ont.