Att söka jobb

Det finns saker som jag inte kan sluta förvånas över. En sådan sak är mejl jag får med förfrågningar om jobb. Inte de som skriver själva – utan de som söker jobb åt andra.

Härom veckan fick jag mejl från en kvinna som ville att jag skulle anställa hennes systerdotter. Idag fick jag mejl från en kvinna som sökte jobb till sin pojkvän. Jag har fått sådana förfrågningar tidigare men trott att det är någon form av enstaka undantag men det är tydligt att det är vanligare än man tror.

Nej, jag är inte intresserad av människor som inte ens kan skriva, mejla eller ringa själva. Och jag kan inte förstå att de tycker att det är en bra idé att söka jobb åt andra. Eller att någon tror att de kan göra intryck genom att andra skickar förfrågningar. Det är bara så obegripligt för mig. Självklart svarar jag artigt men jag kan inte riktigt låta bli att undra vad som ligger bakom dessa mejl.

Lång dag mot AW

När jag vaknade i morse och kollade mejlen i telefonen var det som något exploderat. Som en ketchupeffekt där alla dålig besked kommer på en och samma dag. Bara att hoppa upp och sätta fart och hantera allt. Det finns inget annat att göra än att ta en sak i taget.

Framåt lunch blev jag sugen på asiatisk mat och gick till lilla restaurangen runt hörnet för att köpa en låda med lunch. Jag tycker att jag inte är där så ofta men idag när jag kom hann jag inte ens beställa eftersom tjejen visste vad jag ville ha. Oj så generad jag blev. Men det var gott!

Det blev full fart hela eftermiddagen för att hinna klart innan klockan fem. Idag blev det ingen promenad utan ett digitalt AW, vilket var trevligt. Skönt att få träffas och prata lite lättsamt. Men oj så jag längtar efter att få träffa alla igen.

En glass för tröst

Började arbetsdagen med att en halvårsutvärdering med chefen för att utvärdera hur första halvåret har gått. Vi gick igenom vad som fungerar, vad som varit svårt och jag fick lite återkoppling. Vi pratade bl.a. om hur många märkliga akutgrejor vi behövt hantera av olika slag och hoppas på lite mer arbetsro under hösten. Men…

två timmar senare kom nästa stora utmaning och vi fick båda släppa allt annat. Jag slets mellan olika möten, att ta hand om en nyanställd (första dagen) och hantera situationen. Vid sextiden kom vi fram till att vi inte kan göra med idag och chefen gick hem. Jag bestämde mig för att leta efter ett försvunnet mejl som jag borde ha fått men som inte nått mig.

Efter lång felsökning hittade jag felet i min mejlkorg. Jag hittade det försvunna mejlet. Och jag hittade flera hundra andra mejl som inte hamnat i inkorgen. Då ville jag nästan gråta. Så otroligt otäck med mejl som inte kommit fram rätt och som jag inte vetat om. Orkar inte hantera allt i kväll, så det får bli till helgen. På vägen hem köpte en glass att trösta mig. Glass är bättre än gråt, tänker jag.

 

Felutskick

I förra veckan började jag få mejl från en förening som jag varit medlem i tidigare. Det är dock några år sedan jag var med, så jag blev lite förvånad att de skrev ”Hej medlem”. Först raderade jag bara mejlen men efter tredje mejlet skrev jag till dem och informerade om läget.

Det är ju inget jättebekymmer för mig men kanske desto mer för dem. Undrar varför jag är kvar i deras register och hur de lever upp till GDPR. Har svårt att tro att de skulle klara en granskning. Det allvarliga är såldes inte själva felutskicket utan att de sparar personuppgifter som de antagligen inte har rätt att spara.

Å andra sidan så vet jag ju på detta sätt att de har kvar mina uppgifter.

Balans i mejlskörden

I slutet av förra veckan rådde balans i mejlskörden – ett positivt mejl och ett negativt.

Fick ett överraskande dåligt besked om att jag inte fått ett jobb som jag trodde jag hade en bra chans på. Hade haft ett bra samtal men inte blivit kallad till intervju och blev förvånad över snabb tillsättning. Det var inget toppjobb, och nu slipper jag flytta, men det bekymrade mig att jag missbedömt situationen. När jag senare kontaktade rekryteraren fick jag veta att jag hade en god chans men att en annan hade snäppet bättre meriter. De gick vidare med den personen direkt utan att intervjua andra. Så kan det vara.

Det glada mejlet var ett tackmejl från handledaren på skolan som blev glad för presenten jag skickat. Tydligen hade jag hittat helt rätt present, både överraskande och väldigt uppskattad. Han skev att han länge varit skeptisk till mitt alldeles för omfattande arbete och om jag skulle klara av bördan och ro projektet i hamn. Det gjorde jag! Med bravur. Han var glad, nöjd och mycket imponerad. Det värmer mitt hjärta.

Kanske kan detta beskriva den stora förändringen under mina tre studieår. Jag vågar mer, siktar högre och når länge. Jag tar motgångar som en erfarenhet. Kanske är det den vissheten som gör att kan känna mig trygg i jobbsökandet. Jag vågar söka drömjobb, siktar högt och tar nej som något att lära mig av. Och redan idag kom nästa inbjudan till intervju.

Ett mejl med mening

Härom dagen fick jag ett mejl. Det var ett svar på ett mejl som jag själv skickat till en chef inom ett kulturetablissemang. Jag hade skrivit om en önskan, en förslag till ändring i deras verksamhet.

Det som gjorde mig så varm, var den personliga tonen i svaret. Det märktes tydligt att mannen läst med intresse, tänkt och svarat med egna ord. Det var varmt och personligt. Det var inget standardmejl eller bortförklaringar. Jag själv hade varit noga med att vara öppen i tonen, helt utan krav och förebråelse.

Vill man få till en förändring, behöver man nå en annan människa. Att skälla, klaga, få personen att känna sig dum leder mycket sällan någonstans. Tvång kan möjligen fungera för stunden, men är sällan fruktsamt i längden. Jag vet inte om mitt förslag kommer att bli verklighet. Det kan ta tid med tanke på planering, hitta samarbetspartners mm. Däremot känner jag mig säker på att jag sått ett frö som föll i god jord. Det ska jag se till att vårda och vattna med tiden.

Inga fler mejl tack

Det är inte länge sedan jag lovade mig själv att sluta vänta på mejl. Jag försöker och det går ganska bra. Men mejlen kommer. Och meddelanden på andra sätt. Mejlet jag verkligen önskade mig kom idag men med helt fel innehåll. Surt. Ytterligare ett ovälkommet meddelande via facebook och en hagelsvärm av andra mejl jag inte vill ha. Jag behöver inte vänta. De bara kommer. Och de tar all min positiva energi.

Väntar på mejl

Den senaste veckan har jag gått och väntat på ett mejl som jag väldigt gärna skulle vilja få. Det har inte kommit. Däremot har jag fått ett mejl som nästan är ännu bättre än det jag väntat på. Och så har jag fått ett som jag inte alls vill ha. Och ett vykort som jag kunde klara mig utan. Och när jag ska summera, vet jag inte riktigt vad jag tycker.

Nu ska jag sluta hoppas på mejl. Bara ta emot de som kommer. Och kanske slänga dem som stjäl min energi. kort2