Vilsen i köket

Matlagning är en av mina svagheter och jag känner mig både vilsen och talanglös i köket. Nu har det visat sig att jag faktiskt är granska bra på omelett. Jag tänker fransk omelett som grund (ägg, vatten, salt) och sedan varierar jag med olika smaksättningar. Omelett med fetaost och ruccula är fortfarande en favorit men det finns mycket annat gott, bland annat svamp, kalkon och spenat (dock ej tillsammans). Jag tror minsann att jag hittat min grej. Ska köpa hem fler råvaror och börja experimentera.

Just nu är jag även inne i en period där jag gillar soppa på kvällen. Det kan jag inte göra från grunden, så jag köper på burk och värmer i en kastrull. Enklare kan det nästa inte bli. Men… häromdagen lyckades jag bränna vid soppan. Idag hällde jag upp soppan i en skål som jag tappade i vasken och soppan rann ut. Det blev ingen middag.

Någon kock lär jag aldrig bli. Men jag tar små, små steg framåt i lärprocessen och det får jag vara glad för.

Svåra utmaningar

Att detoxa mitt liv på tre veckor, är fortfarande en bra idé men betydligt svårare än jag trott. Jag måste verkligen tänka till för att lösa en del av utmaningarna.

En av de saker jag har att göra är att minska på allt onödigt i maten som ”inte ger näring” eller som på olika sätt belastar kroppen. Det kan vara kaffe, alkohol, socker, rött kött eller färdiglagad mat. Jag dricker i stort inte alkohol, har redan kommit ner i lagom nivåer avseende kaffe och rött kött så för mig är socker och färdiglagad mat som är det svåra. Jag är ju inte så bra på matlagning. Även om jag blivit ganska bra på omelett med fetaost, så blir det ju trist i längden. Ät äta min mat är inget glatt och ljuvligt. Det här är inte så lätt att fixa. Jag behöver träning. Och enkla recept.

En annan av mina utmaningar är att ”sluta multitaska”. Jag trodde att jag blivit bättre på att göra en sak i taget men idag har det varit fördömt. Så fort jag börjat på något, har telefon ringt eller så har något annat avbrutit mig. Förvissa har jag lärt mig att ta paus och bara ha min uppmärksamhet åt ett håll men jag känner att jag gör många korta saker. Istället för att läsa alla fyra kapitel i en bok, så läser jag två, kollar och svarar på mejl, och sedan läser jag resterande delar. Jag har inte ro i kroppen att göra en sak länge. Och det är ju precis därför som övningen finns på mitt schema. Det är något jag måste jobba med.

Jag kämpar på.