Ovanor

Det går fort att skapa en ovana.

Min ambition är att äta lagad mat varje dag. Jag är urusel på matlagning och äter främst på lunchrestaurang och nu blir det att hämta mat i låda eller köpa färdiglagat i delikatessdisken på Ica. Men nu tänkte jag laga mat och förra veckan blev det blodpudding. I går kokade jag pasta och det gjorde jag även idag. Min mat är inte god, så även om ambitionen kan låta bra så smakar det inte så gott. Vi får väl se hur det går med den här vanan.

En annan ambition är att sluta jobba i tid på dagarna och skiva mycket på kvällen. Igår gick det ganska bra men jag skrev lite för länge så det blev sent. Idag har jag jobbat fram till 22.45 och att skriva är inte att tänka på. Den är ovanan kom fort.

Turligt nog har jag ju ännu en ambition att fokusera på det jag kan påverka. Och jag kan ju ändra mitt beteende och i morgon ska jag ha balans i livet igen, tänker jag. Vem vet, det kanske funkar!

Klarsynt

Vaknade som vanligt alldeles för sent efter en natt med många konstiga drömmar. Eftersom jag är ledig så accepterar jag sovmorgonen. Hann sitta en stund och skriva på förmiddagen och glömma tid och rum.

Dagens viktigaste uppgift var att gå till optikern och hämta ut mina nya terminalglasögon. Det tog nästan en månad för glasögonen att bli klara men nu sitter de på näsan. Fantastiskt. Allt är så mycket klarare. Nu håller jag tummarna för att även huvudvärken ska försvinna, det vore en stor lycka för mig.

Handlade med mig lite mat hem. Jag lagar sällan man och så är i ledighetstider kan det dröja många dagar innan jag äter ett lagat mål. Nu har jag i alla fall fyllt på med några rätter i kylskåpet så att levernet blir lite mer näringsrikt.

Matprat

Den senaste tiden har jag reflekterat över vilka som pratar om mat och matlagning. När jag var liten och ung var det främst kvinnor som pratade mat, delade recept, önskade sig kokböcker i present mm.Visst lagade även män mat men det var ytterst sällan, om ens alls, att jag hört någon pratat om det. Så kom en tid då männen började prata mat och då var det främst helgmat och mat till speciella tillfällen. I samband med det såg man även att bokböcker, tidningar och försäljare av köksredskap började rikta sig mer mot män.

Det jag upplever nu är en helt ny situation. I lunchsamtal är det ingens skillnad mellan kvinnor och män i avseendet om vem som pratar råvaror och recept. De som har ett intresse har sin passion oberoende av ålder och kön. Andra, som jag, är lika ointresserade oavsett ålder och kön.

Själv har jag inte mycket att tillföra dessa diskussioner. Härom dagen kunde jag dock bistå med viss information om mattrender och mat på 70-talet. Kändes som att jag var en del av historieätarna trots att det var min barndom vi talade om. Det får jag bjuda på.

Tecken på åldrande

Jag tycker att jag allt oftare blir påmind om att jag inte längre är ung. Onödigt, tycker jag. Det kan handla om att jag inte längre orkar plugga hela nätterna eller att jag inte är lika snabb på ny teknik som mina unga kurskamrater. I går upptäckte jag ett nytt ålderstecken. Jag fick halsbränna av paprika.

Jag tycker att jag blir allt mer känslig för olika råvaror. Jag dricker exempelvis inte lika mycket kaffe länge och jag dricker mindre av sura drycker såsom grapefruktjuice som jag älskade tidigare. Jag tycker även att smaken i viss mån ändras, att jag tycker om andra saker än vad jag gjorde som ung.

Som sagt, jag tycker att detta är onödigt. Det vore ju så mycket roligare om man slapp tänka efter och vara evigt ung.

Att känna sin kropp

Med stigande ålder, eller snarare erfarenhet, kommer en högre grad av kännedom om min egen kropp. Det gick jag och filosoferade över härom dagen. Om jag lyssnar till kroppen, kan jag oftast höra och känna skillnad mellan mental trötthet, trötta muskler, påverkan av värme, för lite vatten, för lite sömn och latmasken i mig. Dock, jag lyssnar inte alltid så noga och ibland tar jag inte till mig av information. Men det kan jag ju öva på.

Sedan midsommar har jag varit på resande fot och gått mycket. Jag känner mig pigg och stark. Dock har värmen påverkat mig, och vissa dagar har jag inte lyckats dricka tillräckligt med vatten. Det har gjort kroppen matt.

Idag är jag väldigt stel i benen. Jag kan nu, i efterhand, konstatera att jag gått alldeles för mycket på hårt underlag såsom asfalt och kullersten. Och jag har gått i sandaler. Det var dumt. Min stackars ben undrar varför jag inte lyssnat till dem, när det började pirra och ville har jympadojor. För övrigt undrar min kropp varför jag inte skyddar huden mot solen. Varje kväll är jag röd och het i hyn och varje morgon glömmer jag bort att skydda mig.

Nu längtar jag hem till rutiner, skor och en garderob med lämpliga sommarkläder.

Skriv!

Skriv! heter kursen vid Katrinebergs folkhögskola, som jag gått under veckan. Det var inte helt lätt att hitta vägarna genom de småländska och halländska skogarna. Skolan ligger nära Falkenberg. Resan var dock väl värd. Jag har fått uppleva fyra helt fantastiska dagar.

Vi har skrivit mycket. Vi har fått testa många korta och inspirerande skivövningar som alla kan vara med i. Vi har skrivit utifrån rekvisita, lappar med ord, minnen, uppleveler, tjuvlyssnat och mycket annat. Ofta har vi inte haft mer än 20-40 minuter på oss och sedan har vi läst upp vår text. Det har varit lika givande att få höra andras texter som att få respons på sin egen.

Veckan har även präglats av mat och fika. I priset ingår, förutom kurs och husrum, frukost, förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika, middag och kvällsfika. Maten har varit typ skolkök/kantin. Smakerna har varit goda även om det ibland sett lite trist ut. Vanlig husmanskost och ett jättebra salladsbord har gjort mig glad. Jag är verkligen inte vad vid lagad mat varje dag men det är en god vana.

Vid ett tillfälle fanns även möjlighet till personlig respons, en chans jag nyttjade. Det var superbra. Jag fick väldigt tydlig återkoppling och vet nu precis vad jag måste jobba vidare med. Blir lite arg att ingen, tex andra kurser som jag gått eller den lektör jag anlitat, inte har varit lika tydliga.

Efter dessa dagar är jag nu både inspirerad och motiverad att jobba vidare med mina skrivprojekt. Jag vill göra det direkt och överväger till och med att planera om sommaren. Jag här även fått en ny syn på folkhögskola, som var oväntat bra. Jag går gärna fler kurser framöver, när möjlighet ges.

 

Tankar om mat

Mat är något som jag antagligen borde tänka mer på. Eller kanske lära mig tänka på ett annat sätt. Mina tankar om mat brukar begränsas till gott – inte gott. Det är ett sätt men är antagligen lite begränsat.

Frukt är något jag sällan äter. Jag tycker oftast att det är för sött. Det händer att jag köper hem och tänker att jag ska göra smoothies men det slutar ofta med att frukten ruttnar innan jag får fram mixern. Häromdagen såg jag dock svenska Ingrid Marie- äpplen i affären och då slog jag till. Det är jättegott. Och i helgen fick jag smak för en klementin och ett päron. Det kändes lite lyxigt eftersom jag äter det så sällan. Istället för frukt äter jag hellre grönsaker; en sallad, rädisor, suger snaps, paprika, gurka. Det är inte lika praktiskt som frukt, men mycket godare, tycker jag. Det här tycker jag är lite konstigt: att det är mer vanligt att äta ett helt päron än en paprika. Tyvärr är jag allergisk mot tomater, annars hade det varit ett givet mellanmål för mig, när andra äter frukt.

Något annat jag tänkt på den senaste tiden, med anledning av mina dåliga matvanor, är att jag saknar järn. Sedan två veckor har jag tagit kosttillskott med järn, och nu är jag mycket piggare. Därav slutsatsen att järnet har saknats. Kanske är det mer jag saknar som jag inte vet om. Hur vet man?

Mina tankar snurrar mest runt. Jag tänker ändå, när jag ser dessa små reflektioner, att jag kanske är så himla okunnig ändå. Jag kan tänka bredare än att enbart tänka gott/inte gott. Jag är nog mest ointresserad, vilket gör att jag saknar drivkraft. Tur att jag ska till ett hälsohem om några veckor. Där kan jag få massor av inspiration och motivation. Jag längtar.

Att äta en gaffel

Livet som distansstudent betyder att jag behöver få träffa vänner och samtala över en god lunch ibland. Det blir för ensamt att sitta hemma hela dagarna.

Igår träffade jag en väninna som vanligen har med sig matlåda. Vi pratade om hur lyxigt det känns att äta lunch på restaurang när man inte gör det så ofta. Det är verkligen mysigt. Idag träffade jag en annan väninna och vi gjorde valet att köpa med oss onyttig mat och äta i en park. Det var en vacker sommardag och hur mysigt som helst att sitta ute. Kontrasten är stor och jag älskar båda lunchalternativen!

Park-mat har sina nackdelar. När jag ätit mig mätt men ändå hade mycket mat kvar, kände jag något hårt i munnen. Jag insåg att det var plast. Vid närmare granskning av min gaffel, så var en tand borta. Men min plastbit var ju bara en del. Var fanns resten? Fick känna noggrant och turligt nog hade jag mer plast kvar i munnen som jag kunde spotta ut. Otroligt dumt att äta en gaffel när man har gott om mat. Tror dock att jag fick ut allt dvs ingen plast som kan skada magen.

Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam för dessa lunchträffar. De betyder mycket.

Längtan till lunch

Mina mat- och lunchvanor är ju ingen förebild, i något avseende, tyvärr. På alla mina tidigare arbetsplatser har jag gått ut för att äta lunch på olika restauranger. Matlåda har förekommit men bara sporadiskt.

Sedan jag börjat plugga har mitt matintag varit rejält annorlunda. Ibland träffar jag vänner för lunch men ofta blir det lunch på egen hand, och ofta av egenhand med varierat resultat.

De dagar då jag har möten inne i stan, har kommit att bli höjdpunkter. Numera sitter jag och googlar på restauranger och matställen för att få äta en god lunch. Jag verkligen längtar efter att få äta gott.

Så viktig har mat inte varit för mig tidigare men nu njuter jag av varje vällagad måltid.

Märkliga matvanor

Matlagning är något som verkligen inte intresserar mig. Och jag är ännu mindre intresserad av att diska efteråt. Det påverkar mina matvanor.

Jag lagar korvstroganoff. En sats räcker till sex portioner och veckan är räddad. Därefter kan jag variera mig med lite blodpudding. Om jag vill ha lyx, så fixar jag äggröra eller omelett.

De dagar jag inte orkar med denna avancerade matlagning, blir det köpemat. En halvgrillad kyckling eller butikslagad mat (Ica och Cooo) fungerar. I viss mån fungerar även djupfryst, exempelvis fiskgratäng. Men djupfrysta portionsrätter undviker jag.

Ljusglimtar i tillvaron är att jag har hittat ett köttaffär som satsar på bra kvalitet och som även har en del färdiga rätter exempelvis biffstroganoff, dillkött och kålpudding. Mums. Idag hade de erbjudande på laxpudding och det var den godaste laxpudding jag någonsin ätit. Andra ljusglimtar är att jag tack och lov har vänner som vill träffas över en lunch ibland. Det är både gott och trevligt.

Vad tror ni, jag kanske kan skriva en guidebok till ungkarlar 😉