Att äta en gaffel

Livet som distansstudent betyder att jag behöver få träffa vänner och samtala över en god lunch ibland. Det blir för ensamt att sitta hemma hela dagarna.

Igår träffade jag en väninna som vanligen har med sig matlåda. Vi pratade om hur lyxigt det känns att äta lunch på restaurang när man inte gör det så ofta. Det är verkligen mysigt. Idag träffade jag en annan väninna och vi gjorde valet att köpa med oss onyttig mat och äta i en park. Det var en vacker sommardag och hur mysigt som helst att sitta ute. Kontrasten är stor och jag älskar båda lunchalternativen!

Park-mat har sina nackdelar. När jag ätit mig mätt men ändå hade mycket mat kvar, kände jag något hårt i munnen. Jag insåg att det var plast. Vid närmare granskning av min gaffel, så var en tand borta. Men min plastbit var ju bara en del. Var fanns resten? Fick känna noggrant och turligt nog hade jag mer plast kvar i munnen som jag kunde spotta ut. Otroligt dumt att äta en gaffel när man har gott om mat. Tror dock att jag fick ut allt dvs ingen plast som kan skada magen.

Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam för dessa lunchträffar. De betyder mycket.

Längtan till lunch

Mina mat- och lunchvanor är ju ingen förebild, i något avseende, tyvärr. På alla mina tidigare arbetsplatser har jag gått ut för att äta lunch på olika restauranger. Matlåda har förekommit men bara sporadiskt.

Sedan jag börjat plugga har mitt matintag varit rejält annorlunda. Ibland träffar jag vänner för lunch men ofta blir det lunch på egen hand, och ofta av egenhand med varierat resultat.

De dagar då jag har möten inne i stan, har kommit att bli höjdpunkter. Numera sitter jag och googlar på restauranger och matställen för att få äta en god lunch. Jag verkligen längtar efter att få äta gott.

Så viktig har mat inte varit för mig tidigare men nu njuter jag av varje vällagad måltid.

Märkliga matvanor

Matlagning är något som verkligen inte intresserar mig. Och jag är ännu mindre intresserad av att diska efteråt. Det påverkar mina matvanor.

Jag lagar korvstroganoff. En sats räcker till sex portioner och veckan är räddad. Därefter kan jag variera mig med lite blodpudding. Om jag vill ha lyx, så fixar jag äggröra eller omelett.

De dagar jag inte orkar med denna avancerade matlagning, blir det köpemat. En halvgrillad kyckling eller butikslagad mat (Ica och Cooo) fungerar. I viss mån fungerar även djupfryst, exempelvis fiskgratäng. Men djupfrysta portionsrätter undviker jag.

Ljusglimtar i tillvaron är att jag har hittat ett köttaffär som satsar på bra kvalitet och som även har en del färdiga rätter exempelvis biffstroganoff, dillkött och kålpudding. Mums. Idag hade de erbjudande på laxpudding och det var den godaste laxpudding jag någonsin ätit. Andra ljusglimtar är att jag tack och lov har vänner som vill träffas över en lunch ibland. Det är både gott och trevligt.

Vad tror ni, jag kanske kan skriva en guidebok till ungkarlar 😉

Den varma soppans lov

För många år sedan blev jag väldigt förtjust i soppor. Jag tänkte att jag skulle bli en soppexpert. Men det visade sig vara svårare än jag trott. Jag får inte till några goda soppor, oavsett hur jag gör.

Med tiden har de soppor som man köper på burk och i tetrapak i butiker blivit allt bättre. Numera är jag ofta nöjd då jag äter soppa till middag på kvällen. Lättlagat, varmt och läckra smaker.

Jag brukar sällan tala om min förtjusning till soppor men det händer. Jag rekommenderar gärna soppor som förrätt, särskilt när det ingår i luncher. Det ger en varm och god start. Och jag älskar soppteater.

Det var med stor glädje som jag idag upptäckte att min kollega hade med sig soppa till lunch. En annan kollega kommenterade de goda dofterna. En tredje berättade att hennes familj åt soppa till middag under måndagskvällen.

Mums för mina öron. Att soppan finns och uppskattas. Kanske inte på topp bland maträtter men som en trogen godsak som återkommer hela tiden. Det gillar jag!

 

Matens makt

Maten har makt över mitt välmående.

Efter att ha ätit balanserad och nyttig kost de senaste månaderna, mår jag riktigt bra. Men den senaste vecka har jag slarvat med maten och idag har varit en riktigt bottendag. Och så trött jag är. Maten jag ätit har inte gett rätt energi. Jag är inte  alert som jag vill vara och jag tror till och med att det påverkar mitt humör.

Nu måste jag genast börja äta rätt igen. Det får bli lagens läxa.

Semestershopping

Det är semester med sol och värme och allt är gott. Men idag drabbades jag känslan av att var gammal, äldre än vad jag var när semestern började. Jag känner inte igen mig h det är en hemsk känsla.

En stor del av semestern har ägnats åt naturupplevelser och musikupplevelser. Dagens agenda innefattade lite kultur och lite shopping. Strosade runt bland den lila stadens butiker och tyckte att det mesta var skräp och souvenirer. Inget som lockade. Istället fastnade jag i olika matbutiker. ”Några olika lokala delikatesser vore gott att ta med hem”, tänkte jag. Så har jag aldrig tänkt förut. Det måste vara ett ålderstecken. När blev jag sådan?

Samtidigt som jag tänker detta, vet jag att jag även tidigare kommit hem men bla teer och marmelader. Sådant jag aldrig äter. Jag vet det, eftersom det i mitt kylskåp finns tre burkar marmelad som har passerat bäst-före-datum men något år. Jag köpte dem när jag var här senast, plikttroget eftersom alla andra gjorde det, och det var fem år sedan.

Men idag handlade det inte om plikt. På fullast allvar stod jag och studerade korvsortimentet och utbudet av ostar. Eftersom jag inte kan språket, vet jag inte ens vad jag tittade på. Så illa är det, så gammal har jag blivit.

Eller kanske inte, jag handlade faktiskt ingenting. Men känslan skrämde mig. Jag känner mig förändrad. Jag känner inte igen mig.