Fri från skulden

Fri från skulden av Marianne Cedervall är en roman, del 2 i serien om prästen som hamnat i Dalarna och som har en tendens att snoka i mordutredningar. Han är varm, hjärtlig och väldigt nyfiken och det händer mycket i denna berättelse. Här finns förutom kyrkans verksamhet även ett retreat i klosterliknade miljö och det är ju något som intresserar mig. Och självklart finns även en polis där det slår gnistor när prästen är nära.

För mig är det en njutsam läsupplevelse. Det är mysigt även när det är otäckt och det är trevligt att få följa trevliga karaktärer. I denna berättelse fanns även en del av Vasaloppen så det kändes väldigt aktuellt när jag läste boken under söndagen. Kul, tyckte jag som hoppas på fler delar i samma serie.

Dö för vårt syndiga släkte

Dö för vårt syndiga släkte av Marianne Cedervall är en mysig roman och den första boken en serie om en präst som inte drar sig för att vara med och lösa mordfall. Det utspelar sig på fiktiv plats i Dalarna men även Västerås finns med i berättelsen. Det börjar med att en nyanländ präst upptäcker en död person på kyrkogården, ovan jord.

I den här berättelsen får vi följa prästens liv, en polis liv och mordutredning. Vi får även ta del av en del av svenska kyrkans verksamhet som är väldigt fint beskriven. Som alltid i Cedervalls böcker är karaktärerna härligt. Dock hade jag svårare med miljöbeskrivningar i denna bok, som inte var så målande och tydliga. Jag hade svårt att tänka mig in i miljö och vilket större område som beskrivs även om det är fiktivt.

Ser redan fram emot att läsa nästa del.

När sista strofen klingat ut

När sista strofen klingat ut av Marianne Cedervall är en mysdeckare och den femte delen i en serie om de fina grannarna Anki och Tryggve på Gotland. Det är december och julen närmar sig. Ett par som det träffat på en semesterresa dyker på Gotland och de börjar träffas. De visar sig att den ene mannen letar i en släkthistoria som även kommer att engagera de fina grannarna.

Jag gillar verkligen den här berättelsen. Karaktärerna finns där och väldigt bra miljöbeskrivningar. Här finns bland snöstorm som kändes väldig rätt att läsa i helgen som var. I den här berättelsens finns relationer mellan grannarna men även barnbarnets relation till både vuxna och jämngamla. Det finns med andra ord många varma relationer mitt i de mörka.

Vad jag vet, finns ingen fortsättning på serien, däremot en ny serie. Den ser jag fram emot att få läsa.

Som daggen stilla kysst

Som daggen stilla kysst av Marianne Cedervall är en roman som utspelar sig på Gotland. Det är den fjärde delen i en deckarserie där två pensionärer, en fd polis och en fd lärare, löser olika fall i sin omgivningen. Jag ser det som mysdeckare. Här finns även mycket av vänskap och relationer som sprider än mer värme till läsningen.

I den här berättelsen finns ett bröllop och massor av gotländska traditioner. Det är så illa att det är brudgummen som försvinner. Och det sätter fart på nyfikenheten hos de två pensionärerna. Vi får hänga med i deras snokande.

Det är en mysig läsning. Jag kan ha en del synpunkter ibland, men tänker att vissa saker tillhör genren och det är bara att acceptera. Gör man det blir det bra trevligt.

Dit solen aldrig når

Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall är en roman som beskrivs som feelgood-deckare. Det är den tredje boken i en serie som utspelar sig på Gotland, där en pensionerad lärare och en pensionerad polis har en tendens att hamna i äventyr i deras annars fridfulla liv ute på landet.

Under en långritt kommer huvudkaraktären i kontakt med något som kallas ”Fruntimmershuset” som väcker visst intresse. Det visar sig ett en journalist börjat söka i historien. Och när journalisten försvinner, ja då blir det spännande.

Jag gillade verkligen den här boken eftersom jag uppfattar att den har något mer djup än Cedervalls tidigare böcker. Jag älskar att läsa det hon skriver men ibland blir historierna lite väl tunna. Här finns en sidoberättelse där läraren, som också är farmor, bygger upp en fin relation med sin sondotter. Den är riktigt bra.

Så nu vill jag absolut fortsätta och läsa mer av Cedervalls böcker.

Låt det som varit vila

Låt det som varit vila av Marianne Cedervall är en feelgood-deckare i Gotländskmiljö. Det är den andra delen i en serie där den första heter ”Av skuggor märkt”. Det är några år sedan boken kom och det finns fler böcker i serien.

I den här berättelsen vankas tryffelfestival, det här en vacker höst och huvudkaraktären får besök av väninnor från fastlandet. Det är alltså inte enbart bygdens folk som får uppleva hemskheter. Här finns både skadegörelser, märkliga beteenden och folk som dör så det händer mycket mest hela tiden.

Det är väldigt många karaktärer, men beskrivs relativt väl då berättelsen är finurligt uppbyggd. Mysigt men ändå ingen bladvändare. Kom på mig själv med att inte bry mig så mycket om ”vem mördaren” dvs berättelsens och dessa karaktärer är mer intressant än själva upplösningen.

Av skuggor märkt

Av skuggor märkt” är en feelgood-deckare av Marianne Cedervall och det är en rent avkopplande läsning.

Som flera andra av Cedervalls böcker, utspelar sid denna på Gotland. Huvudkaraktären är en kvinna, tidigare lärare, som lämnat Stockholm för att bosätta sig på Gotland med två islandshästar. I byn där hon bor börjar otrevligheter uppträda och mord inträffar. Detta intresserar den nyfikna kvinnan. Ett ganska ovanligt sätt att komma in i granngemenskapen!

Jag som tidigare läst Cedervalls böcker om Miriam och Hervor, gillar även denna. Det är så skönt att få komma in i hennes miljöer och lära känna hennes karaktärer. En läsupplevelse som uppskattas av mig.

Solsvärta

img_6032Solsvärta av Marianne Cedervall är den sista delen i serien om Miriam och Hervor, två underbara kvinnor som man lätt tar till sitt hjärta. Det tre inledande delarna i serien är väldigt roliga och bra medan de två sista delarna inte är riktigt lika skarpa. Det hade jag hört, många har kommenterar kring det, men jag ville ändå läsa den avslutande boken.

Även om de tre första delarna är mer läsvärda, så uppskattade jag ändå berättelsen som till stora delar utspelar sig i Västerås. Berättelsen är visserligen ganska förutsägbar men några överraskningar kommer. Har man läst serien så fungerar det, däremot kan det bli lite trist att läsa denna bok helt fristående. Det är ett udda ämne där pilgrimsfalkar och brevduvor spelar stor roll.

Så, ny känner jag mig färdig med serien om Miriam och Hervor. Det har varit en trevlig bekantskap som förgyllt många kvällar. Och jag läser gärna mer av samma författare.

Här är vad jag tyckte om ”Spinnsidan”, ”Svartvinter”, ”Svinhugg” och ”Stormsvala”. Vilka fantastiska titlar!

 

Stormsvala

IMG_5112Efter många varningar, var förväntningarna redan låga då jag började läsa den 4:de boken om Mirjam och Hervor ”Stormsvala” av Marianne Cedervall. Det är en lättläst berättelse där behållningen är att ännu en gång få följa med i damernas äventyr.

Själva berättelsen är ju tunnare än de tidigare böckerna, här är det mer av skildringar som kan vara mysiga då man lärt känna damerna i tidigare böcker. Men det finns inte så mycket som håller kvar läsaren.

För min del blev det lite för mycket då det tidigt i berättelsen finns en skildring av ett strömavbrott. Damerna smälter snö och kokar kaffe på stormkök. Men… en kvinna lyckas få duschen att fungera, visserligen bara kallvatten, men ändå. Och sedan tar hon hissen. Nja, det brukar väl inte vara så framgångsrikt utan el. Och det hänger jag upp mig på. Det irriterade mig i flera dagar.

Nåväl, eftersom jag läst fyra böcker i serien kommer jag säkert att läsa även den femte. Och även mer av samma författare.

Här är vad jag tyckte om ”Spinnsidan”, ”Svartvinter” och ”Svinhugg

Spinnsidan

IMG_4954(1)Spinnsidan av Marianne Cedervall är den tredje delen i en serie om väninnorna Mirjam och Hervor. Som vanligt är det mycket vänskap och värme, magi och humor men även allvar och sorg. Det är en skön avkoppling att få komma in i deras värld, som denna gång utspelar sig på Gotland.

Även om böckerna är fristående delar, så menar jag att man får mest ut av dem när man läser i rätt ordning. Den första boken ”Svinhugg” är fantastisk bra och det finns många kopplingar som kan vara bra att minnas när man läser Spinnsidan.

Boken är lättläst, det händer saker hela tiden och det finns mycket medmänsklighet i Mirjams och Hervors ageranden. Samtidigt är de helt unika, självständiga kvinnor med fantastiskt språk. Jag blir så glad och mår så gott när jag läser.

Här är vad jag tyckt om Svinhugg och Svartvintern.

Själv har jag ytterligare två böcker i serien att se fram emot!