Mentorskap

Idag är jag lycklig över att ha den stora äran att få vara mentor. Jag har fått två adepter och idag hade jag kontakt med en av dem. Självklart är det digitala möten som är aktuella men så hade det blivit oavsett eftersom vi inte bor i samma stad.

Jag var både spänd och förväntansfull inför mötet. För mig är det första gången på länge som jag är mentor på engelska. Kul men ibland kan det vara svårt att hitta rätt ord. Vi fick i alla fall bra kontakt och timmen gick rasande fort. Vi ska ha möte igen nästa vecka.

Via organisationen får jag en del utbildning och jag har tillgång till mycket material via en digital plattform. Det har jag börjat gå igenom nu ikväll. Det handlar mycket kom mångfald, inkludering, personligheter, kulturer och mycket annat och det intresserar mig.Det visar sig dock att jag läst det mesta när jag pluggade men repetition är ju alltid bra.

Det här passar mig alldeles utmärkt!

Årets sista bokcirkelträff

Ikväll har jag varit på biblioteket och i vår bokcirkel. Vi har diskuterat boken Lucy av Jamaica Kincaid. Som vanligt var diskussionen både intressant och högljudd där nästan alla deltog med iver och energi. Det flesta gillade boken, bara en person hade avvikande åsikt. Den personen som inte gillade boken, har nog inte gillat en enda bok under de senaste åren. Men hen läser och deltar med engagemang.

Det är så intressant att se hur diskussioner börjar i boken och flödar ut i olika teman: kultur, ansvar för relationer, tider som förändra och hur vi bör behandla varandra. Ikväll pratade vi även om hur viktigt det är att vi är så olika: olika bakgrund, olika intressen och i olika åldrar. Vi skulle gärna ha någon riktigt ung person i gruppen, det hade gett ytterligare en dimension.

Ser fram emot att få fortsätta i denna grupp längre. Ett litet orosmoln finns dock då vår bibliotekarie passerat 65 år. Må hon jobba länge.

 

Att medvetet vilseleda

Igår läste jag ett inlägg på facebook som var skrivet av den erfaren och aktiv debattör. Jag följer inte personen men en annan person delade. Inlägget hade om styrelsesammansättning som personen inte tyckte var tillräckligt blandad och i texten hänvisade hen till företagets ledningsgrupp. Min vän gjorde sig lustig över styrelsesammansättningen. Hm, tänkte jag varför inte redovisa styrelsen? Jo, kanske för att styrelsen är jämställd och har en mångfald av kompetenser.

Kunde inte låta bli att kommentera, men valde en mjuk variant för att konstatera deras lurigheter utan att gå djupare i frågan. Till min förvåning, svarade inte min vän utan debattören som redovisade att hen skrivit korrekt om att det var ledningen i bild och text. Jo, det är sant med det är fortfarande missvisande. Är det bättre att medvetet försöka missleda andra?

Nja, jag tycker att det här är en mycket trist utveckling. Igår iddes jag inte gå vidare. Personen har tidigare erfarenhet som ledarskribent på DN, har varit pressekreterare till en minister mm så det blir alltid en alldeles för hård debatt som jag inte alltid orka med. Och det stör mig. Det är ingen god demokrati, snarare ett effektivt sätt att vara besserwisser och tysta andra. Det får mig även att med viss fasa se fram emot kommande valdebatter.

Tolerans att möta olikheter

En av de kurser jag läser under hösten handlar om ledarskap och kultur vilket är väldigt intressant. En kurs som man önskar att fler gick. Kultur kan handla om nationella kulturer och organisationskulturer och är för många ett svårdefinierat begrepp. Under kursen har vi bland annat studerat filmen ”Änglagård” och diskuterat kring hur de olika karaktärerna behandlar varandra, vad det kan bero på samt hur man kan göra annorlunda. Vi har även fått besöka en helt ”ny kultur” dvs ett sammanhang där vi normalt sett inte finns och rör oss, och där studera vad vi ser och tolkar in.

Det jag uppskattar med kursen är att vi lära oss att se på olikheter på ett intressant sätt. Vi nöjer oss inte med att konstatera att vi är eller tycker olika. Vi blir även utmanade i att försöka se bakom ridån, tex se och försöka förstå vad som ligger bakom olika agerande, kanske till och med lära oss av någon annan som gör något på ett annat sätt. Vi vidgar våra synsätt och lära att hantera olikheter på ett konstruktivt sätt. Detta är nödvändiga färdigheter om man tror på mångfald.

Olika människor har olika tolerans att möta olikheter. Kanske är det svårt att avgöra det själv. Jag är helt övertygad om att vi kan öva upp förmågan. Det handlar dels om att känna sig själv, dels att utmana sig själv att vara i ovana sammanhang och ha en öppenhet för det som inte är likt ens eget sätt att se på tillvaron. Alla kan, alla som vill. Det är hoppfullt.

Vilken bragd!

Under gårdagskvällens tågresa, drogs min uppmärksamhet till att tågvärdens utrop var lite speciella eller snarare ovanliga. Det första jag reagerade på var att betoningen på vissa ord och ortsnamn var lite annorlunda. Snart förstod jag att killen stammande. Man kunde ana hur han tog sats, hur vissa ord var svåra och andra helt omöjliga. Jag, och flera med mig, höll nästan andan när han pratade och höll tummarna hårt för att han skulle lyckas. Vilket han gjorde med bravur!

Jag är djupt imponerade och full av  beundran för att han lyckades så väl. Så häftigt att hans chefer inte ser de som ett problem, att det ser till att få arbetet att fungera. Så länge informationen går fram, får vi vara personliga i våra uttal, tycker jag. Och vi behöver höra mer av sådant här. Det här är en del av mångfalden och vi behöver mycket mångfald!

Svårförståeliga debatter

Försöker förstå två debatter som jag tycker präglas av respektlöshet. Jag har svårt att förstå den hårda tonen och jag saknar att det inte ens finns försök att förstå olika aspekter.

Den ena debatten gäller badhusen och om det ska finnas tider som är enskilda för kvinnor. Jag kan förstå de olika åsikterna som framförs. Men jag förstår inte den respektlösa tonen. Jag tycker att det måste vara ett enkelt problem att lösa. Det är ju fullt möjligt att ha tider för alla, tider för barnlek, tider för pensionärssim, tider för simskolor, tider för familjer, tider för kvinnor och tider för alla. Var och en kan ju själv välja. För mig är det personliga och fria valet viktigt. Ingen annan ska bestämma vad jag tycker bäst om. Däremot kan man kanske inte alltid få som man vill. Vi lever i ett samhälle där vi samsas med andra. Då behöver olika önskemål få komma fram. Att ha en dam-bastu, herrbastu och en mixad bastu är helt okey för mig. Då kan var och en välja. Det finns ingen anledning att håna eller dissa den som vill ha det ena eller den andra lösningen. Mångfald är bra och det vore toppen att respektera olika val. Och som jag ser det ska vi både ha möjlighet att kunna välja och att välja bort.

Den andra debatten gäller amning. Var och hur ska en kvinna få amma? Hänger inte riktigt med i var problemet ligger och har själv ingen erfarenhet av amning. För mig handlar även detta om respekt och respekt för att vi har olika önskemål. Så klart att vi ska ha ett öppet samhälle. Så klart att vi visar respekt för varandra. Vi har olika behov. Några exempel. Vi behöver tysta rum och rum där man kan få prata och diskutera (på arbetsplatser, bibliotek mm) Då skaffar vi två typer av rum utan att se ner på den ena eller andra lösningen. Vi är fria att kunna äta nästan var som helst men inte riktigt överallt då matos och prassel inte alltid är så uppskattat. Vi hittar regler för vad man kan förvänta sig i våra offentliga rum. Vi som finns i offentliga rum kan välja och välja bort. På samma sätt tänker jag att det måste gå att lösa med amningen. Hitta platser där det är helt okey att amma, hitta olika lösningar för olika kvinnors behov. Men dissa inte att det finna andra åsikter. Även här är mångfalden viktig.

Med lyhördhet, respekt och ett öppet sinne, så tycks det som att dessa ”problem” är ganska enkla att lösa. Vi behöver ju inte leta fel, vara missunnsamma i varje förlag som läggs. Och som jag ser det – behöver vi förstå att allt inte enbart om mig själv och vad jag tycket bäst om – det handlar om att alla ska få chans att trivas och utvecklas.

Tankar från dagen – ansvar

Vad har vi för ansvar? Det är en fråga som jag ofta tänker på. För mig är det tydligt – jag har ansvar för mitt eget liv. Det är så jag tänker och som jag lever.

Jag känner även ett stort ansvar för hur jag påverkar andra. Vi lever i ett samhälle, vi finns i varandra omgivning och vi delar det offentliga rummet. För mig innebär det att man inte enbart kan tänka på sig själv. Man måste visa hänsyn, visa respekt och jag är övertygad om att man behöver ha en öppenhet för att vi kan tycka olika och uppleva situationer på olika sätt.

Ändå är det svårt. Jag möter dagligen människor som tycker att just den personens tankesätt är det enda rätta. Jag möte dagligen människor som tycker att situationen är bra för dem, utan att tänka något på andra. Jag möter dagligen människor som kräver mer av andra än de själva är beredda att ge. Har jag någon anledning att bry mig om det?

Jo, jag tycker ju det. Jag tror på att vi behöver göra världen lite bättre. Jag tror på mångfald, respekt, hänsyn, öppenhet och tolerans och då kan jag inte vara likgiltig för när jag ser brister. Jag måste ta min del av ansvaret. Göra vad jag kan för att få utvecklingen att gå åt rätt håll.
Blomma

Onsdagsmorgon på IKEA

Byggarbetare, utlandsfödda, pensionärer och en och annan föräldraledig. Många som samlats men det kändes inte särskilt trångt. Frukost på IKEA tycks locka, en alldeles vanlig onsdagsmorgon. Kaffe med fikabröd för en tia eller basen till en frukost för samma pris. Man får en hel del för en liten slant även om man möjligen kan ha en del åsikter om smak och kvalitet. För mig var detta en ny upplevelse men andra så betydligt mer vana ut.

Finns det någon form av socialt engagemang i detta? Alla är välkomna. Av kassörskans prata anar jag att några är stammisar. Jag ser äldre som har en anledning att kommer ut, hålla igång och som har ett mål för sin dag, utanför hemmet och ensamheten. Jag ser småbarnsföräldrar som får sitta ner en stund, barnen kan äta eller leka, och de får någon form av frihet för en kort stund. Jag hör en familj som pratar ett språk som jag inte förstår och de är minst lika oförstående inför valet att äta kanelbulle eller wienerbröd så här dags på morgonen. Och så jag, som lyckats hitta en undanskymd hörna med en fåtölj, som dricker en äppelmust med hallonsmak och väntar på att får köpa en lampa. Här samlas vi, oavsett bakgrund. Här är vi alla lika.

En vanlig onsdagsmorgon som gav mig en bild av Sverige som jag sällan möter. Stammis lär jag inte bli men jag gillar mångfalden av människor. För mig blev det en ganska ovanlig onsdagsmorgon, åtminstone för en kort stund.