Besvikelse, upptäcktsfärd och kaffe

Sov uselt i natt och vaknade urlakad. Satt och frustade framför datorn under morgontimmarna. Det var hög tid att slutföra en rapport, ett grupparbete och den här senaste veckan har två av tre gruppmedlemmar lyst med sin frånvaro. Jag och en tjej har fått dela upparbetet mellan oss. Jag blir så besviken på de andra som inte ens kan inte kan göra det pyttelilla de lovat att göra. Känns inte schysst att lämna allt ansvar till någon annan. Det är visserligen inte första gången det händer, men det hindrar inte besvikelsen att välla fram.

Satte punkt eftersom det var dags för dagens utflykt: Karolinska sjukhuset. Det var tid för mammografi. Jag gör vad jag kan för att undvika både sjukhus och läkare men just mammografi har jag valt att göra. Tog bussen dit och lyckades orientera mig fram till rätt plats. Hade först tänkt mig en kaffe men fikat i den gamla delen av sjukhuset kan göra vem som helt deprimerad så jag gick direkt till provtagningen. Blev snabbt uppropad och blev ganska förvånad när en äldre dam försökte ”ta min plats” och hävda mitt namn. Hon tyckte att hon väntat tillräckligt länge men sköterskan var uppmärksam och sa ifrån. Misstänker att den gamla damen skulle till en helt annan undersökning. Hursomhelst så kom jag in, blev undersökt och kunde kliva ut i friheten igen.

Eftersom jag läst så mycket om Nya Karoliska, mest skandaler, så ville jag passa på att se det nya. Hade lite svårt att orientera mig på området, det är ganska stort med många byggnader och svårt att få överblick. Jag var inte ensam om problemet då fler personer gick med karta i handen för att hitta rätt. Jag gick på känsla och hittade snart de nya byggnaderna och till slut även entrén. Det är stort, ser fint ut men egentligen kan jag ju inte bedöma funktionaliteten. Jag hittade i alla fall ett trevligt café och fick njuta mitt eftermiddagskaffe i lugn och ro.

Min strategi är att hålla mig frisk så att jag slipper nyttja sjukhuset resurser. När jag satt där med kaffekoppen var jag helt övertygad om att jag ska fortsätta enligt den strategin. Min massiva huvudvärk är visserligen påfrestande men inte mycket att klaga över jämfört med många andras krämpor. Det är en stort lycka och frihet att själv kunna välja att ta bussen hem från sjukhuset igen, och är långtifrån alla som har den möjligheten.

Äventyrliga dagar

Dagens första uppdrag var mammografi. Det är en aktivitet som bara tar några minuter men som med restid tar betydligt längre tid. Sköterskan hoppade först till vid åsynen av min blåa axel och skulderblad. Men bara för ett kort tid. Sedan var hon bestämd på hur jag skulle ha armen trots att det gjorde ont. Nåja, ett par minuters smärta fixar jag lätt.

På hemvägen stannade jag till i ett köpcentrum för att fika och handla. I fikat gick brandlarmet. Igen. Det är en följetång i detta centrum och är så gräsligt irriterande. Senaste det var brandlarm där var – igår. Jag knallade mot närmaste utgång, då en äldre dam ropade och skrek. Hon mådde dåligt och ville ha stöd. Hon grabbade tag i min onda arm och jag hjälpte damen ut. Men hon ville inte står där och traskade vidare med stöd av min arm. Till slut hittade jag ett ställe där hon kunde sitta, fixade vatten och överlämnade ansvaret till kommunen. Självklart hjälper jag till men jag undrar varför det inte finns fler sittplatser mm för äldre som behöver paus.

När larmet tystnade och alla var inne i köpcentret igen – gick brandlarmet ytterligare en gång. Så glada alla blev. Särskilt brandmännen.

Hemma lite senare men ändå hemma var det dags för muntlig presentation med skolan. Vi träffades via webben, jag kände ingen av de andra och vi förväntades göra en presentation och ge varandra feedback. Det var massor av tekniskt strul: inget ljud, ingen mikrofon, inga bilder etc. Men alla gjorde så gott det kunde och pustade ut när det var över. Denna gång har jag ingen annan ambition än att bli godkänd. Vad andra tycker, skiter jag i.

Så, ska jag och min värkande arm ta ledigt resten av kvällen. Vill inte har mer av vardagsäventyr, inget mer som vrider eller hänger på mina arm, inga brandlarm eller teknikutmaningen. Möjligen en god bok. Sen får det vara nog.

 

 

Finaste friskvård

En anteckning i kalendern påminde om att det var dags för mammografi idag. Hade tyvärr lyckats förlägga kallelsen och var lite osäker på tid och plats. 40 minuter för tidig, fick jag ett varmt välkomnande och jag hann knappt få av mig ryggsäcken innan mitt namn ropades upp. Sju minuter senare var jag klar och på väg igen. Fantastisk fin service.

Jag nyttjar sällan sjukvården men just denna undersökning prioriterar jag, ett löfte till en kvinna som tyvärr inte längre är kvar i livet men som antagligen fick några extra år i livet tack vare tidig upptäckt av cancern. Hennes råd vill jag inte svika.

Det jag inte riktigt kan förstå är att denna fina service och trygghet är gratis. Jag hade gärna betalat ett par hundralappar för det. Det är värt så mycket.