Maglebjär | På Gång

Sliten efter en hård natt och trötta ben efter gårdagens vandring, blev det dags att packa ihop för vandring längs Skåneleden mot Fulltofta strövområde. Det första som händer är att telefonen inte fungerar. Jag hade tänkt lägga ut bilder på instagram för att andra ska ha koll på var jag är, som en säkerhetsåtgärd, men det gick inte. Jag kunde inte heller kolla väderprognos. Detta, och bristen på vatten, irriterade mig ganska mycket så jag var inte på mitt soligaste humör.

Humöret blev bättre av att få gå. Vissa delar var vackra men det var några trista passager med. Det var en hel del vandrare ute, på dagsturer, och det är trevligt att få en pratstund. Tog mig till Onsvalakällan för en paus och det var verkligen skönt att få vila fötterna. Inser att mina billiga kängor inte är riktigt bra. De passar för kortare turer men inte för längre och med tung packning. Vid vindskyddet fanns det gott om skogsmöss som kom fram och hälsade.

Fortsatt genom vackra landskap, delsvis ganska raka vägar fram till Bjeveröd som ligger i norra delen av Fulltoftas strövområde. Det var så skönt att komma fram till vindskyddet. Där fanns utedass och vatten, ca 200 m från vindskyddet, vind en lite damm. Kvällssolen sken så ljuvligt, inte jättevarmt men det lockade många till området. När solen gick ner blev det mer fuktigt och ganska kallt. Bara att krypa ner i sovsäcken i vindskyddet. Och ja, även här fanns skogsmöss och jag kan erkänna att jag inte alls uppskattar deras sällskap. Några timmars sömn blev det i alla fall och det är jag tacksam för.

Här kan man läsa om efterföljande vandringar: Vandring Fulltofta, Vandring Vattenriket.

Det var tidig tisdagsmorgon när jag satte mig på tåget mot Hässleholm. Ryggsäcken vägde drygt 13 kg vilket är lite för mycket för en vandring. Men eftersom jag behövde vara beredd på mycket, så blev det tungt denna gånga. I Hässleholm blev det byte till Höör och där blev den en liten språngmarsch för att hinna med bussen till Frostavallen. Så var jag äntligen på plats, mitt i skogen och redo för vandring. Någonstans bland dessa byten av transportmedel, måste jag ha tappat min ena vattenflaska, så jag fick klara mig med en. Det gillar jag inte då vatten är viktigt.

Planen var ju initialt att starta i Åstorp och gå via Skäralid. Där är det dock alldeles för mycket folk med avrådan att besöka nationalparken. Därav valde jag att påbörja min vandring längs ”Ås till ås-leden”, en del av Skåneleden, senare och att även göra andra vandringar. Därav började med en vandring i Frostavallens strövområde.

Det var vackert och lättgånget och lunchen åt jag vid en sjö. Hade tänkt att nyttja ett vindskydd där men där fanns 25 scouter som tjoade och jagade skogsmöss. Det är nämligen ett gnagar-år i år. Gick vidare och njöt av bokskogen svalka. Men och vilken brant uppförsbacke jag utsattes för. Jag var inte alls beredd på att den skulle vara så brant, och det fanns inga alternativa vägar att ta sig upp. Jag lyckade still slut men ack så darriga ben.

Lyckades gå vilse där jag inte riktigt förstod var jag var någonstans. Det visade sig att karta och ledmarkering inte riktigt stämde, kanske har de dragit om leden, men jag gick på intuition och till slut hittade jag rätt. Irrandet och den branta backen tog min energi och jag längtade till vindskyddet i Maglebjär. Där väntade nästa utmaning. Det fanns inget vatten, vilket både kartor och skyltar utlovat. Jag fick bege mig ut på tiggarstråt och leta fram ett hus där någon var hemma. Det kändes inte alls bra.

Kvällen blev lång men natten blev ännu längre. Ett stort gäng danskar hade hyrt en fritidsanläggning och hade fest till långt in på morgontimmarna. Högsta volym förstås. Helt omöjligt att sova, trots att jag var så trött. Därtill hade jag sällskap av skogsmöss i vindskyddet. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Men här fanns de och försökte gnaga sönder min ryggsäck. Jag var mest oroligt för att de skulle förstöra liggunderlaget eller komma in i sovsäcken. Visst kan de vara söta men jag gillar absolut inte den närkontakt som de ville ha.

Det var verkligen ingen glad start på vandringen, men även det ger ju erfarenhet.