Hur mår folk egentligen?

I helgen och veckan har det blivit några mil i bilen. Dels redan till Norrtälje, dels resan på Värmdö. Tycker att jag ser mycket märkligt i trafiken och är inte alls förvånad över alla läsa alla notiser om bilolyckor. Sorgligt att så många riskerar att skadas av onödiga beteenden.

Om man råkar köra 38 km/h på en 40-väg så blir man omkörd i racerfart. På Essingeleden är det tydligen helt naturligt att köra om på insidan, sedan svänga in precis framför utan att använda blinkers. En del byter filer, fram och tillbaka på ett sätt som skapar oro. På parkeringar har jag varit ytterst nära att bli påkörd när jag stått stilla eftersom personer börjar backa utan att titta på vad de har bakom sig. Rondeller vågar jag inte tänka på.

En del av dessa förare gör detta medvetet, det är jag övertygad om. De ser sig själva som superförare och vill fram utan att riktigt tänka på hur andra kan uppfatta deras beteenden. En del, tror jag, är osäkra då det exempelvis kan vara svårt att hitta och veta vilken fil man ska vara i. Men en hel del anar jag är stressrelaterat. Att stressen gör att människor tar tokiga beslut.

Så när jag sitter bakom ratten så undrar jag ofta hur människor mår. Hur ser deras tillvaro ut när man kan utsätta andra människor för faror och obehag? Hur långt har de kommit i sitt tunnelseende när det inte inser att de inte är ensamma i trafiken? Tidigare skojade jag alltid och sa ”Den där är nog riktigt kissnödig” när något körde för fort. Det gör jag inte längre. Numera tycker jag bara att det är sorgligt att se dessa faror i trafiken.

Mardrömmar

Vad gjorde jag igår egentligen? Försöker rannsaka mig själv. Jag har drömt hemska mardrömmar under natten men jag vet inte vad det beror på. När jag tänker efter har jag nog haft ovanligt många mardrömmar de senaste nätterna och i natt var det värre än vanligt. Jag kan inte komma på något som orsakar dessa nattmaror.

Tvärt om var det så att jag häromdagen tänkte på hur bra jag mådde. Jag tyckte att maten jag åt smakade ovanligt gott. Jag njöt av varje smak och kände mig tillfreds efteråt. Jag uppfattade ett lugn och en harmoni i kroppen. Även om allt inte är som jag önskar i livet, så har jag ändå en bra plan för att förverkliga det jag vill ändra på. Men visst har jag drabbats av hopplös huvudvärk men det trodde jag var övergående, delvis väderberoende. Och fredagens tandläkarbesök var tufft.

Kanske är det bäst att inte tänka för mycket. Jag ser det som sunt att vara uppmärksam på kroppens signaler men jag ser inget gott i att frenetiskt leta fel. Nu väntar istället ”Sommar i P1”. Idag är det Marie Nilsson Lind som är sommarpratare och jag tror att jag ska lyssna när det sänds. Normallt lyssnar jag på den förkortade versionen, via webben, men jag har fått för mig att det kan vara värt att lyssna på musiken idag.