Vandring som lyxindustri?

När man ska kolla på kläder för vandring, är Kungsgatan ett bra ställe att starta på. Där radar märkesbutikerna upp sig. Utbudet är stort, innovativa tekniker i textiler och funktion och priser är därefter.

Det som förvånade mig idag var att det inte enbart är friluftsmänniskor som är där. Det var trångt i Naturkompaniet/Fjällräven-butiken där de flesta kunder var utländska turister. Det glittrade i deras ögon när de valde bland alla färger i Fjällräven kånken.  Nog visste jag att de populära, men inte otroligt eftertraktade.

För mig är det lite för dyrt. Jag har bra utrustning och behöver inte lyxen, så mycket vandrar jag inte. Men visst finns det mycket fint. Å andra sidan minns jag den tid då man åkte till Försvarets överskottslager och köpte kängor och brallor för en billig peng. Det fungerade alldeles utmärkt.

Annonser

Rabarber

I helgen gjorde min mamma rabarberpaj till mig. Kände mig närmre tre år, än de fyrtiotre år som jag är. Rabarber är ju så gudomligt gott. En lyx som jag värderar mycket högt. Och att få mammas hemlagade paj ger en alldeles särskild mumsighet i livet.

Jag lyckades även få med mig rabarber hem. Tant Sigrids rabarber. Tant Sigrid är mamma till min pappas kompis och det lär nog vara mint 15 år sedan hon dog. Men hennes rabarber finns kvar och jag skördade. Ingen annan gör anspråk på dem och jag tror att tant Sigrid uppskattar att de tas om hand. Nu sitter jag och googlar recept för vad jag kan göra med dessa rabarber. Lite kräm kanske. Här snackar vi säkert 25 år sedan jag åt hemlagad rabarberkräm. Det vattnas i munnen av tanken att få återuppleva en sådan delikatess.

Rabarber må finnas i var och varannan trädgård men hos mig är det sällsynt. Och när jag väl får uppleva smaken – då är det lyx. Riktigt läcker lyx.