Lyckan av en flaska handsprit

I min vandringsryggsäck har jag haft en liten flaska med handsprit. Under de senaste månaderna har flaskan fått flytta över till handväskan. Jag har varit mycket rädd om innehållet för att det ska räcka så länge som möjligt, så länge som det inte går att få tag i en ny flaska. Under söndagen kom vändningen.

Jag har haft som vana att alltid gå förbi hyllan där handspriten borde finnas, när jag besöker en butik. Det har varit tomt. Men söndag kom med överraskning och det fanns flera olika varianter att välja på. Jag blev glad och köpte två varianter, en lite större att ha hemma eller på jobbet och en lite mindre att ha i väskan. Nu känns det tryggt och bra.

Vem hade kunna ana att en flaska handsprit skulle vara den största lyckan, det finaste att få.

 

Just nu

Har tillbringar några timmar av eftermiddagen på ett sk miniretreat i en av kyrkorna i området. Det är helt underbara timmar. Kyrkan erbjuder denna typ av retreat några gånger varje termin och jag är en trogen besökare. Dessa enkla träffar under tystad betyder så mycket för mig.

Som vanligt började vi med avslappningsövningar, och sedan fick vi lyssna till en text att ta med oss, om vi ville, under dagen. Sedan är det frihet i vad man vill göra: läsa, tänka, måla, bara vara mm. Jag började med att måla några av de bilder jag fick upp i skallen när texten läses. Det blir inte snyggt men jag vet vad bilderna betyder, vad de vill säga. Att måla är som terapi. Idag valde jag även att läsa en del. Det var så skönt att få läsa annat än skolböcker. Det hela avslutades med meditation. Jag tycker att är svårt att meditera men idag gav det massor av insikt och energi.

På vägen hem kände jag ren lycka. Jag spelade musik på hög volym (i bilen). En av de låtar som kom upp var Thomas Ledins ”Just nu”. ”Just nu – vill jag leva – just nu”. Ja, det är precis så jag känner.

Lycklig

När oron försvinner kommer glädjen fram. Så var det för mig idag. I morse var jag hos tandläkaren, efter gårdagens uppdagade tandproblem. Jag kom till en mycket bra kvinnlig tandläkare som tog väl hand om mig. Hon kunde visserligen inte fixa en permanent lösning, men gjorde en undersökning och en provisorisk lagning. Hon gav även några olika alternativ till lösningar och en ny tid om en månad.

Allt känns genast mycket bättre. Oron försvann och hela livet känns genast mycket lättare. Jag känner mig lycklig.

Höstpromenad

Listan, över saker att göra i helgen, ligger fortfarande orörd. Den kan nog ligga där ett tag till, tycker jag. Helgen har ju varit underbar: blå himmel, värmande sol, klar luft, färgsprakande natur, höstfriska dofter och dämpade ljud. Dessa dagar har varit som små underverk och det vill jag leva i.

När jag äntligen vaknade idag, drog jag på varma träningskläder och stoppade fickorna fulla av näsdukar och halstabletter. Lusten att få vara ute och promenera var så oemotståndligt stark. Sådan lust ska bejakas, när möjlighet finns. Det kanske inte var det bästa för min fysiska hälsa, men det gjorde under för den mentala. I sakta mak promenerade jag bort från storstadsstress mot naturligt lugn. Jag gick, funderade, filosoferade, dagdrömde och det betyder mycket. Rosslande och tung andning kan komineras med känslan att må bra. För det var så det kändes med näsan mot solen och blicken vilandes på glittrande löv som singlade ner mot marken. Harmoni mellan hostattacker.

När jag närmade mig staden igen, mådde jag bättre än på länge även om lugnet påverkas av trafik och ryckig rytm. Men det finns ett lugn inom mig, det ska jag vårda. Det finns även en lycka av att ha varit helt i nuet, omsluten av värmande sol och singlande löv, utan att tänka på annat än att bara finnas där, att leva. Hösten mer mig harmoni, och den här helgen har det varit tydligare än någonsin.

P1000839(1)

Lyckokänsla

Det var länge sedan jag kände den där ivriga känslan, pirret i magen som när man var barn och väntade på tomten på julafton. Det var länge sedan och jag har funderat på om jag någonsin får uppleva det igen. Nu vet jag.

Att jag vaknar innan väckarklockan ringer är extremt ovanligt. Att jag dessutom inte kan somna om är nästan unikt. Förvåningen var därför stor när jag steg upp tidigt på onsdagsmorgonen i spänd förväntan på dagen. Jag åkte iväg tidigt, åt frukost på ett fik och insåg att det var flera timmar kvar tills jag skulle få tillgång till mina drömmars mål. Otålig och ivrig passade jag på att göra massor av ärenden, de som nu är möjliga att göra en tidig onsdagsförmiddag.

Allt detta handlar om att jag hade beställt en ny dator. Jag har dragit ut på köp-beslutet länge, men i helgen blev allt klart och i onsdags skulle jag hämta den. Jag anade inte att längtan var så stort. Jag kände mig verkligen som ett barn där inne hos datorförsäljaren. Jag bar hem min dator som om det vore det dyraste jag ägde. Och sedan vi kom hem, min dator och jag, har vi ägnat stora delar av dygnen tillsammans. Snart är vi riktigt goda vänner.

Kanske tar datorer och internet för stor del av våra liv. Men ändå, den där längtan, lycko-känslan, den är värt mycket. För det är inte status, design eller avancerade teknik som lockar, utan möjliggörandet av funktioner som jag uppskattar och som betyder mycket i mitt liv. Jag mår bra av att skriva och min dator är mitt verktyg. Det betyder mycket för mig.