Flow

Det var så mycket som jag skulle göra idag. Roliga saker, kanske resa bort. Men så fastnade jag framför datorn och 12 timmar senare sitter jag fortfarande här och skriver.

Skulle bara kolla lite en i en text. Några ord blev fler och fler och timmarna gick. Vet inte ens hur det gick till. Vet att jag druckit några koppar kaffe och ätit en sen lunch men var resten av tiden tog vägen är en gåta.

Jag älskar när jag glömmer tid och rum på detta sätt. När jag går helt in i att läsa en bok eller skriva en text. Det betyder att jag äntligen kunnat varvat ner, landat för en stund. Nu ska jag försöka hålla mig här nere i lugnet och harmonin. Inte bränna upp energi direkt utan låta mig laddas.

Men det är inte helt lätt. Det är härligt att vara i flow, skriva och leverera. Det gäller att få till en balans, även i lugnet. Få till återhämtningen. Det ska jag ägna mig åt i helgen, att vara i lugnet.

Att behålla sitt lugn

I veckan fick jag en oväntad prövning. Jag var talare på en konferens som var via Zoom. Alla talare var vana vid Teams och ingen av oss var bekväm med Zoom men vi fick det att fungera. Men självklart strulade tekniken för mig. Det var hopplöst att byta bild. Ibland hände inget ibland byttes bilder fram och bakåt helt slumpartat. Titt som tätt fick jag höra att mitt ljud inte hördes. Jag såg dessutom inga deltagare så jag hade ingen aning om det de lyssnade eller ej. På något sätt lyckades jag behålla lugnet, fixa teknik, hålla tråden och faktiskt även tiden. Inte mitt bästa föredrag men under förutsättningarna känner jag mig ändå nöjd. Jag hanterade allt jag kunde ha kontroll över.

Ändå känner jag mig lite besviken. Det hade varit så roligt om allt hade fungerat. Det är ju inte så meningsfullt med all förberedelse om ingen hörde.

Efteråt har jag mest fått komplimanger för att jag lyckades behålla mitt lugn och hantera den stökiga situationen. Om det jag sa gick hem – det vet jag inget om.

Att komma ner i varv

Tänk, det tog nästan en vecka av semestern att komma ner i varv. Att upptäcka att lugnet finns där inom sig. Att bli sig själv. Första dagarna av min vandring var det mycket tankar på vandring, utrustning och planeringen. Jag traskade fram, andades men tankarna var inte helt fria, även om jag trodde det.

Men så efter några dagar börjar det hända saker, naturen blir vackrare, färgerna klarare, jag ser mer och vill gärna fota allt. Jag stannar ofta och tar in. Jag upptäcker mer och ser att varje blomma och insekt är enastående skapelser i sina färger och mönster. Då vet jag att jag kommit tillbaka till mig själv.

Här vill jag vara.

Fint med fredag

Den här fredagen får nog räknas till en av de lugnare. Få kollegor på jobbet, färre möten och färre störande moment. Men massor av nya beslut med anledning av coronaviruset. Utvecklingen går i rasande fart. Det kändes nästan konstigt hur man kunde tycka att det var okej att fylla hela Friends arena så sent som i lördags och idag ifrågasätts att vara på kontoret. Vid dagens slut packade jag ner allt i väskan för att vara beredd att jobba hemifrån nästa vecka, om det kommer att behövas.

Lördagens planerade kalas är inställt så det blir antagligen ingen resa till Örebro. Mina föräldrar är förkylda och de vill inte riskera att smitta mig. Det kan bli en lugn och ledig helg istället och det passar mig alldeles utmärkt.

Just nu känner jag en enorm tacksamhet att jag började jobba i januari, det hade varit jobbigt att söka jobb i dessa finanskriser. Det blev en bra tid att plugga och en bra tid att ha en anställning. Ibland har man tur!

Nu har jag klarat av att lyssna till ”Spanarna” i P1, tittat på ”Bäst i test” och ”Svenska nyheter” dvs mina fredagsvanor som ger en fin avslutning på arbetsveckan och inledning på helgen.

Trevlig helg1

Vid världens ände

Har stulit till mig några välgörande dagar. Det blev mer stöld än tänkt. Och det var med behövligt än jag anat. Det blev några få dagar som gjort stor skillnad.

Vaknade sent i onsdags och insåg att jag försovit mig. Fick göra det viktigaste av dagens göromål i all hast och packa det viktigaste i bilen. Jag ville bege mig iväg innan det blev sen eftermiddag för att komma fram till mitt mål i tid. Jag hade bokat några nätter på ett vandrarhem på Vikbolandet, nära Arkösund. Det är möjlig att resa via Norrköping men jag valde en kortare rutt som går på mindre vägar och nyttjar en bilfärja över Bråviken. Det tog tid men det var skönt att färdas i frihet med P1 på bilradion. När jag passerade gränsen mellan Södermanland och Östergötland, började det regna och med det föll temperaturen. Från 22 grader ner till 12 som längst vilket gav en viss oro. Förstås hoppas man ju på skönt väder när man vill vara ledig vid havet.

Vandrarhemmet ligger en bit söder om Arkösund på en väg som heter Världens ände. Det kändes som ett passande namn då jag parkerade vid havet. Inte en människa syntes till och det skull visa sig att jag fick ha hela vandrarhemmet för mig själv en tid. Jag fikade, nöjt av utsikt och av lugnet och framföralt att ge mig tid att tänka och läsa.

Torsdagen gick i samma harmoniska tempo. Vandrarhemmet ligger vid havet vid en fin badstrand som jag hade alldeles för mig själv. Dryga 20 grader i luften är ingen hetta men ljuvligt att sitta på stranden och läsa och höra havets alla ljud. Jag tog även en promenad in till Arkösund, ett nästan öde område. En glass fick jag i alla fall och sedan en lika skön promenad tillbaka till min ensamma oas. Vandrarhemmet är förvisso lite för stort för att ge en mysig ensamhet, men just nu behövde jag bara få vara i vacker natur.

Under fredagen valde jag en utflykt till Söderköping. Normalt sett älskar jag sådana besök men nu saknade jag lugnet. Trots att Söderköping är en liten plats på jorden, träffade jag på en väninnan. Vilket sammanträffande!. Efter en glass längtade jag tillbaka till stillheten vid ”min” havsvik och så fick det bli. Dock föll några droppar regn lite då och då så det blev ett rännande ut och in i vandrarhemmet. Väl där hade en trio damer anlänt. Oj så de pratade. Jag drog mig undan. Även de valde en mer avskild plats för sin kräftskiva, vilket jag var tacksam för.

För mig blev det här otroligt välgörande dagar. När jag kom dit var jag lite irriterade över att missa vissa åtagande då det fanns wifi men utan internet och att jag tidvis saknade täckning helt (kunde bara ringa nödsamtal). Jag kunde inte mejla mm som tänkt. Men genom att acceptera läget, kunde jag koppla av helt och hållet och bara vara. Dagarna kändes oändligt långa och jag mår som en prinsessa. Hit vill jag komma tillbaka igen, för att samla energi.

Tacksam för erfarenhet

Sedan några veckor tillbaka är jag student. Jag läser en universitetsutbildning på distans. Det är rejält krångligt men flera olika system och mycket otydlig information.

Med min erfarenhet så är det inget som stressar. Det kommer att ordna sig. Det kommer att falla på plats. Det är värre för mina unga studiekamrater. De är så ivriga och ambitiösa. Jag lider med dem när de inte får svar på sina frågor. Det vill så mycket. På sätt och vis kan jag sakna den ivern. Men mest är jag tacksamhet för mitt lugn och min harmoni. Mina livserfarenheter är en tillgång och det ger en bra grund att stå på.

 

Lång lördag

En lång och lat förmiddag övergick till en lugn eftermiddag. Tre timmars mini-retreat kändes som något som jag behövde idag. Tre timmars tystad i gemenskap med andra. Kyrkan som arrangerar är rymlig och ger möjligheter för olika aktiviteter: sitta och läsa, tänka, måla, meditera, reflektera, tända ljus eller vad helst man känner för i tystnaden.

Så många tankar man hinner tänka när man sitter i lugn och ro. Jag hittade ett eget hörn, en lugn vrå där jag inte blev stört och inte heller störde andra. Så snart jag satt mer ner, slappnat av, så kom tårarna. Jag som tycker att veckan gått så bra trots förra lördagens dystra besked. Men kanske att jag fortfarande har en hel del sorg inom mig. Kanske att det är dags att börja förbereda mig för begravning och ett sista avsked.

Tankar snurrade och jag fortsätter att skriva ner en hel del av dem. När kvällen kom så kände jag mig så trött. Att googla på allt som hör begravningar till; etikett, placering och kransar, så blev jag inte direkt piggare.

Tänker att även dessa dagar tillhör livet.

Stilla söndag

Det är en stilla helg. En skadad fot som ett hinder för rörlighet, samtidigt ger det mig tid både till att tänka, läsa och att skriva. Anteckningsboken fylls. Något kan bli användbart, annat kan jag nog kassera ganska omgående. Men slutsatsen är enkel. Jag måste fortsätta att frigöra tid för skrivandet. Det är så många texter jag vill slutföra och så många idéer att jobba vidare med. Penna2