Bara ben

Fick gräva långt ner i klädhögen för att hitta träningsbrallor typ pirat dvs som slutar vid vaderna. Det varma jackan behövdes inte idag och det kändes befriande att lunka iväg, tunnklädd på dagens joggingrunda.

Eftersom jag försöker variera min träning, blev det en annan runda idag och med längre intervaller. Jag lufsar fram men det går framåt och jag blir starkare för varje runda. När jag läser om hur andra har det, blir jag påmind om att många är enastående bra, men å andra sidan är de många vars kroppar sviker dem. Det får mig att inse att jag ska vara väldigt tacksam att få vara skadefri.

Att få pusta ut efter träningen, på en solig balkong, är något att vara tacksam över. Resten av eftermiddagen satt jag i solen och njöt med kaffe och en jättebra bok (Den tyska flickan). När det blev för kallt på balkongen, flyttade jag in i soffan. Boken är så bra att det är svårt att sluta läsa.

Men även underbara dagar har sina fläckar. Ikväll ringde mamma och berättade att pappa är på sjukhus. Hon hade hittat honom på golvet i källaren, där han tydligen ramlat. Det verkade väldigt rörigt och oklart hur han hamnat där. Nu är han i alla fall på sjukhus och jag väntar får helt enkelt vänta på ytterligare besked. Även det tycks vara en del av mitt liv, numera.

Topplopp

Någon gång i våras såg jag till att få en plats till Topploppet. Det kändes som en bra idé och jag tänkte mig en lång och fin träningssommar. Så har det dock inte blivit av många olika skäl och nummerlappen föll i glömska. Jag anmälde mig exempelvis till en målarkurs utan att tänka på det skulle krocka tidsmässigt.

Men mot slutet av sommaren började det hända saker. Jag har tagit reda på att värken i benet inte är farlig, tvärtom det går att stretcha bort. I lördags hejade jag på alla som sprang ett halvmaraton i Stockholm vilket verkligen inspirerade mig. Springlängtan började växa samtidigt som luftrören började värka och rossla. I början på veckan fick jag besked att kursen var inställd.

Jag vet att jag inte borde försöka jogga när luftrören rosslar. Men i morse fick jag ett infall att leta fram nummerlappen och bege mig till Hagaparken. Jag hade ju tänkt mig loppet som en morot, ett delmål men nu kom tanken att det kan vara starten på något. Sämre än så här kan det inte blir, jag är ju på botten och vill upp. Ett lopp kan vara inspiration att se till att bli bättre. Jag behöver verkligen komma igång.

Jag vet inte om det kommer att fungera. Loppet var trist och min egen insats var urusel. Ska dock testa att hänga upp medaljen som en påminnelse om nödvändigheten i att träna. Förkylningen i lungor och luftrör är ju inte enda orsaken till mitt usla resultat. Jag har en lång träning framför mig för komma i högform. Men jag har i alla fall startat. Jag är På Gång. Igen.

 

Distanstankar

Det går väldigt långsamt när jag är ute och lufsar. Jag joggar på i samma tempo, oavsett om det är en kort distans eller längre. Jag kan inte få upp farten. Jag har inte alls gett upp än, men det lossnar inte. Jag har inte fattat knepet.

Dagens distans, 10 km, känns inte längre långt. Tvärtom, det är en väldigt bra distans. Jag gillar ju att vara ute länge. Återigen kommer tanken att det vore kul att testa ännu längre distanser. Men då måste jag verkligen få upp farten. Kul tanke, i alla fall.

Minnet av en fin dag

Söndagen var en fin dag på många sätt. Vackert väder, inspiration att fixa balkongen och gott om tid att njuta av att bara sitta på balkongen. Jag läste, drack kaffe och njöt.  Och det finaste var nog att jag sedan vågade mig ut för att jogga. Första utejoggen i år. Jag har visserligen övat lite på löpband, men att ge sig ut på gatorna i kvällssolen är ju något alldeles speciellt.

Jag lufsar fram, sakta men det går framåt och jag lyckades lufsa min 3,5 km-rutt på en betydligt bättre tid än förra årets premiär. Tyvärr har jag ingen mer statistik att jämföra med, men detta gjorde mig stolt. Jag är På Gång!

Söndagen var en fin dag och det känns gott ta ha en sådan dag i minnet. Särskilt dagar som denna, då träningsvärken skriker och vill ta all uppmärksamhet.