Igår kväll var jag på någon form av lucia/gospel/konsert/mässa i kyrkan. Jag gillar förnyelsen och just den här formen är lyckad. Det började dock inte så bra. Rundgång i ljudsystemet gjorde att alla hoppas högt och att alla spädbarn vaknade och började skrika. Det tog en stund innan lugnet la sig igen. Då skred ett långt och vackert luciatåg in och bjöd på stämningsfulla och traditionella sånger. Ibland fick även vi i publiken sjunga med men jag ville helst inte förstöra det vackra.
Efter några låtar tog lucia av sig kronan, tärnorna släckte ljusen och en gospeln drog igång. Det var glädjefullt och bra. Det är en häftig känsla när en tärna börjar rappa! Mellan några av låtarna fick prästen säga några ord. Det var församlingens lustigkurre bland präster vilket uppskattades av många. Mot slutet tände lucia och tärnor sina ljus igen, och kvällen avslutades i luciastämning. Det blev väldigt fint och en mycket lyckad kombo.
I likhet med en adventskonsert för några veckor sedan, kom jag för sent och fick en sämre plats längs kyrkväggen. Dessutom blev jag utputtad hela tiden av folk som kom och satte sig. Det gjorde att jag fick en ännu sämre plats och dessutom kallare då de nya gästerna tog min uppvärmda yta. Den här gången noterade jag att fotografen lärt av förra konserten och satt kameran högre upp på en annan pelare. Jag tror hen fick en bättre film denna gång.
Det blev en hoppfull kväll och jag önskar allt mer att jag kunde sjunga.
På Gång 