Dunder och brak

Ännu en olidligt varm natt där jag inte kunde sova. Vid fyratiden gav jag upp, lämnade sovrummet och gick ner till soffan. Kunde öppna balkongdörren och övervägde att gå ut. Precis då kom de första dropparna, något som sedan förvandlades till hällregn. Var tvungen att stänga igen alla fönster. Blixt och dunder tilltog och i allt detta somnade jag på soffan. Vaknade när klockan ringde och då var det sol igen. Öppnade balkongdörren, ställde om alarmet och somnade om. Vaknade vimmelkantig och upptäckte att jag missat flera alarm. Upptäckte även att byggarbetarna bilade betong i grannhuset. Visst är det konstigt: värmen hindrade mig från att somna men bilande av betong kan inte väcka mig. Gissar att värmen påverkat kroppen som behövde vila och sömn.

Fick en hyfsat bra dag på jobbet och kunde gå hem i hyfsad tid. Det är sådant som gläder mig. Det är svalare idag och även det tillhör dagens glädjeämnen, det gör att jag kan göra mer. Ikväll har det varit en tv-kväll eftersom jag är barnsligt förtjust i ”Lotta på Liseberg”. Jag brukar försöka få till ett årligt besök på plats i Göteborg men i år är det teven som gäller. Och det fungerar utmärkt, tycker jag.

Tre veckor kvar, sedan är det semester. Och planeringen växer fram, dag för dag. Drömma om lediga dagar – det är jag bra på.

Skön start på veckan

I mina drömmar var jag tvungen att lösa klart några mordgåtor innan jag kunde vakna tryggt i morse. Hade få möten under dagen och kunde lugnt ta mig in till kontoret. En ny kollega började och vi var några där för att välkomna. För mig blev det en bra dag då jag både hann fika, prata med kollegor och äta lunch. Det är inte så vanligt numera och det gav massor av energi.

Vi hämtade mat från en restaurang som jag inte besökt tidigare. Maten var fantastisk god och jag pratade om att vi måste gå dit igen. Nu, några timmar senare, är munnen full av blåsor som känns som en allergisk reaktion. Hm, hoppas att det är något annat än den goda maten.

Tror att jag ska jobba från kontoret resten av veckan. Anledningen är värmebölja som ska prägla veckan vilket gör min lägenhet outhärdligt varm. På kontoret är det svalt och där man min hjärna tänka. Det funkar ju om bara jag tänker så, dvs att inte alla kommer till kontoret.

Kvällen lär bli lång. Lotta på Liseberg på tv är en tradition, jag vill lyssna på Ulf Lundells sommarprat och jag har dessutom en bok att läsa ut. Bäst att sätta fart direkt.

Bank, lådor och allsång

Eftermiddagens viktigaste ärende var ett besök på banken. Jag hade fått ett utbetalningskort, där tiden höll på att rinna ut dvs jag borde hämtat pengarna för länge sen. Idag blev det gjort och till min glädje kunde de föra över pengarna till mitt konto i annan bank, jag trodde jag skulle behöva använda benen för det. Det är alltså länge sedan jag besökte en bank senast :-).

Inne i banklokalen möttes jag av två hundar. Som vanligt blev jag osäker på om jag kan passera utan att de bryr sig, i detta fallet kliva över den. Efter att ha kolla några gånger gjorde jag bedömningen att det var lugna hundar och det stämde. Skämtade med en man som stod och väntade och sa något om att de knappast var vakthundar. Det bekräftade mannen som även intygade att de hade andra kvaliteter. Säkert, tänkte jag, samtidigt som jag undrade varför han som ägare inte sagt något tidigare då jag stod och tvekade. Jag är inte rädd för hundar men har ändå respekt för dem eftersom jag knappast kan läsa av dem på samma sätt som en ägare.

Dagen bjöd även lite shopping i form av platslådor till en garderob, för att de ska bli lättare att hålla ordning. Jag borde var klar med städning av den garderoben ikväll men det målet kommer jag inte att lyckas med pga slöhet. Att rensa är inte min starka sida, så det tar tid.

En annan anledning är att jag priorierar tv:n denna måndagskväll. Jag är barnsligt förtjust i ”Lotta på Liseberg”. Jag kollar visserligen inte varje gång men jag kollar med stor behållning. Förra veckan satt jag på plats i publiken och svettades i 30-graders värme. Det är skönt att minnas idag när jag suttit med filt över benen på balkongen.

 

Sjögång och allsång

Vissa måndagar är finare än andra och starten på denna vecka kommer att bli till ett varmt minne. Hetta, med värme över 30 grader, gjorde att jag valde att dra mig till sjöss i hopp om svalkande vindare. Jag valde en skärgårdstur i Göteborgs södra skärgård. Jag gillar att åka gamla båtar och på denna var det dessutom guidning. Det var hett men skönt att känna lite svalka från havet när vi gled fram över det stilla vattnet. Turen var ganska trist, tycker jag men att vara nära vatten är ändå skönt. Förra året valde jag en tur till Vinga med dess fyr och båk och den turen var trevligare, tycker jag.

Inne i stan igen irrade jag runt. Jag tog fel spårvagn, hamnade fel, åkte tillbaka, gick fel och irrade i värmen. När jag väl hittat butiken jag sökte, hade de inte vad jag letade efter och jag tog en promenad tillbaka. Det gick fortare än att vänta på spårvagnen. Strosade lite och tog mig till en affär där jag sett ett par skor under söndagen. Skorna är egentligen inte alls min stil, inte min färg men jag föll för dem direkt. Jag ångrade att jag inte köpte dem redan på söndagen, drömde om dem på natten och det kändes riktigt bra att de fanns kvar när jag kom på måndagen. Det blev ett köp och jag är mycket nöjd med mitt fynd.

Det blev ett snabbt besök på hotellrummet för dusch och ombyte. Nästa punkt på agendan var Liseberg. Jag vill gärna besöka Liseberg när jag är i Göteborg och just denna kväll hade jag en biljett till ”Lotta på Liseberg”. Det har blivit en tradition med ett årligt besök. Tidigare brukade jag skämmas för att erkänna det, men det tycker jag bara att det är kul. En glad upplevelse. Så blev det även denna kväll och det var mysigt att strosa runt på Liseberg efter allsången. Det blev ett perfekt slut på en varm och fin dag.

När jag var tillbaka till hotellet var klocka elva på kvällen. Jag kollade temperaruten och då var det 25 grader varmt. En fantastisk kväll och jag vill egentligen inte gå in. Det är något speciellt med varma sommarkvällar, något magiskt i luften. Den här dagen och kvällen ska jag minnas länge.

Motgång och medgång

I början av juni försökte jag boka en biljett till Lotta på Liseberg. Det gick inte så bra. De tog betalt men jag fick ingen biljett. Har först mejlat försäljningsbolaget som kräver två mejl innan de svarade. De hänvisade till Liseberg. Med dem har jag haft en dialog under den senaste veckan.  Efter en del turer blev jag åter hänvisad tillbaka till det första bolaget. Det är mycket jobb för 50 kr och jag har varit nära att ge upp. Men jag ogillar principen att bli lurad på pengar så det har drivit mig att fortsätta. Nu verkar det som att jag ska få tillbaka mina pengar och även möjlighet att boka nya biljetter. Slutet gott.

Slitet med biljetten och även all annan administration som präglat dagen, behövde jag en liten paus. Kände mig lite sliten och köpte ett glansigt magasin för att läsa på balkongen, tänkte att de kan pigga upp. Men när regnet drog in så blev det soffan i stället.

En riktigt glad överraskning kom via mejl. En tidning vill köpa en novell. Det räcker för att stärka mitt självförtroende och höja mitt humör. Det har även fått mig att fundera om jag faktisk ska satsa ännu mer på mitt skrivande. Det kanske är det som är nästa projekt nu när skolan är slut. Om jag kan fixa en examen med riktigt bra betyg, så kan jag kanske även fixa att slutföra en riktigt bra roman. Det handlar om att våga och att satsa. Och att bestämma sig.

Tungt, tungt, tungt

Idag känns allt bara tungt. Det skulle ju bli bättre idag men så blev det tydligen inte. Kroppen är seg och jag är låg. Jag kämpar med att kunna slutföra alla mina åttagande med exjobbet.

Försökte boka biljetter till Lotta på Liseberg men det gick inte heller så bra. Jag lyckades betala men inte få något biljett. Det är en dålig kombo. Misslyckades även med att ta mig in till stan för ett förmiddagseminarium.

Det enda som varit bra med dagen är att jag fått tillbaka skatt så att mitt konto är otroligt välfyllt igen. Det är en enorm skillnad för mig utan inkomst. Tyvärr hann jag inte fira särskilt länge för under kvällen råkade jag ut för en back-olycka med bilen.

Nu gör jag som igår. Drar täcket över huvudet och hoppas på en bättre dag imorgon.

Liseberg

För mig innebär sommarbesök i Göteborg, även besök på Liseberg. Jag kände mig lite trött men så snart jag gick in genom grindarna blev jag pigg och glad. Det är något med stämningen. Trevligt! Det är jag inte ensam om att tycka. Det var väldigt mycket folk, mer än under mina tidigare besök.

Efter att ha strosat, fikat och kollat på folk drog jag mig mot Stora Scen för allsång ”Lotta på Liseberg”. Jag hade dock ingen sittplatsbiljett och hade ett hopp om en sista-minuten-plats. Men ack, jag var alldeles för sent ute. Kön var jättelång. Jag kom ungefär två timmar innan men de som köat längst hade redan suttit där några timmar. Jag valde att säkra en bra ståplats. Jag stod längst fram. Det innebar att jag såg allt från sidan men jag hade å andra sidan inte folk framför vilket gjorde att jag såg bra.

Det var väldigt bra stämning när programmet väl kom i gång. Lotta är inbjudande och artisterna bidrar med värme. Däremot fick jag se hur vakterna får kämpa i samband med insläppet. Folk som kommer försent, missar sina platser dvs efter ett visst klockslag fylls på med publik från sista-minuten-kön, för att så många som möjligt ska få komma in och sitta. Men de som kommer försent är inte trevliga. Det var som att det handlade om liv eller död. Jag förstår att det kan vara jobbigt att missa något som man sett fram emot under längre tid men samtidigt har man nog själv ett visst ansvar. Som jag ser det finns det gränser för hur otrevlig man kan vara mot en vakt, när man själv gjort del. Å andra sidan, en kvinna var så upprörd att hon skakade, det gick inte att lugna henne. Då kan man ju ana att det ligger bakom, att det finns annat som gör att hon inte mår bra.

Efter programmet var det skönt att få sitta ner en stund eftersom jag stått upp under så många timmar. Jag fortsatte att njuta av Liseberg och studera människor. Det var en så skön och fin kväll att jag ville njuta så länge som möjligt.

Göteborgsdagar

I lördags morse satte jag mig på tåget till Göteborg. Jag var tveksam att resan, sorgen är påtaglig, men jag tänkte att några dagar på hotell knappast kan skada. Under lördagen släpade jag mest runt på mig själv. Fikade, läste en bok och bara kopplade av. Jag var så slut, helt tom på energi.

Att få somna i en skön hotellsäng, blev en lycka. Jag sov både gott och länge. Sedan var det bara att kliva upp för att inta en väldigt god hotellfrukost. Sömn och mat hjälper. Och promenader. Som tur är, packade jag ner regnjackan, som har varit till stor nytta dessa dagar. Men jag blev dock tvungen att köpa lite varmare kläder. Min packning är inte optimal.

Den här natten gav inte mycket sömn, så måndagen har känt seg och sorgsen. Jag har fortsatt med promader, fika, läsa böcker och kompletterade med lite shopping. Besökte även domkyrkan för att tända ljus, vilket blev en tuff utmaning. Men det gick.

Kvällen har jag tillbringat på Liseberg. Som jag avslöjat tidigare så har jag upptäckt att ”Lotta på Liseberg” kan vara en härlig upplevelse. Ikväll fanns tre av mina favoritartister på scen: Sissel Kyrkjebö, Niklas Strömstedt och Lisa Nilsson. Och jag satt i publiken och sjöng mig hes. Så skönt att glömma vardagen för en stund.

Nu ligger jag åter i den sköna sängen på hotellet och tänker att jag ska fortsätta att ta en stund i tag, se till att andas och inte ställa större krav på mig själv än jag klarar av.

 

Bekännelse

Idag satt jag och funderade över vilket bild av mig själv som jag sprider här. Den är visserligen sann men långt ifrån hela sanningen. Just nu är det mest sorg, krämpor och nederlag. Egentligen består livet av så mycket mer, men här kan jag skriva om saker som jag inte pratar så mycket om. Kanske är det därför som bilden kan bli lite skev. Som igår när jag berättade om mitt nederlag på vandringsleden. Jag tänkte, så klok som jag är ibland, att jag nog ska berätta om mer positiva saker om mig själv, för att få bättre balans.

Och nu ska jag göra precis tvärt om. Det finns flera smärtsamma sanningar i mitt liv och en av dem är att jag älskar att se på ”Lotta på Liseberg”. Jag är inte så förtjust i allsångsprogram men förra sommaren när jag besökte Liseberg, passade jag på att titta på när det spelade in. En fantastiskt upplevelse. Det var så god stämning, man kände sig välkommen och delaktig och alla var glada. Nu sitter jag framför tv:n varje måndag. Och jag längtar till Göteborg för att vara med på plats.

Såja, nu var den bekännelsen gjort.

Åh vilken galen dag!

Tänk så annorlunda en dag kan vara. En helt galen dag, fylld med oväntade överraskningar.

Efter en jobbig natt kändes det som att jag vaknade trött men feberfri. Ända planen för dagen var pedikyr. Hade egentligen bokat flera kroppsbehandlingar men vågar inte med den förkylning som jag har nu. Tacksam att avbokning var möjligt och att det fanns tid att få fötterna ompysslade. Besökte även att café som ska vara riktigt bra. Men när jag inte känner någon smak så blir fika lite meningslöst. För mig är det galet. Fika är alltid gott, och när jag inte vill ha, ja då är det illa.

Vilade en stund på eftermiddagen innan jag bestämde mig för att gå till Liseberg. Ett besök varje sommar hör till. Tänkte att de var mindre med folk en måndag. Fnissar gott åt mitt totala feltänk. Lotta på Liseberg, lockar ju en viss publik. Och trots att jag inte ser programmet på tv, trots att jag inte har någon röst, så valde jag ändå att stå där och trängas vis ett stängsel. Hade ju inte bokat plats vilket man tydligen gör långt i förväg, men jag hade en hyfsat bra stå plats. Så där stod jag och klappade takten och tycket att det var riktigt skoj. Det var som att jag totalt glömt bort mina löften att aldrig gå på allsång. Riktigt galet!

När jag kom tillbaka till hotellrummet och mina näsdukar, läser jag mina mejl. Blev särskilt nyfiken på ett mejl med rubriken ”Grattis”. Jag, som just nu inte ens orkar gå upp ur sängen, har vunnit en startplats till Lidingö Tjejlopp. Ha, det känns ironiskt. Det känns galet. Det skulle betyda en enorm hårdträning, den som jag visserligen påbörjade men som blev avblåst när febern kom. Och jag tänker på Gundes ord: Ingenting är omöjligt. Kan jag se Lotta på Liseberg, så kan jag säkert springa Tjejmilen. Det är härligt galet!