Sömntuta

Vid den här tiden i veckan brukar jag ju skriva om det ljuvliga med lördagens morgonkaffe. Idag dricker jag visserligen kaffe men både morgon och lunch hann passeras innan jag ens vaknade. Skönt att få sova ut. Självklart trodde jag att klockan hade stannat när jag såg den konstiga tiden men det var ju jag, inte klockan, som var fel.

Min fredagstradition är att lyssna på ”Spanarna i P1”, det missade jag igår och lyssnar idag istället. Den här gången, fanns en ny spanare, Agnes Lidbeck, som inte är någon favorit hos mig. Lite besviken när favoritprogrammet inte levererar fullt ut men så det är det ju ibland.

Halva dagen har ju redan passerat så den behöver jag inte planera. Men det finns mycket att göra på min lista: handla, tvätta, städa, sortera ut kläder, paketera om inför nya vindsförråden, gå till bibblan, byta några rördelar i badrummet, fixa med cykeln och plantera på balkongen. Och jag behöver hitta nya kläder och klippa mig inför en resa i veckan som jag behöver göra. Det var ju så länge sedan jag träffade intressenter på plats så jag har inte garderoben uppdaterad. Men mest av allt vill jag ju ut i naturen och kanske även hinna skriva lite.

Så jag börjar där, jag tar med mig kaffekoppen och går ut på balkongen. Och listan lämnar jag kvar på köksbordet. Och kanske kan jag slumra en stund i vindsuset, som den sömntuta jag.

Märkligt alarm

Lördagsmorgon med morgonkaffe, lika ljuvligt som vanligt. Klockan är åtta och jag en hel helg framför mig där jag får göra vad jag vill. Jag älskar den känslan.

I natt vakande jag redan strax efter fyra. Märkliga drömmar som jag inte förstår. Jag tjuvkopplade bilar (!) men jag fattar inte varför. Försökte somna om men det ville sig inte. Låg still och vilade. Så snart alarmet på mobilen ringde för att väcka mig, fick det motsatt effekt. Jag somnade direkt. Märkligt alarm men det kanske jag kan nyttja. Tänk om det fungerar på kväll!

Trots att jag själv upplever att jag sov dåligt är det nog inte sant. Jag har helt missat nattens uppståndelse med oväsen och polisbilar i området som grannar vittnar om. Då sov jag tydligen gott.

Än så länge ligger dimman som ett grått täcke över omgivningen. Oklart om det blir sol idag. Men min största längtan är att få skriva, så då spelar vädret inte så stor roll. Och helgen är lång, den har ju bara börjat. Och nu ska jag fylla den med passion.

Vår, väder och val

Sovmorgonen uteblev då jag glömde stänga av alla alarm på telefoner. Men det känns helt okej att få en extra lång morgon att njuta av. Jag älskar ju stunden på lördagsmorgonen, bästa stunden i veckan. Bryggde kaffe, tog med mig en bunt med böcker och gick ut på balkongen.

Vände in ganska snabbt. Hu så kallt. Det snöade i veckan. När jag vaknade i dag sken solen men solskenet hann försvinna. Nåja, det är alltid roligare att skriva och prata om väder än pandemi.

Trots kyla så känns det att våren är här. Nu är det några pollen om min kropp inte gillar. Måste ta mig till ett apotek idag och får råd om vilka tabletter jag bör ta.

Jag läser ofta flera böcker parallellt. Tre kom med ut på balkongen idag och kvar inne blev de ytterligare två som jag läser. En del böcker behöver man sträckläsa, andra går alldeles utmärkt att läsa parallellt med andra. Men fem böcker är lite väl många parallellt – jag vill ju veta hur det går. Det blir en del av helgens uppgifter. Behöver bara kunna välja vilken jag ska börja med.

Glad Lördag!

Lördagsmorgon med blick mot Dalarna

Det är lördagsmorgon och jag är vaken. Det är bra. Inser tyvärr att jag inte heller idag hinner till förmiddagspasset i yoga. Det är nog bara att inse att det inte passar mig.

Tv:n gör mig uppmärksam på att det är Tjejvasan idag. Jag är inte alls intresserad av sport men det händer att jag ändå attraheras av spänningen. Men just när det gäller Vasaloppet är det något annat. Jag har under väldigt många år suttit framför tv:n och tittat och drömt om att vandra samma sträckning. I somras slog drömmen in och det var en händelse som betyder mycket för mig och som jag ofta tänker tillbaka på. Så nu sitter jag här framför tv:n igen, och försöker se om jag känner igen mig i någon av alla de platser jag passerat. Och kanske är det dags att formulera en ny dröm.