Höstmörker

Klädde på mig rejält inför kvällens joggingrunda. Jag har frusit de senaste kvällarna, tyckt att höstkylan varit bitande. Så ikväll blev det heltäckande och flera lager. Jag tog till och med vantar med mig ut.

Det blev ganska svettigt. Det var inte så kallt och så fort jag fick upp pulsen så slutade jag att frysa. Vantarna åkte av. Däremot var det mörkt och vid några tillfällen fick jag ta fram min lilla ledlampa. Det känns inte helt tryggt, så jag behöver hitta rundor med belysning.

Avslutade rundan med att springa till den närliggande sushirestaurangen och köpa med mig sushi hem. Det är ju ändå lördag. Jag var inte alls bekväm med att kliva in där i tights och rödvarmt ansikte men ibland måste man ju ut ur sin bekvämlighetszon. Det var tomt i restaurangen, ingen kunde klaga på min klädsel, så denna gång gick det bra. Kocken var enbart glad att få en kund.

När jag lugnt och stilla gick den korta biten hem, undrade jag över om jag möjligen startat en ny tradition. Lördagslöpning med sushi – en ovanligt god vana.

Inspirerande löpning

Det var en vacker, septembersolig sida av Stockholm som löparna i DN Stockholm Halvmarathon fick möta under gårdagen. Det var en skön temperatur, passade åtminstone för promenad och det såg ut som att det var rätt behagligt även för löparna. För som publik blir det en hel del promenad för att få se mycket av löparna vid olika platser.

Att se alla löparna ger mig inspiration. Ljudet av löpardojor mot asfalten är något speciellt. Bland löparna är det tyst och i publikleden klappas det i händer. Det är en alldeles särskild känsla. Dock nästan omöjligt att hitta dem man känner, det är bara en ström av färgglada tröjor som passerar. Men det är många förebilder som springer förbi.

Jag vill också kunna springa som dom. Och jag attraheras av bansträckningen. Så när jag kom hem började jag genast räkna på tider. Distansen är inte alls avskräckande, det är jag övertygad om jag kan fixa. För mig är utmaningen att jag springer för sakta. Hur mycket snabbare kan lära mig att springa? Hur lägger jag upp en sådan träning? Är det möjligt för mig?

Det är ju ett år kvar till nästa halvmarathon och jag behöver ju inte bestämma mig än. Men det åker definitivt upp på listan över möjliga mål under 2015. Tack alla löpare för inspirationen!

Tjejmilen

Idag har jag sprungit Tjejmilen. Och jag vågar nästan påstå att jag sprang, med undantag för 125 m. Det är ett långsamt tempo men jag klarade den tid jag insåg var rimlig. Och jag sprang i mål, helt urladdad.

Egentligen vet jag inte var idén kom ifrån, varför jag anmälde mig. Det är en vacker bana men det är alldeles för mycket folk vilket gör löpupplevelsen ryckig. Jag har inte haft Tjejmilen som ett mål men jag tycker att det är en bra avstämning. Eftersom jag sprungit tidigare kan jag jämföra känslan, som en årlig koll av kondition och hälsa.

I år känner jag mig nästan nöjd. I 8,5 km kändes det bra, mycket bra. Det kändes lätt, tempot var högre än det brukar vara och jag tyckte att jag passerade km-skyltarna i rasande fart. Men där mellan 8 och 9 km tog energin slut. Tvärt. Jag började må illa och frysa. Jag kände att farten var extremt långsam och jag gick några steg, kanske 50 m innan jag kom började springa igen. Det var tungt. Vid sista vätskekontrollen gick jag några steg igen, och de blev så många att jag bedömer att det blev 75 m. Sedan sprang jag koncentrerar in i mål. Så egentligen klarade jag inte att springa 1 mil men jag tycker att detta är inom felmarginalen så att jag kan känna mig nöjd ändå. Nästan nöjd.

Efter mål gång fanns verkligen ingen energi kvar. I sakta mak hämtade jag väskan, drack vatten och kaffe och begav mig sedan hem. Orkade inte med festligheterna i målområdet. Hade ont i magen och på pendeltåget hem, kom dagens matintag upp igen. Väl hemma har jag legat i frossa men nu börjar orken och färgen i ansiktet komma tillbaka igen.

En riktigt urladdning, men jag är nästan nöjd ändå. Det är gjort och det gick betydligt bättre än förra året. Jag är i bättre form och mår generellt sett bättre än tidigare. Det är glad för. Så glad att jag har bestämt att jag ska få en belöning. Vad det blir vet jag inte än, men jag ska unna mig rejält.

På löpbandet

Längtan att få jogga är stark. Så stark att jag idag begav mig till gymmet hos Friskis&Svettis i City för att undersöka hur långt jag är ifrån denna dröm. Jag gick upp tidigt denna lördag, just för detta ändamål. Egentligen vet jag att det är för tidigt men ibland är det svårt att låta bli.

Jag har en viktgräns som jag borde vara under innan jag börjar jogga. Skaderisken är för stor och jag vill inte ha några avbrott i min träning. Om det är tack vare denna inställning, eller om skaderisken är överdriften vet jag inte, men jag har i alla fall hållit mig skadefri och det vill jag fortsätta vara.

Det fanns många löpband lediga, det är relativ lugnt hos i denna anläggning på helgerna. Jag värmde upp och satte fart på benen. 30 minuter med någon form av jogging är jag nöjd med. Det kändes kul, konditionen okey men oj så det kändes i framsida lår. Och framsidan av underbenen gjorde riktigt ont. Anar att jag har en tuff träningsvärk att vänta. Mot slutet av passet pep luftrören och lungorna skrek men det gick riktigt bra.

Nu vet jag utgångsläget. Jag vet var jag är idag och vart jag ska, det är bara att räkna ut hur jag ska lägga upp en bra träning. Nu vet jag hur tuff väg jag har framför mig. Jag är på gång!