Måndag igen

Urk och stön. Dagens träningspass var på löpbandet där jag varvar gång och jogging. Det gick jättedåligt. Efter några få intervallen mådde jag fruktansvärt illa, orken fanns inte där idag. En halvtimme fick räcka för att även orka med en halvtimme simning.

Det var med spagettiben och värkande mage som jag tog mig från träningslokal till ett köpcentrum. Tur att jag hade bil. På inköpslistan stod batterier men jag köpte även med mig en macka. Kaffe och macka kan vara supergott efter träning. Jag köper normalt inte hem bröd men idag fick bli ett undantag.

Batterierna är till min våg. Tyvärr ger min träning inte minsta spår på vågen men jag vill ju ändå hålla lite koll. Avvaktar dock med kollen tills i morgon. Idag behöver jag pusta ut och får njuta av kaffe och min goda macka.

Sol, svett och ännu mera sol

Hade gärna suttit länge på balkongen under förmiddagen. Då var det svalt där, boken jag läser är bra (Hemligheternas skafferi) och kaffe gott. Jag är en stillsam person och trivs med lugn och ro. Men kroppen behöver röra på sig och jag behöver ta ansvar och pallra mig iväg till gymmet.

I gymmet valde jag löpband. Jag är i dålig form och orkar inte springa många km så jag varvar gång och jogging. Oj, så svetten rann. Jag hade glömt handduk och det misstaget ska jag inte göra om. Vattenflaskan ska också följa med nästa gång. Jag är en tjej med tur och är helt skadefri trots övervikt. Idag skrek det lite i vrister och knän men jag tror att det berodde på chock. De hade inte räknat med att få jobba så hårt idag. Efter löpbandet bytte jag om och simmade några längder. Simning är skon träning för mig, en träning jag uppskattar allt mer.

Efter handling, lunch och lite annat fix lyckades jag packa korgen och ta mig till en sjön. Det är inte den finaste stranden men det tar bara fem minuter att gå dit, så den duger åt mig. Det finns iordningsställda badstränder lite längre bort, kanske 20 minuter till fots. Det var lite torrt och hårt att sitta på ”gräsmattan” som mer liknar en torr jordplätt. Boken (Dublinbor) är inte tillräckligt fängslande för att jag ska glömma allt som skaver. Jag börjar förstå dem som tar med stolar till stränderna.

Det känns som en behagligt fin fredag. Och den är inte slut än. Solen har lämnat balkongen och då är jag välkommen dit igen. Tror att jag vet vilken bok som jag tar med mig dit.

Kan mer

Det har varit en hel del träning på sistone. Både i bloggen och i verkliga livet. Träningen går bra, det är kul och det går framåt. I söndags genomförde jag årets första joggingtur utomhus. Det gav mersmak. Måndagen blev visserligen en ofrivillig vilodag men igår blev det både promenad, löpband och simning. Trots att jag är på ett spahotell för att må gott. Inser att träningen är en del av mitt liv. Idag blev det löpband, styrketräning i gymmet, bra stretching och lite simning. Kändes gott.

Efter dagens träning kändes det extra gott att njuta av bubbelpool och bastu. Att dessutom sitta i en utomhusjacuzzi, som sluten av varmt vatten och ha huvudet i +2 grader kändes som något jag var väl värd.

Men belöning är inte det jag tänker på, det är inte det som motiverar mig. Jag vet att jag kan mer. Om jag bara vågar. Jag testade att öka farten på löpbandet. Det går. Jag orkar mer än jag tror. Jag testade att lägga på mer vikt i gymmets maskiner. Det går. Om jag vågar. När jag vågar. Jag kan och det vill kunna ännu mer. Det motiverar mig.

Det krävs dock mer av mig. Jag måste äta klokare, sova lagom och få i mig tillräckligt med vatten. Mer balans. Det här vet jag. Jag har skrivit detta tidigare. Men så är livet ibland. Man måste påminna sig om sanningen. Och erkänna den.

Utmaning i Hagastan

Det är lördag och det är ledigt och jag kan göra vad jag vill. Och det gör jag. Satt länge i pyjamasbyxor innan träningslusten föll över mig. Jag bestämde mig snabbt för åka till Friskis& Svettis Hagastan för att träna. Och jag tyckte att jogging på löpband var en bra uppladdning inför yoga-pass.

Det var fullt med folk i anläggningen men främst i anslutning till spinningsalen. ”Spinn of Hope” lockade många dvs att genomföra spinningpass till förmån för barncancerfonden. Vid löpbanden var det ingen trängsel så jag fick möjlighet att testa min joggingtalang i 30 svettiga minuter. Jag som är nybörjare varvar powerwalk och jogging och det blir mer jogging och snabbare tempo för varje försök. Enda nackdelen denna dag var att jag såg mig själv i spegeln. Ingen syn jag njuter av direkt.

Sedan var det ett yoga-pass av enklaste form. Dock inte tillräckligt enkelt för mig och mina stela ben. Det var alldeles för länge sedan jag tränade yoga senast och det kändes idag. Det var jättesvårt. Jag fattade inte vad jag skulle göra och jag hade riktigt besvärligt under vissa övningar. Innerst inne vet jag att det blir bättre med träning men när jag låg där på mattan kändes det tveksamt om jag vill testa igen. Puh, vilken pärs.

Det var skönt att få komma ut i vårsolen. Passade på att promenera och göra några enklare ärenden. Och unna mig en fika förstås. Resten av kvällen tillbringas under en filt. Projekt Rosie underhåller.

P1010231

 

 

Morgonträning

Morgontrötthet är en del av mig. Det tar tid för min kropp att vakna, att fungera. Det här är något jag vet om, lär mig hantera och försöker gå runt på olika sätt. Jag vet men måste ändå testa lite då och då , om det går att komma igång snabbt.

I morse gick jag upp otrevligt tidigt för att åka till Friskis &Svettis. Jag hade bestämt mig för att försöka träna före jobbet och det var löpbandet som gällde. Det är väldigt mycket folk i gymmet så tidigt, vilket överraskar mig. Men jag ställde mig i alla fall på bandet och började jogga. Det var tungt, tråkigt och mitt ena skavsår som nästan var läkt, slets upp igen. Jag blev visserligen svettig men jag kan verkligen inte ta ut mig, träna effektivt och få bra puls så tidigt. Kroppen är bara seg och svarar inte.

All genomförd träning är bra men för mig är det mer effektivt att träna på kvällen. Nu vet jag det, igen. Och samtidigt njuter jag av en ledig kväll. Det är också skönt!

 

På löpbandet

Längtan att få jogga är stark. Så stark att jag idag begav mig till gymmet hos Friskis&Svettis i City för att undersöka hur långt jag är ifrån denna dröm. Jag gick upp tidigt denna lördag, just för detta ändamål. Egentligen vet jag att det är för tidigt men ibland är det svårt att låta bli.

Jag har en viktgräns som jag borde vara under innan jag börjar jogga. Skaderisken är för stor och jag vill inte ha några avbrott i min träning. Om det är tack vare denna inställning, eller om skaderisken är överdriften vet jag inte, men jag har i alla fall hållit mig skadefri och det vill jag fortsätta vara.

Det fanns många löpband lediga, det är relativ lugnt hos i denna anläggning på helgerna. Jag värmde upp och satte fart på benen. 30 minuter med någon form av jogging är jag nöjd med. Det kändes kul, konditionen okey men oj så det kändes i framsida lår. Och framsidan av underbenen gjorde riktigt ont. Anar att jag har en tuff träningsvärk att vänta. Mot slutet av passet pep luftrören och lungorna skrek men det gick riktigt bra.

Nu vet jag utgångsläget. Jag vet var jag är idag och vart jag ska, det är bara att räkna ut hur jag ska lägga upp en bra träning. Nu vet jag hur tuff väg jag har framför mig. Jag är på gång!

Morgonträning

Det var lugnt, kyligt och vackert att promenera genom Stockholm, tidig morgon innan rörelser och ljud tagit fart. Imorse försökte jag utmana mig själv genom att träna före arbetsdagens början och målet för promenaden var Friskis & Svettis anläggning i City.

För mig som knappast är morgonpigg, blev det en överraskning att se alla pigga motionärer i gymmet. Själv fick jag verkligen kämpa för varje minut på Walkingmaskinen. Efter en halvtimme böt jag till löpbandet. Det är större skillnad än man kan ana mellan gå-maskin och gå-band och jag behöver utmana både min fart och stegmotståndet. Förmodligen behöver jag även träna på tekniken men det får bli ett senare uppdrag.

Trots att jag tränade i en timme, är jag inte alls övertygad om att det är bra träning för min del. Min kropp har svårt att komma upp i puls på morgonen. Benen är inte alerta och energin saknas. Det är så det känns. Däremot har jag egentligen igen aning om effekten. Två effekter är dock tydliga:
• Jag är väldigt stolt och nöjd med mig själv och har varit glad hela dagen
• Jag borde ha stretchat för jag har varit stel och trött i benen idag

Utöver detta har jag även kommit till insikten att jag ska skaffa bättre skor. Jag har inte varit så noga efter som Walking-maskinen är så skonsam för kroppen. Men stegen på löpbandet kräver bättre dojor. Fötterna ska man vara rädd om.

Tveksamt om jag ska fortsätta med denna morgonträning. Det får nog vänta till sommaren då morgonsimning blir aktuellt igen. Det blir toppen!

Egenträning

IW3En lång, solig men kylig söndagspromenad tog mig till Friskis & Svettis anläggning i City. Jag hade träningsväskan i handen men inget pass bokat. Det här var helt nytt för mig. Jag gick dit bara för att jag verkligen kände för att träna och att jag saknade Indoor Walking-maskinen.

Tyvärr känner jag mig inte så hemma i gymmet men uppvärmning med roddmaskin kändes bra. En stund i alla fall. Rodd är ingen favoritsysselsättning men det är okey. Nästa station blev löpbandet. Jag började med rask promenad och ökade stegvis till dess att jag måste började ta joggingsteg. Jag kände mig nöjd men lite försiktig eftersom jag fortfarande såg fram emot Walkern.

IW1Ensam i IW-rummet och det vara bara att välja bästa platsen och köra igång. Tidigt insåg jag hur mycket bra musik betyder. Jag hade visserligen utvald musik i öronen men jag får medge att min samling inte är den bästa. Stor eloge till alla ledare som hittar bra musik! Denna söndag fick jag stanna till vid ett flertal tillfällen för att byta musik. Å andra sidan, när jag var som tröttas, inte trodde att jag skulle orka mer, då dök det upp en energifyllt låt och jag körde lite till. Efter denna utmaning avslutade jag åter på löpbandet med att varav walking och jogging. Det kändes toppen. Jag klarar med än vad jag tror.

Kanske inte alls så imponerande, men för mig är det faktiskt så. Det var ingen lat söndag. Bara att jag tog mig till F&S var en glad överraskning och att jag klarade att träna ensam var en annan. Egen träning i en timme och en kvart är mer än vad jag motiverat mig till på många år. Detta är finfina framsteg. Och jag känner att fler framgångar är nära. Det ger verkligen motivation att fortsätta.

Det var med viss oro som jag tog mig igenom måndagen. Jag anade grym träningsvärk men den uteblev. Kroppen blev alltså inte så chockad som jag trott. Det är kul att överraska sig själv på detta positiva sätt.