Glad överraskning

Vaknade förvirrad i morse. Hade ställt klockan extra tidigt, den ringde men det kändes inte som vanligt. Det var ljust! Ljuset har kommit tillbaka och det är ju den bästa överraskningen man kan önska sig. Genast kändes allt mycket lättare. Vi hade till och med solsken på dagen vilket känns extra härligt. Jag blir så glad.

Helg i mörker och ljus

Även denna helg har passerat i rasande fart. Jag började tidigt i fredags med att ta bilen västerut. Det var några plusgrader och dimma och jag hann även passera regnväder. Jag har fortfarande sommardäck på bilen så jag körde lugnt med full koll på väglag och temperatur.

I örebrotrakten har jag fyra gravar som behövde vintersmyckas och där ljus skulle tändas. Det tog nästan hela lördagen men jag hann även med lite shopping med mamma. Idag har jag fortsatt och på vägen hemåt hann jag med ytterligare gravar för att tända ljus. Alla gravar som jag besöker är utspridda runt om Mälaren och Hjälmaren så jag behöver hela helgen för att hinna till alla platser.

Resan innebar även besök hos mina föräldrar. Det är alltid mycket som de behöver hjälp med så det blir intensiva besök. Den här gången var det bl.a. pappas mediciner som krånglade. Jag begriper inte riktigt hur det fungerar men han fick inte ut all medicin när vi besökte apoteket i fredags. För något recept behövde han vänta till söndag för att få ut nästa omgång trots att den tidigare tog slut. Han väckte mig väldigt tidigt i morse för att vi skulle vara på apoteket när de öppnade i morse. Inga problem för mig men för honom var det besvärliga dagar.

Nu är jag i alla fall hemma igen. En rejäl huvudvärk innebär att jag redan längtar till sängen. Måste ju vila upp mig innan det blir vardag igen.

Helg med många ljus

Sitter hemma i fåtöljen igen efter en intensiv helg. Jag har varit hos mina föräldrar, som bor ca 20 mil bort. I hemstaden har jag fyra olika gravar som jag vinterbonat och tänt ljus. På vägen dit och hem har jag ytterligare två gravar där jag tänder ljus. Jag behövde använda hela helgen för att hinna med. Nu behöver jag resten av kvällen för att tänka, landa och koppla av.

Mina föräldrar är skruttiga och båda har haft flera händelser det senaste åren där det varit ytterst nära att de förlorat livet. De har en rädsla för döden. Samtidigt pratar de om sjukdom och död hela tiden. Det tär. Jag förstår att de behöver prata och jag är nog inte den bästa lyssnaren, tyvärr. Jag har svårt att ta ut oro och sorger i förskott, jag ser ingen anledning till det. De kommer tids nog ändå.

Jag tycker att det finns något vackert och hoppfullt med alla ljus som lyser upp i mörkret. Det finns något vackert i att minnas. Så även om det känslomässigt är en påfrestande helg, så finns det mycket gott i den.

 

Mer ljus

Idag är dagen då jag måste ha flera lampor tända här hemma. Det räcker inte med en liten lampa vid datorn. Det är grått och ruggigt ute, solen når inte ner till marken och ljuset är för dämpat för att nå in i min lägenhet.

Å andra sidan ser man inte att jag borde tvätta fönstren. Det är ju bra.

Julförberedelser

Är i stort sett klar för att fira jul. Men för mig finns en del av julen som jag ännu inte lärt mig att hantera. 2016 var ett år med flera förluster och en av dem var min älskade ögonsten, min brorson som tog ifrån oss alldeles för tidigt. Att åka till hans grav och önska god jul är fortfarande väldigt svårt, till och med svårt att skriva om. Jag smyckar många gravar inför julen men hans grav är svårast av dem alla att besöka. Det gör ont i magen, tårarna rinner och det är lätt att falla ner i mörker och tycka att livet är orättvist.

Jag är oändligt tacksam för tiden jag fick med honom. Jag är tacksam för allt han gav och jag är även tacksam över att han inte lider och inte känner av sin kropps begränsningar längre. Men jag saknar honom. Jag vill skämma bort honom med massor av leksaker och kramar. Nu har jag en grav att gå till istället.

Det här är en del av julen. Jag ska förstås göra det bästa av det. Jag ska lära mig att hantera det. Jag ska med stolthet tända ljus för honom, hans mamma och alla andra som inte finns med mig längre och sända mina tankar till dem.

Mörkt ute, ljust inne

Oktober gör entré med tydligt besked. Det är blåsigt och grått, ett väder som gör att man helst stannar inne. Det blir inget kaffe på balkongen idag. Precis som GunnarDeckare, tycker jag att det passar bra för studier.

Det är dock med visst motstånd som jag tänder lamporna här hemma. Att solljuset inte räcker till, är som jag reagerar på när jag är hemma. Det är så påtagligt att vi går mot mörkare tider. På jobbet är det något helt annat, då är ljuset tänt, nästan oavsett årstid.

Att ha tillräckligt med ljus är något jag behöver tänka på. Min syn har sina begränsningar och jag ska undvika att anstränga den i onödan. Det är således en utmaning under det mörka halvåret, jag ser dåligt och har mer huvudvärk än under ljusare delar av året. Har nog inte tänkt på det så mycket tidigare, men när man sitter hemma och pluggar är det uppenbart.

Nu är det ju som det är. Det blir inte ljusare förrän våren kommer och min syn blir inte bättre överhuvudtaget. Det är något att förhålla sig till. Motståndet att börja tända lamporna är ju något som finns inom mig själv. Kanske ett motstånd att inse synens och kroppens begränsning? Det är något jag själv måste jobba med. Och att skaffa lite bättre belysning är ju också helt överkompligt. Måste bara få ändan ur vagnen.