Gemensamt ljudrum

När jag bodde på olika vandrarhem förra veckan, reflekterade jag över hur olika vi kan tycka om att dela ljud-rummet med andra. Vad är okej och vad är hyfs när det inte finns några skriftliga regler? Personligen vill jag inte se regelverk, däremot har jag gärna en diskussion om respekt, hövlighet och hur vi kan göra varandras tillvaro mer gemytlig. Det är inte så svårt och regelverk känns enbart betungande.

En kväll när jag satt och läste i allrummet, satt ett par och åt mat. De samtalade vilket jag tycker är helt okej. Sedan började mannen skrapa ur sin skål, överdrivet där skeden klingade skarp mot kanten otaliga gånger. Han avslutade med ett litet trumsolo på olika tallrikar, burkar och glas. För min del blev det en paus i läsandet. Var detta verkligen nödvändigt? Hur kul är det egentligen för en 50-årig man och skramla med porslin?

Ett annat par tyckte om att laga mat. Efter tiotiden på kvällen. Halv elva fylldes alla våra rum av doften av stekt ägg samt ljudet av en visslande man. Självklart ska man få använda självhushållet. Men finns det något sätt att visa hänsyn till sovande gäster (och de som vaknade)?

Vid frukosten, som jag åt i restaurangen, hörde jag åter igen ett rejält slammer då en person körde runt med skedet i tallriken på ett ljudligt sätt som jag inte hört sedan lekskolan. Därefter vidtog ett sörplande som åtminstone inte var tillåtet när jag var liten. Nu var jag så nära att säga till, eftersom jag trodde att de var samma personer som gårdagen, men när jag vände mig om satt där en liten, aningen förvirrad kvinna. Vad har jag för rätt att bry mig om andras sörplande?

Önskar att jag hade svaret på frågan för idag när jag åkte tåg, stötte jag återigen på personer som mycket ljudligt sörplade i sig sitt te eller om det möjligen var kaffe. Varför? Är det godare om man dricker så att hela vagnen hör?

Som sagt, jag har inga rätt eller fel. Jag märker att jag reagerar samtidigt som jag märker att de här personerna knappast gör det. Vad är rimlig hänsyn?

Vårt gemensamma ljudrum

På pendeltåget idag satt jag mitt emot en kvinna som snörvlade ljudligt. Med snörvlande menar jag att dra in snoret istället för att snyta sig. Det är ju inte ovanligt i dessa förkylningstider. Min undran är: Får man erbjuda en näsduk?

När jag själv är i samma situation, skulle jag gärna ta emot en näsduk och snyta mig. Men ändå tror jag att andra kan ta illa upp. Kan har faktiskt ingen aning om vad gällande praxis är.

På hemresan fick jag och mina medresenärer uppleva andra ljud. En person spelade antagligen något spel. Det plingade rejält. Svårt att beskriva ljudet, någon form av elektronisk fanfar för varje gång man får poäng eller liknande. Och det skedde ofta. Alla andra i vagnen vred på sig, sneglade men ingen sa något.

Så tog ett bråk över. En oerhört trött liten pojke grät och skrek. Ju mer mamman agerade, desto mer högljudd blev pojken. En sådan konflikt som inte har någon lösning. Jag led både med mamman och barnet.

Det är mycket som sker i vårt gemensamma ljudrum. Själv är jag mest tyst. Men någon dag ska jag nog erbjuda en näsduk. Måste ju testa.