Lite irriterad på mig själv

Dagarna rinner iväg och jag gör mitt bästa för att hinna få allt gjort och finnas till för alla som behöver mig. Smet iväg från datorn lite tidigare idag för att ta mig till biblioteket. Det är inte öppet som vanligt men man kan reservera böcker och hämta ut i en lucka. Förberedda mig noga genom att skriva upp reservationsnumren på ett lapp. Men förstås glömde jag lappen hemma vilket irriterade mig. Fick leta upp numren via mobilen och skrev en ny lapp. Det visade sig vara i onödan då de bad om efternamn. Damen i luckan var dessutom ganska otrevlig, snabb på att stänga dörren innan man knappt hann säga sitt ärende. Men jag fick i alla fall böckerna och det är ju det viktigaste.

Under kvällen har jag haft både radio och tv:n på när jag suttit och jobbat. Övervägde att stänga av någon men övertalade mig själv med motiveringen ”Jag har ju två öron”. Även det gör mig irriterad på mig själv.

Det är inte lätt att var jag.

Ljud som påverkar

De senaste dagarna då vinden dånat mellan husen, så har jag reflekterat över ljud och hur de kan påverkar, oavsett om det är rationellt eller inte.

Det första jag tänker på är tandläkarborren. Jag är ofta lite spänd hos tandläkaren och borrljuden gör att jag spänner mig ännu mer. Det går som kårar genom kroppen. Ändå vet jag ju att det inte är farligt och att det inte gör ont. Det sitter i huvudet.

För mig ger rejäla åskovärder rysningar. Så har det inte alltid varit. Det började för några år sedan då jag var ute och vandrade i ett fruktansvärt oväder. Det var korkat och jag hade all anledning att vara rädd. Det gick bra men sedan dessa  ger viss typ av åskoväder en oro i kroppen som jag har svårt att koppla bort.

I år har jag fått en ny ljudrelaterad oro. När vindbyarna närmar sig storm så låter det väldigt mycket i huset där jag bor. Det knakar, brakar, dundrar och darrar. Efter incidenten där balkongtaket skadades så känns vissa av dessa dunkanden inte bra. Det känns i kroppen och jag går oftare till fönstret för att kolla läget. Ljudet ger en oro och även om jag vet att inget mer kan skadas så känns det i kroppen.

Jag fattar att det sitter i skallen, att det är mentalt. Däremot har jag nog tidigare tänkt att det borde går att ignorera, bara att bita ihop. Nu börjar jag ana att jag faktiskt måste göra något om jag vill bli av med dessa associationer. Visserligen är det inget allvarligt men om jag på något sätt kan jobba bort dessa oroskänslor, så vore det ju bra. Jag ska försöka läsa på lite, om det nu är möjligt. Eller kanske fråga någon som vet. Det känns ju lite onödigt att ha oroskänslor i onödan.

Röster och hörande

På företaget där jag gör mitt exjobb sitter vi i öppet landskap. Jag sitter faktiskt i ladugården som är vackert och funktionellt renoverat. Ett stort fönster ger en rogivande utsikt över en sjö. Som ny noterar jag olika företeelser i kontoret.

En person har en röst som hörs över allt. Förra veckan kunde jag höra mannen oavsett om han satt vid skrivbordet eller i ett konferensrum. Det är en man som pratar länge och omständligt och jag har redan lärt mig att det inte går att avbryta. Man får helt enkelt vänta tills han är klar. En kvinna på nedervåningen, jag vet inte vem, har också en stark röst som går genom allt. När hon pratar stannar allt, förutom för de som lärt sig att ha ögonproppar. Jag uppfattar att allt är accepterat och alla har lärt sig att förhålla sig till det.

Idag upptäckte jag att mannen med rösten har hörselproblem. När vi åt lunch kom han på att han glömt hörapparaten hemma. Jag reagerade på att han pratade mer än vanligt men antagligen hörde han inte något av vad jag sa och pratade därför på. Så enkelt kan det vara ibland. Hörselproblem ger en enkel förklaring till det starka röstläget.

Promenad på Järvafältet

En tvåtimmarspromenad på Järvafältet, blev ett skönt avbrott i dagens pluggande. Järvafältet är ett naturreservat med många stigar och vägar att välja mellan. Det finns några gårdar och gott om hagar med djur. På vägarna möter man många cyklister, joggare och hästar med ryttare. Idag hade jag främst tre ämnen som mina tankar cirkulerade kring: vatten, ljud och varg.

Hela naturen tycks vara vattenmättad. Marken, träden, alla staket, skyltar och allt annat tycks att dragit till sig all höstens fukt. Det är en enorm skillnad mot i somras då allt var torrt. Vissa platser är grönare nu än i somras. Det känns märkligt. Och än mer regn kom idag och la sig ovanpå alla väta. Det blir lerigt och tungt.

Att alla lövträd tappar sin blad gör att det är grått och det gör även inget skyddar mot ljud. Järvafältet har angränsningar både mot E4:an och E18 som både har en ökande trafik. Söndagstrafiken är inte längre lugn. Den hörs. Sommartid dämpar naturen men så här års för kylan med sig ljuden över fälten. Det är ett bakgrundsljud som man inte kommer undan.

Innan jag gick ut, läste jag på Facebook att en kvinna sett en varg lite norr om det område jag gick i. Det lär finnas en varg där men syns inte till så ofta. Jag försöker dock hålla ögonen öppna men idag såg jag ingen. Inga andra vilda djur heller (med undantag av en koltrast). De kor som stod i hagar, stod tätt ihop och tjurade i regnet. Ingen ville komma fram och hälsa. Inte ens grisarna ville komma fram till staketet utan lågt och tryckte under tak. Djuren är vana vid besök och barn, men idag brydde de sig inte alls om mig.

Jag fick skynda på stegen. Mörkret faller snabbt och kommer allt tidigare. Jag trodde att jag hade god marginal men bara en halvtimme efter slutförd runda, sänkte sig mörkret. Behöver nog ta med pannlampa nästa gång.

Inget av djuren ville hälsa och de flesta vände rumpan mot fotografen.

Behöver jag en teve?

Första gången i livet har frågan dykt upp i mitt huvud. En teve har alltid varit en självklarhet. Dock, när min förra teve gick sönder var jag utan teve i två månader och det gick förstås alldeles utmärkt. Nu har jag varit utan tv-bild en tid. Bilden försvann, kom tillbaka men nu har den försvunnit igen. Ljudet är kvar! Behöver jag verkligen en teve?

I min självrannsakan kan jag konstatera att jag saknar nyheterna. De program som jag verkligen vill se, kan jag se via datorn på Svt play och TV4 play. Tanken slog mig idag. Är det kanske smartare att köpa en bra dator med stor skärm?

Jag har ofta teven på som bakgrundsljud. Nu tänker jag att en bra musikanläggning vore bättre.

Måste nog smälta det här. Vad är mina egentliga behov? Vad är gammal vana?

Sport och ljud

Mitt intresse för sport är mycket lågt. Däremot har jag ofta på tv:n som bakgrundsljud och ibland fastnar jag framför vissa sportevenemang. Vilka sporter jag fastnar för beror dels på intressen men främst beroende av inramningen. Vissa sporter går bort helt pga bakgrundsljud.

Trav är jag totalt ointresserad av men kan ändå se vissa program eftersom det händer så mycket annat skoj i programmet. Det är märkligt, men på något sätt känner jag mig inbjuden till kalaset. Fotboll är tvärt om. Dels är det ofta ett tjutande och ylande bakgrundsljud som gör mig vansinnig. Under fotbolls-VM var dessutom flera kommentatorer väldigt trista. De sa knappt något, förklarade inte för oss som inte är insatt. Jättetrist.

Den här veckan kollar jag en del på Sim-EM och Friidrotts-EM. Simningen intresserar mig men jag de går ju knappt att ha ljudet på. Det är som högintensiva visselpipor som skär igenom allt. Friidrotts-EM är mycket bättre. Det är trevligt och med bra kommentatorer som ger en varm inramning.

Jag har varit lite tveksam till hur mycket sportevenemang ska anpassas för tv-tider. Men vissa ljud behöver nog åtgärdas. Om det förvärras kommer det bli olidligt att lyssna till. Tycker jag.

Ljud och hörsel

Tycker att det är intressant med ljud och hörsel. Dock är mina teoretiska kunskaper begränsade.

När jag sitter på balkongen, har jag svårt att uppfatta när de ringer i fasta telefonen inne i lägenheten. Det är samma sak när jag är på övervåningen och telefonen är på undervåningen. Jag hör ljud men inte alla ljud i melodislingan. Melodin låter annorlunda. Jag undrar förstås om de handlar hur olika ljud har förmåga att transportera sig genom rummet samt hur mitt öra har förmåga att uppfatta ljudet.

Jag försöker undersöka detta, man samtligt vill jag ju svara i telefonen så några längre undersökningar har inte varit aktuella. Någon regnig dag, ska jag läsa på lite mer, men nu vill jag ut i solskenet.

Bakgrundsljud

Det är vår. Ett av alla vårtecken är sopmaskinerna som sopar och suger upp allt grus. Jag älskar det rasslande ljudet. Idag är det tydligen städdag. I morse vaknade jag av sopmaskinens buller. Sedan dess har jag hört mullret. Det jag hör, är ett dovt, vibrerande ljud. Däremot hör jag inte rasslet. Det saknar jag. Det finns något störande i det vibrerande ljudet, eller rättare sagt att enbart höra det dova. Jag blir trött i huvudet av durret.

Självklart måste gruset upp och jag behöver helt enkelt leta fram musik, dra upp volymen och låta öronen njuta av något svängigt.

Insikten slog mig att jag inte lyssnar på musik här hemma. När slutade jag med det? Jag har inser att jag inte har någon utrustning för lyssnande. Stereon är inte inkopplad, alla mp3-spelare är borttappade och jag har inga konton till Sportify eller annat. Jag lyssnar på radion via webben. Det här är illa. Jag måste ju uppdatera mig.

Eller så väntar jag bara på att sopmaskinen ska bli kvar, så kan jag fortsätta mitt musiklösa liv ändra fram till nästa vår.

Starka röster

Har funderar en del på röster. En del personer har naturligt behagliga röster, andra är så tysta att det är svårt att höra medan ytterligare andra har röster som skär igenom allt. Jag tänker att man har ett utgångsläge, som man bör känna till och kunna hantera. Jag själv har en svag röst och ibland behöver jag tänka på att ta i från magen för att höras.

Tycker att jag märker en förändring där fler nästintill skriker. Jag hör det i omgivningen men jag ser det även på tv ibland. Jag blir trött i huvudet av allt skrikande och orkar inte med det. Jag stänger av tv:n eller lämnar lokalen om det är möjligt. Min tanke är nu, hur det hänger ihop med vår hörsel. Människor som inte hör, har en tendens att tala starkare. Det kan bland annat vara märkbart på ålderdomshem.

En aspekt av hörseln är vårt ”lur-användande” dvs att många har musik i öronen under en stor del av dagen. En annan aspekt är att hörseln avtar med åldern. Min tanke är att vi inte talar så mycket om det, när vårt fokus ligger på att se bra ut och gärna se ut som den ålder som vi känner oss i.

Oavsett, så tänker jag att vi behöver ta ansvar för vår egen röst och hur vi hörs. På samma sätt som jag, som är tyst, måste tänka på prata starkare ibland, kan andra behöva tänka på att dämpa sig ibland. Min uppfattning är att det inte är hållbart i längden att fortsätta utvecklingen där allt fler skriker fram sin ord. I det offentliga rummet delar vi ljudrummet och behöver samsas och respektera varandra.

Årstidsljud

Hörde vårfåglar igår. Tydligt. Jag kan verkligen inte mycket om fåglar med detta var definitivt vårfåglar. Och ett vår-ljud. Det visste jag inte heller att det fanns, men när jag tänker efter så står det klart att det är sant.

Visst är det ett speciellt ljud om våren med takdropp med smältande snö, helt annorlunda än ljudet från kalla regn som droppar från taken om hösten.

Funderade lite över höst-ljud. Kanske swoschandet när skorna går genom högar med torrt löv? Klapprandet av snabba fötter som har bråttom att söka skydd utan regnet? Vindilet som för med sig både löv och grenar? Skriande gäss som letar sig söderut? Grannen som beklagar sig över blåsor i händerna efter att ha räfsat löv?

Låter vågorna olika vid olika årstider? Vet inte. Det måste jag utforska.

Vårfåglarna var för övrigt inspelat ljud, jag har inte blivit helt knäpp.