Akut livskris och tågresa

Sov inte någonting alls i natt. Jag drabbades av en mycket plötslig och akut livskris där jag helt tvärt fick för mig att jag ska ha en annan sysselsättning, bo på annat ställe, ha annat utseende, andra fritidsintressen och större umgänge. Ja, nästan alls som går att ändra på, tycktes som en bra idé i natt. Lyckades dock sansa mig själv. Det är ju inte möjligt att göra alla dessa ändringar under en natt. Däremot kunde jag ju fundera över vad som är viktigast för mig och se till att det sker.

Sneglade på klockan var 20:e minut och gick upp innan den ringde. Skulle med ett tidigt tåg och tänkte att det kan vara bara att ha lite marginal eftersom man numera inte kan åka från Centralen i Stockholm utan behöver ta sig till Södra station. Allt gick hur smidigt som helst och jag hann även köpa med matsäck till resan. Gott!

Tågresan var stökig då jag hamnade nära en familj med fem barn. Barnen var schyssta men mamman pratade i ett. Under en del av resan försökte jag ta tid på hur länge hon kunde vara tyst. Rekordet…. 43 sekunder. Helt obegripligt hur de små barnen skulle kunna få vila när hon snackade oavbrutet med sin starka stämma.

Vågade inte gå till bistron eftersom jag satt vid fönstret och inte ville störa min stolsgranne. Han sov så sött och jag ville inte väcka honom. När han vaknade (han hade musik i öronen och slapp lyssna till mamman), släppte han fram mig och jag kunde hämta kaffe. Det kaffet lyckades jag spilla ut. Nej, det var inte min bästa tågresa men jag kom fram säkert och kan nu se fram emot fina dagar med hotellboende.