Eftermiddagens viktigaste ärende var ett besök på banken. Jag hade fått ett utbetalningskort, där tiden höll på att rinna ut dvs jag borde hämtat pengarna för länge sen. Idag blev det gjort och till min glädje kunde de föra över pengarna till mitt konto i annan bank, jag trodde jag skulle behöva använda benen för det. Det är alltså länge sedan jag besökte en bank senast :-).
Inne i banklokalen möttes jag av två hundar. Som vanligt blev jag osäker på om jag kan passera utan att de bryr sig, i detta fallet kliva över den. Efter att ha kolla några gånger gjorde jag bedömningen att det var lugna hundar och det stämde. Skämtade med en man som stod och väntade och sa något om att de knappast var vakthundar. Det bekräftade mannen som även intygade att de hade andra kvaliteter. Säkert, tänkte jag, samtidigt som jag undrade varför han som ägare inte sagt något tidigare då jag stod och tvekade. Jag är inte rädd för hundar men har ändå respekt för dem eftersom jag knappast kan läsa av dem på samma sätt som en ägare.
Dagen bjöd även lite shopping i form av platslådor till en garderob, för att de ska bli lättare att hålla ordning. Jag borde var klar med städning av den garderoben ikväll men det målet kommer jag inte att lyckas med pga slöhet. Att rensa är inte min starka sida, så det tar tid.
En annan anledning är att jag priorierar tv:n denna måndagskväll. Jag är barnsligt förtjust i ”Lotta på Liseberg”. Jag kollar visserligen inte varje gång men jag kollar med stor behållning. Förra veckan satt jag på plats i publiken och svettades i 30-graders värme. Det är skönt att minnas idag när jag suttit med filt över benen på balkongen.
Det var väldigt bra stämning när programmet väl kom i gång. Lotta är inbjudande och artisterna bidrar med värme. Däremot fick jag se hur vakterna får kämpa i samband med insläppet. Folk som kommer försent, missar sina platser dvs efter ett visst klockslag fylls på med publik från sista-minuten-kön, för att så många som möjligt ska få komma in och sitta. Men de som kommer försent är inte trevliga. Det var som att det handlade om liv eller död. Jag förstår att det kan vara jobbigt att missa något som man sett fram emot under längre tid men samtidigt har man nog själv ett visst ansvar. Som jag ser det finns det gränser för hur otrevlig man kan vara mot en vakt, när man själv gjort del. Å andra sidan, en kvinna var så upprörd att hon skakade, det gick inte att lugna henne. Då kan man ju ana att det ligger bakom, att det finns annat som gör att hon inte mår bra.
