Det finns alltid någon som har det värre

Numera är det ingen överraskningar att dagarna blir långa och intensiva. Började tidigt i morse och har tagit mig igenom av ett pärlband av möten och telefonsamtal. En person kunde inte pratade när jag ringde och frågade om han kunde ringa senare och jag lovade att han kunde ringa när han ville. Vid sextiden trodde både jag och chefen att mannen hade glömt bort mig och jag stängde mer mitt hemmakontor för dagen.

Vid kvart i åtta på kvällen ringde mannen. Han hade det lite stressigt men tog nu en paus, sa han. Vi fick ett väldigt trevligt och givande samtal och jag önskade honom en fin fredagskväll. Han meddelade att han hade en hel del kvar att göra och önskade mig en lugnare kväll. Kände att jag inte ska klaga över långa arbetsdagar utan snarare känna tacksamhet för alla som sliter för att samhället ska fungera även i dessa. Och jag känner ödmjuket att mannen togs sig tid att ringa mig.

Nu har jag stängt ner kontoret igen och ägnar mig åt Let´s dance. Jag hejar på Jan Björklund. Jag har visserligen inte sett programmet tidigare men jag hejar ändå.

Annons

Lilla gumman

Vissa morgnar förlorar jag mig i praktiska frågor, tiden rinner iväg och jag får skynda iväg till kontoret. Jag passerar bl.a. ett åldersdomshem och med solen brukar gubbarna komma ut. Idag satt en farbror och njöt och ropade glatt ”Hallå där lilla gumman!”. Jag stannade till och bytte några ord. Det krävs inga långa diskussioner och att stanna till, se på dem och säga några ord brukar göra dem glada. Så det gör jag.

På företaget där jag gör mitt exjobb har de inte fasta klämdagar. Några jobbade idag men inte alla. Någon valde att jobba halvdag. Eftersom jag glömde min matlåda hemma var min plan att inte sitta hela dagen utan skynda hem för att äta. Men återigen glömde jag tid och rum och vips hela dagen gott. Åh så hungrig jag var när jag kom hem.

Det blev en skön kväll först med en bra bok och sedan Let´s Dance på TV. Och nu ska lilla gumman sova.

 

Mer om livet som student

Faktiskt lite förvånad själv när jag satt vid datorn redan kl 07.00 i morse och skrev på en analys. Tyckte det var trist och tråkigt, eller så är det var jag intalade mig. För helt plötsligt var klockan 12.20 och det enda avbrottet var då jag klev ut pyjamas och in i duschen. Tänker att så tråkigt kan det inte vara när jag blir så uppslukad att jag till och med missar förmiddagskaffet.

Att jobba så effektivt innebär att mycket blir gjort. Efter lunch bestående av rårörda lingon med blodpudding fortsatte jag men några småärenden. Planerade för andra uppgifter. mejlade lärare och la upp strategier för resten av terminen.

Den dagliga turen till sopåtervinningsrummet blev också genomförd och kl 15.00 tyckte jag att dagen var klar. Jag la mig på soffan för att läsa en bok. Blev avbruten av flera samtal men det var bara trevlig. Och… något hände och jag vaknade vid 18-tiden.

Bra jobbat som tydligen slutade i total kollaps! Nåväl under kvällen har jag varvat pluggande med ”Let´s Dance”. Ganska behagligt även om jag skräms av att jag fortfarande blir alldeles lycklig av att se Herreys.

Trevlig helg!