Sommar i P1

I dag sänds sommaren sista sommarprat i Sommar i P1. Jag har lyssnat till näsan alla, men undantag av tre program som jag börjat lyssna på men gett upp. Jag försöker lyssna på allt då jag tycker att bredden är viktig. Jag tycker även att det är viktigt att lyssna på dem man vanligen inte lyssnar på, där finns mycket att lära och ta in andras perspektiv.

Min upplevelse är att det varit många bra program men få, eller snarare inget, som sticker ut. Inget program är så där extra bra som man vill berätta för alla om eller som man vill lyssna på igen. Det gör att jag i år inte kan göra någon topplista, då nästan alla är mittemellanbra. Min upplevelse är även att valet av producent är väldigt viktigt. Ibland kan man nästan ana vem som producerat och ibland önskar man att det varit någon annan.

I år vill jag i alla fall ge mitt hedersomnämnande till Lena Endre. Det är hennes program som jag uppskattade allra mest och som gett mig skönast känsla i magen..

 

Skådespel och skicklighet

I lördags kväll såg av filmen ”Trolösa”, som visades på Svt, där Lena Endre och Christer Henriksson har ledande roller. Söndags såg jag dem spela mot vandra i en Wallander-film som visades på TV4. Same, same but very different. Det är några år mellan inspelningar men inte alls så många som jag först trodde. Jag även sett Endre och Henriksson tillsammans på Dramatens scen, men det var några år sedan nu. Tiden går ju så fort. Faktum är att det enbart är Endres insats jag minns från den föreställningen.

När jag ser dem i så olika roller som i helgens filmer, tycker jag att man kan se hur skicklig en skådespelare är. Vissa skådespelare gestaltar ganska lika, oavsett roll medan andra har ett brett och rikt register. För mig är Lena Endre en skådespelare som har förmågan att gå in i varje roll och göra den unik. Det beundrar jag mycket. I mitt tycket var hon alldeles enastående i ”Trolösa”. En njutning att se.

Presidenterna

Igår var lyckan stor då jag hade lyckats fånga en gratisbiljett till ett genrep av ”Presidenterna” på Dramatens lilla scen. Det känns lite ovant att gå på teater kl 12.00 men när jag val satt i salongen så kändes allt bra.

I ”Presidenterna” spela Stina Ekblad, Lena Endre och Ingela Olsson, vilket innebär några av landets främsta kvinnliga skådespelare. Det är en fröjd att se på bra agerande. Bara det är värt att se pjäsen.

Pjäsen är skriven av Werner Schwab och handlar om tre städerskor och deras tankar om livet. Det handlar en hel del om avföring men förstås mycket annat med. Det finns ett djup i pjäsens budskap som innehåller en del klokskap.

Det finns sektioner i pjäsen som är så äckliga att jag nästan mådde illa. Men det finns ännu mer av humor. Jag skrattade så innerligt, och tårarna rann. Så fantastiskt kul. Men så kommer ett slut som är märkligt. Och jag vet inte om jag vågar rekommendera.

Men jo, det är bra. Kanske inte att alla gillar. Men det är riktigt bra.