Laterna magica

Laterna magica av Ingemar Bergman går under sommaren som radioföljetong i P1. Det är Sten Ljunggren som läser Ingemar Bergmans självbiografi. Jag fångades snabbt att Ljunggrens berättande och har nu slukat alla 35 avsnitt via webben. Till en början upplevde jag det som svårt att händelser inte kommer i kronologisk ordning men efter ett tag njuter jag av upplägget.

Jag har inte veta så mycket om Bergman, vilket har gjort lyssnandet intressant. Mest intressant är dock att få höra en något udda person berätta om sitt eget liv. Jag kan få en inblick i hur hans barndom format och påverkat honom och hans manus.  Jag går också en inblick i hur en person kan styras av känslor. Min upplevelse är att Bergman ser alla känslor som naturliga, de händer och går inte alltid att dämpa. Det kan gälla både stark vrede och häftig förälskelse. Personligen ser jag ju lite mer till konsekvenser men det nämns inte så mycket i Bergmans självbiografi.

En annan sak som jag slås av är Bergmans produktivitet. Himmel så mycket han har skrivit i forma av filmer och pjäser där långt i från allt är känt. Jag uppfattar även en hög grad självkritik där han i efterhand inte var nöjd med allt.

Jag kan sakna att han knappt nämner sina barn. Med tanke på hur hans egen barndom präglat honom, vore det intressant med en reflektion hur han själv har präglat sina barns liv. Men det framgår inte, som jag upplever det.

För mig blir den en varm rekommendation till att lyssna till radioföljetongen.