En gnutta sol

Idag var solen framme en stund. Tyvärr sov jag bort hela förmiddagen och missade det mesta av det fina vädret men en kort stund i solskenet hann jag med under en eftermiddagspromenad innan solen försvann igen. Alltid något att vara tacksam för.

Har ägnat en del av dagen åt shopping dvs beställningar via nätet. Några köp till mig själv har det blivit men jag har inte börjat med julklappar än. Men min shopping blev inte som jag tänkt. En del butiker kräver registrering av olika slag och andra har fina erbjudanden om man blir medlem. Det kan locka men en närmare granskning av villkor och de vilka uppgifter de vill spara, får mig att baxna. Numera är det inte bara namn, e-post och telefonnummer utan massor av information om familj, preferenser, programvaror och ”agerande på nätet” mm. Nej tack, för mig är det enkelt att avstå även om jag går miste om vissa rabatter. Jag vill gärna ha lite privatliv kvar.

Novembermörkret ger mig ro för läsning vilket jag är tacksam för. Jag behöver fortfarande mer inspiration till mitt eget skrivande och det får jag genom att läsa andras texter. När jag läser försöker jag studera vad det är jag gillar och inte gillar och hur olika författare löser utmaningar rent skrivtekniskt. Det är intressant men tar väldigt mycket av min tid, och jag hinner inte med så mycket annat.

Att hitta glädjeämnen

De senaste dagarna har jag gett mig tid att läsa. Det har känts som nödvändigt att få dra sig in i litteraturens värld för en stund. Att läsa är viktigt för mig, och därav viktigt att frigöra tid för läsningen. Det får mig att må bra.

Något annat som är bra för hälsan är att få vara ute och promenera. Jag har försökt komma igång med mina kvällspromenader och det fungerar även om jag tycker att det är mörkt. Idag pratade jag med en kollega som tjatade på mig att ta en promenad i solskenet. Och faktiskt, jag lyssnade och gick ut på en lunchpromenad. Den var inte alls lång men välgörande.

Förutom att läsa försöker jag även skriva en del. Faktum är att det är just i skrivandet som jag ser hur jag mår. Jag skriver bättre när jag mår bra. Ju mer stressad jag är, desto sämre kvalitet i min texter. Det är bra att ha en så tydlig hälsomätare, då vet man när det är dags att vidta åtgärder.

Har även tänkt att jag ska skriva typ adventsbrev i år. Jag brukar ju skicka en hel del julkort men jag tänker att många skulle må gott av en personlig, lite längre hälsning i år. Tyvärr har jag inga juliga brevpapper men det är kanske inte det viktigaste.

Som så ofta ser man att lyckan väldigt ofta finns i det lilla: att glädjen finns i en skön lässtund, en promenad eller kanske i ett handskrivet brev. Det är där, i det lilla, jag får leta efter fler glädjeämnen.

Lördagslugn

Min soffa är inte jättebekväm men det är ändå en fin plats för att sitta och läsa. Jag kan dra upp benen, lägga en pläd över dem och ha kaffekoppen nära tillhands på soffbordet. Där har jag alltså tillbringar ett antal timmar denna lördag tillsammans med ”Den oändliga familjen”. Åh, vilken bra bok.

Någon gång under eftermiddagen igår försvann febern och det märks. Idag smakade kaffet gott igen. För mig är just kaffet det tydligaste tecknet mellan att må bra och inte göra det, så har det alltid varit. Alltså känner jag mig trygg i att febern inte var något allvarligt. Troligen hade jag bara känt av huvudvärken, tagit en värktablett och inte ens varit medveten om febern om det inte varit pandemi. Men nu är jag förstås extra uppmärksam.Har googlat en del på tester och hur länge man ska hålla sig hemma och man ska tydligen vara feberfri i två dygn innan man går ut bland folk igen. Enligt min mening har jag ingen rätt att riskera andras hälsa så jag håller mig inne. Med bra böcker är det ju inga problem.

I förmiddags, när jag väl vaknade, blev det blodpudding till brunch. Det är ungefär vad som är kvar kylskåpet. Så när jag får gå ur karantänen så ser jag fram emot att få äta god mat, ha mjölk i kaffe och kanske får något gott till. Det är fint att ha något att längta till.

Boksöndag

Det har inte blivit mycket gjort idag. Den enskilda aktivitet som fått mest av min tid är bokläsande, tätt följd av nyhetsuppdatering. Jag har bett några medarbetare att avstå resor och även påmint om att inte komma tillbaka till jobbet för tidigt efter en förkylning. Ska snart skicka ut en uppdaterad info så att alla har samma information när de kommer till jobbet i morgon. Eller snarare när de slår på datorn då många väljer/måste  jobba hemifrån.

Tyvärr tillhör jag nog kategorin som inte klarar mig i två veckor med de varor jag har i skafferiet. Lite mat finns men tveksamt om det räcker. Jag har tänkt att min loka sushi-restaurang kan vara behjälplig men de meddelade idag att de stänger en tid framåt med anledning av Coronaviruset. Hoppas att de klarar verksamheten utan att gå i konkurs. Jag får nog ta mig till affären i morgon för att skaffa bli ett lite bättre förråd.

Andra tankar under dagen är om jag ska ta fram cykeln för att slippa kollektivtrafik. Oklart om jag överlever att cykla till jobbet, så här får jag nog väga riskerna mot varandra.

I övrigt är jag mest besviken på den usla tonen sociala medier. Det är skambeläggning och ironi över människors oro och förnedringar av beslutsfattare. För mig är det självklart att ge tips och goda råd, att förvänta sig agerande och beslut som går att följa. Det kan man göra utan att vara elak, tycker jag. Ser inte att det finns anledning att skrämma upp andra. Och jag tror att det kan vara nyttigt att vara ödmjuk för de svåra beslut som myndigheter och regering fattar, att vi andra inte har all information och att det är alldeles för tidigt att utvärdera vilka beslut som ger bäst effekt.

Nej, nu ska jag nog dra mig  tillbaka till en feelgood-roman och glömma verkligheten för en kort stund.

 

Jag lyckades även utan snöre

Yes! Jag lyckades. Jag lyckades komma ihåg att besöka ett bokförlag och dess julbasar. Även utan ett snöre runt tumme. Jag satte på mig ett ovanligt armband i morse, ett som skaver lite och varje gång jag klämde på det, så blev det en påminnelse om att jag hade saker att komma ihåg. Ibland är jag så fiffig att jag själv bli imponerad!

När en givande intervju var över, var jag så uppe i varv att jag behövde ett ovanligt långt cafébesök för att kunna landa igen. Det är så många tankar i skallen att de påverkar min puls. Att få varva ner med en kopp kaffe är mitt sätt att komma till ro. Jag var på Söder i Stockholm och det är cafétätt, alltså lätt att hitta ställen men värre att hitta sittplatser. Tänk så många som har tid att fika mitt på eftermiddagen.

En promenad på Söder tog mig till Tranans förlag och Novellix där jag köpte en hel del läsvärda presenter som jag hoppas ska bli uppskattade. Att ge bort presentaskar med noveller är min favoritgåva och den fungerar till många.

Tog bussen till en nätverksträff inom energiområdet. Det handlade om byggande av byggnader/fastigheter, något jag inte vet så mycket om men det var i alla fall intressant och mycket trevligt. Konstiga intressen jag har, kan man tycka. Jag är benägen att hålla med.

Det har varit väderomslag, snön är på väg att försvinna och det är rejält halt på sina ställen. Igår fick jag isflisor på mig, ras från tak. Det gick bra men jag väljer att försöka vara försiktig och se upp.

Mörka kvällar har den fördelen att det är mysigt att sitta i soffan och läsa. Visserligen tycker jag alltid om att läsa, gärna under en filt så skillnaden är inte så stor. Så här i december kan jag även tända ett ljus och då blir det än mer mysigt. Ska bara läsa klart två lite tyngre böcker, sedan ska jag ägna resten av december åt att frossa i juliga feelgoodromaner. Jag vill att året ska sluta bra med många lyckliga slut.

 

Ändrade preferenser

Tycker att jag anar en förändring hos mig själv. Har en känsla av ändrade läspreferenser. Har flera gånger den senaste tiden läst böcker som jag tyckt varit lite banala, en typ av böcker som jag älskat tidigare.

Jag har högar med inbundna böcker som jag fått eller köpt som jag ska läsa. Jag har även skokartonger med pocketböcker som väntar på mig. Det är rester av bokreor som inspirerat mig. Jag varvar att beta av mina högar med att låna nyare böcker på biblioteket. Mina högar med inbundna böcker är fortfarande högintressant medan det blir allt svårare att hitta läckerheter bland pocketböckerna. Det som inspirerat tidigare känns inte så spännande längre.

En anledning kan vara att jag medvetet försökt bredda min läsning. Jag läser fler böcker och jag är med i två bokcirklar där jag få chans att läsa böcker som jag annars inte skulle ha valt. Jag har koll på att läsa att både svenska och utländska författare samt av både manliga och kvinnliga författare. Dessutom har jag ju mitt bildningsprojekt med att läsa klassiker mm. Därtill alla boktips som bloggar ger. Det ger perspektiv, jag får upp ögonen för mer av litteraturen och vill utforska mer.

Eller så ändras smaken med tiden.

Personligen har jag svårt att tro att tiden påverkar, utan snarare vad vi gör med tiden. Därför kommer jag att fortsätta att läsa varierat och fortsätta att beta av mina bokhögar.

Avkoppling i solsken

Det här veckan har det hänt så otroligt mycket olika saker att jag inte ens orkat med att skriva om allt. Fysiskt sett har det inte varit så krävande, mer än alldeles för lite sömn, men mentalt sett har veckan tagit mycket av mig. Att få vakna upp till en solig lördag kändes mer än välgörande.

Med bil tog jag mig till ett trevligt trädgårdscafé norr om stan. Det ligger på landet, alldeles ljuvligt vid en sjön men ändå lite för nära Arlanda för att vara fridfullt. Jag satt och njöt av kaffe, en otroligt god bulle, en bok och det vackra vädret. Termometern visade på 19 grader och i solen där jag satt var det stekande varmt. Bara lite flygplansbuller då och då som störde. Jag hade kunna sitta kvar hela dagen, kändes det som. Avslappning gjorde dock att jag kände hur trött jag var, så jag körde hem för att inte somna.

Hemma igen satt jag en stund på balkongen och läste ut boken. Så fort jag la ifrån mig boken, somnade jag. När jag vaknade av ett meddelandepling på telefonen en stund senare visste jag inte var jag var, än mindre vad det är för dag. Så otroligt skönt och välgörande, tänker jag. En eftermiddagslur borde nästan vara obligatoriskt, eller något liknade. Jag har aldrig gått på dagis men ett kuddrum känns som en bra plats som kan skapa en god vana. Varför har vi slutat med vilan?

Vädret är fortfarande ljuvligt så nu ska jag göra en kopp kaffe och njuta av sensommarvärmen på balkongen. Det här är dag för avkoppling i solen, en dag att bara vara.

Hurra för helg

Nu har jag tagit helg. För mig börjar helgen när jag lyssnar på Spanarna i P1 och idag lyssnade jag direkt vid sändning. Eftermiddagskaffet är urdrucket och jag ska försöka koppla bort alla måste-tankar och känna mig ledig. Det ska nog gå bra.

Det är ljuvligt i dag. Solen skiner och luften är frisk, kanske 18-19 grader. Det känns varmare i solen men svalare i skuggan. Jag älskar den här perioden då det i mitt tycke är lagom varmt för att kunna vara aktiv och göra saker i solskenet utan att råka ut för värmeslag.

Det är även jätteskönt att sitta på min favoritplats för läsning – min balkong. Dock blir det lite kallt på betonggolvet, så det blir svalt om fötterna. Igår löste jag det enkelt med att sätta på mig ett par tofflor. En kofta och en pläd är bra att ha tillhands under kvällen. Och en kopp te!

Att få göra skillnad på vardag och helg är något som känns väldigt viktigt just nu. Det var något som jag verkligen saknade under studietiden och därför något som jag uppskattar och värdesätter nu när det är möjligt.

Halka fram genom dagen

I morse vaknade jag när mobiltelefonen signalerade väckning och jag kände mig redo för en ny dag. Nåddes snabbt av massor av varning om isgator. Det var ogynnsamma väderförhållanden under gårdagskvällen och natten och sand- och saltarna hann inte med. Jag valde att se det som en anledning att hålla mig inomhus och tog chansen att koppla av med en bra bok (Vänner emellan av Amos Oz).

Tydligt var jag inte helt utvilad eftersom jag råkade somna en stund under läsningen. Det skäms jag inte för utan känner enbart tacksamhet att jag hade den möjligheten i dag. Framåt eftermiddagen begav jag mig ut för att handla. Och alla ord om halka stämde. Nu hade sandningen kommit igång men jag hade absolut inte klarat mig utan mina Icebugs dvs kängor med dubbar. Jag, och alla andra, stapplade fram och fick vara försiktiga med var vi satt ner fötterna.

Till dagens glada nyheter hör att jag fick återkoppling på en skoluppgift. Det gäller ett grupparbete (med den destruktiva gruppen) och vi blev godkända. Det är en stor lättnad. Jag hade nog inte fixat att återuppta arbete med den gruppen. Tyvärr fick jag även veta att en person i gruppen fick meddelandet redan förra veckan men tydligen valt att inte informera oss andra. Sådant gör mig ledsen men jag har bestämt mig för att lämna det bakom mig snabbt.

Nu står jag inför det svåra valet att välja nästa bok att läsa. Det finns så många bra böcker som väntar på mig, så det är väl bara att sätta igång.

Läsåret 2018

Någon gång i höstas blev jag intresserad av mina läsvanor, ur ett statistiskt perspektiv, vilket ger en inspiration att sammanfatta 2018 som läsår.

  • Under året har jag läst 85 böcker (exkl kurslitteratur). Målet var 52.
  • 58% är av svenska författare vilket kan jämföras med 2017 då 41% var av svenska författare. Total för åren har jag läst 51% av svenska författare.
  • 55% är av kvinnliga författare vilket kan jämföras med 2017 då jag läste böcker där 57% var av kvinnliga författare.

Det skiljer sig en del mellan året. Eftersom jag bara har två år att jämföra med så behöver jag fortsätta föra statistik för att se trender. Kanske att jag borde registrera fler områden exempelvis genre, ursprungsland mm.

Jag har ännu inte bestämt om jag ska ha något särskild läsutmaning för 2019. Jag ligger lite efter i mitt projekt ”50 innan 50” så det får gå i första hand. Men någon rolig läsutmaning för året bör jag kunna hitta.