Snurrigt

Lördagen blev så lugn och skön som jag hoppats på. Jag behövde ta mig in till stan där jag inte varit på länge. Hade några ärenden som inte kunde skjutas upp längre. På förmiddagen kändes stan ödsligt men lite längre in på eftermiddagen var fler ute, dock inte alls som en vanlig lördag. När det var dags för paus, drack mitt kaffe på en uteservering i Kungsträdgården, vi var några få där man vanligen inte har en chans att få en plats. Alla höll rejält avstånd så det kändes tryggt.

Det var påtagligt att många butiker har stängt, antingen som förkortade öppettider eller helt och hållet. Tänker att det är hög tid att säkra eventuella presentkort, tillgodokvitton och liknande och jag vågar inte lämna in saker för reparation (längre tid) eftersom jag inte vill bli av med saker pga konkurser. Känns märkligt att behöva tänka så. Samtidigt så vill man ju försöka ge stöd till olika företag för att de ska överleva.

Idag var tanken att jag skulle ta bilen till Örebro. Mammas läkare har sagt att jag inte får träffa dem så det har varit ett planerade för att åka hem till dem med varor mm utan att träffas. I morse stod jag i hallen, färdigpackad med allt jag ska med till Örebro. Då ser jag den lilla påsen, där låshylsan ligger. Den där hylsan som var orsaken till resan. Fantastiskt bra att jag hittade den men så arg jag blir på mig själv. Jag har ju vänt ut och in på hela bilen, letat som en galning och behövt avboka tid på bilverkstan. Nu börjar jag om igen och hoppas att det finns tid redan nästa vecka.

Det gör att det inte blir någon resa till Örebro idag, jag väntar till dess att bilen är lagad och besiktigad igen. Jag behöver förvisso fixa gravar men alla vet ju om reseförbud och bör ha förståelse för att det inte är lika fint som jag vill ha det. Nu får jag fylla dagen med något annat och det lär ju inte vara något bekymmer.

Klarat av ännu en vecka

Hej och hå så veckorna går. Jag orkar knappt ens reflektera över hur mycket som hänt, det är helt galet nu. Jag är i alla fall jätteglad att det är helg. Idag använde jag lunchen för att besöka den lilla butiken här i närheten som tyvärr måste slå igen. Ägaren var märkbart tagen i dag så jag förstod att det var oerhört tungt.

Mina planer för resa för att hämta min låshylsa fortgår. Jag måste alltså hem till mina föräldrar helst utan att komma den för nära. Det blir nog en resa över dagen, kanske på söndag, där jag även ser till att fixa gravar och handla till dem. Med lite tur går det att fika ut eller att de åtminstone kan öppna ett fönster så får väl jag stå på utsidan och prata med dem. Det är verkligen en märklig tid vi lever i.

Imorgon ska jag vila, vara ledig och försöka komma ikapp med allt här hemma. Det är åtminstone min plan. Tiden får visa utfallet.