Karlstad

I fredags kväll satte jag mig på tåget till Karlstad, somnade nästan men lyckades i alla fall checka in på hotellet utan problem. Jag har besökt Karlstad i tjänsten några gånger men eftersom jag verklige inte gillat staden så har jag avstått från privat visit. Nu bestämde jag mig för att ge staden en chans. Eller rättare sagt, jag ville så gärna besöka Lars Lerins museum.

Solen sken i under helgen och jag hade det fint där jag strosa de runt på stan. Det är inte mycket kvar av butiker men det finns en del restauranger. Jag hittade även ett väldigt trevligt café, förstås. Det gör jag ju alltid.

Det bästa med besöket var ändå Lars Lerins konst. Det är en upplevelse att se. Det ger så mycket att kunna se på avstånd, se nära, se flera verk på liknande tema, se helt andra teman. Jag blir verkligen inspirerad. Det vore härligt att kunna måla men jag känner ändå att nästan alla hans tavlor sätter igång tankar hos mig som kan bli en skriven historia.

For hem igen ganska tidigt under söndagen. Jag är nöjd med min helg. Jag lär inte åka dit ofta men besöker gärna museet igen.

Trevligt fik

Mello på hotellrummet

Sola i Karlstad

Det tysta köket

Det tysta köket av Lars Lerin är en stillsam berättelse om livet i en landsbygd i en tid som inte ligger särskilt långt bakom oss. Jag har läst den tryckta boken som är fylld av Lerins akvareller.

Det är en långsam och lågmäld berättelse om Astrid och Arvid. Berättelsen och bilder kompletterar varandra på att vackert sätt. För mig har läsningen varit nära nog meditativ och jag har suttit länge och både läst och tittat på bilderna. Det har gett ett lugnt och ett vemod samtidigt som jag tycker att det finns en styrka i hur innerligt Lerin berättar historien om två människor som betytt mycket för honom. Lerin beskriver att han känner sig hemma i Astrids utanförskap och det kan jag ana i text och bilder.

Den här boken kommer jag att våra ömt och bläddra i när helst jag behöver.

Vinter i P1

Vinter i P1 är ett vinterns alternativ till Sommar i P1. Åtta vinterpratare har knåpat ihop intressanta program som har sänt nu under jul och nyårshelgen. Jag har valt att lyssna via webben och jag har valt att lyssna med mindre musik.

Min lyssning har blivit sex hela program, ett som jag bara har slölyssnat på och ett som jag helt avstått från eftersom det inte intresserar mig alla.

De program som jag uppskattat allra mest är Hans Rosling och Terese Cristiansson. De har mycket att lära ut och de delar med sin av sina kunskaper på ett givande sätt. De berikar mig och vidgar mitt medvetande. Rosling gör det faktabaserat med Terese gör det mer med känslor.

Lars Lerin och Kjell Enhager är de som överraskade mig mest. Jag var aningen tveksam till att lyssna med deras program var personliga och intressant och väckte mycket nyfikenhet.

Största besvikelsen var Alice Teodorescu. Hon talade om kärlek, mest faktabaserat men det övertygade inte mig. Känner mig tveksam till om hon är rätt person att dra de slutsatser hon gör och sprida den kunskapen. Framförallt saknade jag känslan och värmen i hennes program. Den andra besvikelsen stod Johan Rockström för. Det var nog intressant men så svårt att fokusera på. Jag tappade fokus hela tiden, det gick inte att hålla fast i alla ord och all fakta. Tyvärr inget välkomponerat program.

Två program hade jag bestämt mig för att inte lyssna på; Sanna Lundell och Olof Wretling. Av någon anledning råkade jag ändå lyssna på Lundells program och det bekräftade mina farhågor. Hennes känslor och idéer är inget jag vill lägga tid på. Det stärkte mitt beslut att avstå från Wretlings program och det beslutet har jag hållit fast vid.
Nu återstår bara att vänta till sommaren igen.