Att vara lite snäll mot sig själv

Igår gick jag igenom en av tentorna, i juridik, som jag skrev i januari. Vi hade tidigare fått besked om man var godkänd eller ej och igår kom även lösningsförslag som gjorde att jag kan ana vad poängavdragen kommer av. Det kan ju vara bra att veta om man vill lära av sina misstag eller överklaga rättningen.

Först blev jag lite förvånad då jag i stort sett lyckats hitta rätt paragrafer men ändå blev det inte helt rätt. Det visade sig att jag på flera frågor tolkat uppgiften fel eller tänkt lite för mycket, vilket gjort det för krångligt. För mig, är det här typiska fel pga stress och tidspress. Det är lätt att i efterhand tänka att jag borde upptäckt mina missuppfattningar. Men så kändes det inte när jag satt där och den begränsade tiden rann i väg.

Min tanke är att jag behöver vara lite snäll mot mig själv. Därav tänker jag:
– Bättre att fokusera på antal rätt än antal fel. Det var ju ingen risk för mitt betyg.
– Jag har kunskap även om jag behöver lite mer tid för att formulera den.
– Jag känner mig själv, jag kan visserligen träna upp att bli bättre på att prestera under tiden, men jag kan även välja roller och uppgifter där mina egenskaper uppskattas och värderas.

Konflikter

En av höstens kurser handlar om ledarskap och konflikthantering. Nu plöjer jag böcker och artiklar i ämnet. Har även gjort en självtest för att hitta vilka stilar jag ofta använder mig av i konflikter. Det är intressant men det tär lite mentalt. Många tankar på gamla konflikter dyker upp: vad som hände och hur jag hade kunnat agera. Det är en nyttig eftertanke och om det blir tungt kan jag unna mig något gott till kaffet.

Att studera ämnet innebär att läsa om vad konflikter är, varför de uppkommer, för-och nackdelar, hur olika vi är som människor, hur vi kan förebygga vissa konflikter och anamma andra, hur vi kan hantera konflikter. Det är intressant och ger en breda syn på våra olika konflikter. Det berikar mig och jag kan se att jag utvecklas. Men samtidigt är detta jättesvårt.

Kunskapen gör mig tryggare i att hantera varje situation men samtidigt är varje konflikt unik. Mycket kan gå bra men det kan även gå snett. Så är det ju i alla sammanhang när fler personer är iblandade. Jag kan ta ansvar för mitt agerande, för situationen och försöka få till ett samspel. Däremot kan jag inte ta ansvar för andra personers agerande. Det är en viktigt insikt.

 

Lära för framtiden

Att vandra Blå leden är en lite dröm som jag närt under de senaste 20 åren. Jag både i Vaxholm under en tid och tänkte att jag någon gång skulle göra vandringen. Den tanken har återkommit många gånger under åren som gått. På senare tid har jag försökt förverkliga den. Jag har funderat på en tvådagars vandring med övernattning. Ryggsäcken har varit packad men jag har blivit stoppas av oväder, fotskador och annat elände. För några veckor sedan trotsade jag sommarhettan och började gå på leden. Det slutade med värmeslag. Det grämde mig mycket att behöva ge upp. Numera ser jag det som en väldigt värdefull lärdom.

Jag är glad att jag lärt mig att:

  1. kunna känna skillnad mellan vanlig trötthet och risk för ohälsa.
    När jag råkade ut för värmeslaget så visste jag inte vad det var. Jag fattade inte. Trodde först att jag hade så himla dålig kondition, att jag var dåligt förberedd, att jag bara var trött. Men något sa mig att jag skulle bryta, att det inte var sunt att fortsätta. Det är jag glad för. Jag trodde jag gav upp, att jag var för lat för att orka kämpa. Men när jag nu har googlat inser jag att det var värre än så. Värmeslag kan gå illa om man inte tar dem på allvar. Att kunna känna skillnaden – när trötthet inte bara är trötthet utan även en risk – det är viktig. Jag har kommit ett steg närmre att lära känna min kropp.
  2. det inte är nödvändigt att gå en hel led, att gå delar är också bra!
    Jag är en person som gärna vill göra saker grundligt och att slutföra på ett korrekt sätt. Jag vill inte fuska. Jag vill gå en hel led, inte delar. Men är det egentligen nödvändigt? Det är ju knappast så att jag ska rapportera in något resultat eller liknade. Jag går ju för min egen skull. Att gå en sträcka är tillräckligt bra. Jag behöver inte prestera mer än så.
  3. lagom är mer njutbart – det finns ingen anledning att gå så långt som möjligt.
    När jag går så går jag länge. Inte så fort men uthålligt och det blir ofta långt. Men varför? Vid de senaste vandringar har jag ofta varit ganska nöjd efter den andra lite längre pausen. De sista km är ofta kämpiga. Ändå kämpar jag på. Att avsluta något tidigare skulle vara betydligt mer lustfullt. Ibland är det ju det som jag vill med vandringen. Att lära mig avsluta i tid skulle ge en mer lustfylld tillvaro.
  4. ta paus – regelbundet innan energin är totalt slut
    Jag blir allt bättre på att ta paus regelbundet. Jag vill ju inte stirra på klockan men i detta fall är det bra att ha en plan för mellis, lunch och middag. Annars går jag till jag är supertrött. Det är mycket bättre att fylla på med energi i tid. En paus behöver inte vara lång. Men den behöver bli av. Korta, regelbundna stopp får mig att gå längre.
  5. choklad ger energi.
    Jag har ofta med mig ganska nyttigt mat, det är det som jag är sugen på när jag vandrar. Vatten, frukt, nötter mm. I söndags hade jag fått med mig choklad i larvigt små bitar. Att ta en liten bit daim, varannan timme gjorde underverk för humöret. Det krävdes verkligen inte mycket men det gav så mycket energi. En bit choklad kan vara stor lycka. Hädanefter ska en påse twist alltid ingå i min packning.

Det är sådana här lärdomar som gör mina vandringar så viktiga för mig. Vandringen i sig kan vara skön för kroppen, vackra vyer och skapa minnen. Det är dock det som jag lär mig om mig själv som jag tar med mig i framtiden. Lärdomarna gäller vandringen men i mångt och mycket gäller de i mitt liv i övrigt. Det är något att tänka på.

IMG_5471

 

Lärdomar

Igår var jag ute på stan och gjorde några ärenden. Kom förbi en av de affärer som jag besökte i lördags. Då, stod jag och fingrade på några saker, funderade över om min brorson skulle kunna bli glad av dem. Köpte inget. Igår var allt helt förändrat. En solig lördag och en solig onsdag – bara några dagar emellan. Ändå ser mitt liv helt annorlunda ut nu. En oändlig skillnad.

Fattar inte vill inte förstå. Så märkligt att det kan gå så fort.

Lärdomen från den här hemska våren och sommaren är att ta vara på nuet och alla möjligheter. Aldrig skjuta upp något till morgondagen eller framtiden. Ta alla chanser och ta vara på tiden.

IMG_0018(1)

 

En störning i kroppen

Misstänker en fraktur i ena lilltån. Ett mindre bekymmer men något som jag tycker är mycket pinsamt. Jag slog i tån förra veckan, det gjorde ont och jag trodde att det skulle gå över fort. Men det gick inte över. Det gör fortfarande ont.

Tån svullnade upp, först blev den blå sedan började den skifta över till blå-lila. Den är som ett paket. Ett mycket ömt paket. Gissar att det är kroppens sätt att ta hand om sig själv, att läka. Jag behöver inte göra någonting.

Det enda jag gör är att reflektera över dess betydelse. Att värken från den lilla tån, kan påverka mig så mycket. Att  det går utmärkt att promenera i bra skor men att sämre skor inte är bra för mina fötter. Jag tänker på de övningar som gick alldeles utmärkt i yoga och på de övningar när jag kände av att jag saknar en frisk och stark tå. En fraktur i tån är en liten störning, något som stör i mitt liv. Det går att leva med. Det är något jag kan lära av. Och det påminner mig om hur tacksam jag är för de dagar då jag är helt frisk.