Att hylla personlighet eller insats

Häromdagen blev jag inbjuden till en sluten facebookgrupp. En lärare på min högstadieskola ska gå i pension och många vill vara med och hylla honom. En fint initiativ men det har fått mig att fundera mycket.

Mannen är lärare i bild och om jag minns rätt har han amerikanskt ursprung. På min tid var han även DJ på en av stadens inneställen. Han var absolut omtyckt, vilket syns även i dag. Han ansågs vara cool och var en förebild för många tonåringar.
Som jag minns det, fick vi inte lära oss särskilt mycket. Han umgicks mycket med vissa, skämtade och showade. Jag är inte ens säker på att han kunde våra namn. Av det jag minns, är han säkert en beundransvärd personlighet, men jag är inte så säker på att jag kan stämma in i hyllningskören om enastående lärare. Jag kan skriva upp en lång lista på personer som borde bli hyllade för sina lärarinsatser och sina insatser för att vara goda förebilder för sökande tonåringar men på den listan platsar inte mannen.

Självklart får var och en som vill, hylla en blivande pensionär. Det måste har krävt viss uthållighet att vara kvar på samma arbetsplats, i samma klassrum (finns bara en bildsal) i fyrtio år. Mannen har betytt mycket för många. Min tanke är att det är fler lärare som förtjänar samma uppmärksamhet, även om de inte showat och skämtat utan faktiskt lärt ut något.

Att välja sina lärare

Det är ju inte alltid det är möjligt att välja kurs eller utbildning efter lärare. Men ibland är det möjligt och det gäller i hög grad skriv-kurser. När det gäller de kurser i skrivande som jag har gått i Stockholm, jag har gjort en del research innan, tex läst något av dem, kollat referenser och tagit chansen till ”prova-på-kurs. Jag har även försökt gå fler kurser hos de lärare jag tyckt bäst om. Det handlar mycket om att hitta en lärare som man själv trivs med och känner förtroende för.

Minns en prova-på-kurs i dramatik. Jag förstod ingenting av läraren och hon verkade inte heller förstå mina frågor. När jag kom hem kollade jag, och jag hade faktiskt sett några av hennes pjäser, som alla var riktiga beskrivelser för mig. Hon är säkert bra och omtyckt av andra men mellan oss klickade det inte och jag avstod kursen.

I sommar skulle jag vilja gå kurs på folkhögskola. Till en kurs har jag redan anmält mig, men har ännu inte fått svar. Jag överväger även några andra kurser. Av den anledningen läser jag nu en del böcker av de författare som är lärare. Den bok som jag läser nu, kommer leda till ett beslut att avstå en kurs. Jag tycker att boken har en märklig komposition och det fungerar inte för mig. Den läraren avstår jag ifrån. Men självklart ska jag läsa klart boken.

Vet inte om mitt sätt är bra för att välja lärare men jag tror ändå att det är viktigt att veta vad man vill och förväntar sig samt att granska utbudet ordentligt. Det handlar enbart om att hitta det som passar mig bäst. Det är ju mina behov och jag som betalar.

Skit-dag

Puh, sitter med kaffekoppen och känner hur irritationen pyser ur öronen på mig. En riktig skit-dag som jag nu ska skriva om så att jag får den ur mig den kan gå vidare mot en bättre kväll.

Under förmiddagen började det komma märkliga mejl från läraren på en av mina kurser. Vi hade stor inlämning i måndags, som jag kämpat hårt med. Nu påstod hon att alla fått svar och att det är viktigt att alla som ska komplettera gör det senast onsdag. Och sedan en rad förmaningar om vad som gäller. Problemet är bara det att vi är jättemånga som inte har fått svar än. Efter ett tag kom en rättning, nej alla har inte fått svar, men många. Och allt annat gäller. Så med andra ord får vissa mer tid än andra för eventuell komplettering. Någon påpekade att det vore schysst att få svar innan eventuell komplettering ska göras, men det har vi inte fått svar på än. Och stressen bland mina medstudenter fortsätter att öka till osund nivå.

Nästa punkt på min dagsagenda var att hålla ett styrgruppsmöte i ett projekt i en annan av mina kurser. Samma projekt som vi redovisade i onsdags.  Allt gick bra, mina gruppkamrater och jag har gjort ett bra jobb. Jag var så nöjd. Nu fick vi återkoppling och det var mest pyttiga detaljer om redaktionella ändringar. Vi var så övertygade om att bli godkända och kunna stänga projektet. Men icke. Vår lärare kräver ny inlämning med uppdatering av de redaktionella ändringarna. Sedan kommer det att dröja innan han kan rätt och innan vi får svar och betyg. Och kursen slutar idag. Det är så trist. Vi blev både arga, ledsna och irriterade. Det fanns inget vi kunde göra. Han hade bestämt sig för att hitta fel och då gör man förstås det. Men det är inget annat än dumt. Det ger ett onödigt merarbete för oss och skolan till ingen nytta.

Eftermiddagen ägnades åt att leta efter en bilbesiktning som ville ta emot mig. Det finns ju många med de är inte så lätta att hitta, ofta i ruffiga industriområden. På fjärde försöket fick jag hjälp. Men jag behöver väl knappt nämna att bilen blev underkänd. Jag trodde att jag skulle deppa ihop. Det är ett fel som jag åtgärdat så många gånger, det är aldrig problem vid körning men det dyker upp vid besiktning. Så klurigt att komma tillrätta med.

Jag bjöd mig själv på asiatisk mat för att landa i alla irritationsmoment under dag. Sedan köpte jag onödigt många nagellack för att muntra upp mig själv. Nu tänker jag inte göra något mer idag. Jag ska visserligen skriva vidare på veckans sista hemtenta men jag vågar inte skicka in idag. Det får vänta till i morgon. Jag borde även gå en promenad men jag tar inte risken att halka på alla isfläckar. Att dra en filt över huvudet känns mer rätt.

Så, nu när jag skrivit allt detta behöver jag inte tänka på eländet mer.

Respekt

Att visa respekt, att vara schysst, det tycker jag är något som gäller oss alla. Att vara artig och trevlig är något gott. Därför blir jag ganska så irriterad när människor behandlar mig som om jag vore fem år och omdömeslös.

Som distansstudent har jag kontakt med mina lärare via skriftlig konversation; mejl, webb mm. Det jag noterat är att tonläget från lärarna ofta är förmanande. Det hänvisar till information och när någon frågar efter något som personen inte hittar så blir svaret ofta ”NI MÅSTE LÄRA ERA LÄSA INFORMATIONEN”. Jag tycker inte alls att det är ett trevligt sätt att svara någon som frågar. Och att använda versaler är ju som att skrika, vilket för mig är helt orimligt.  I många uppgifter mm anges ..”ni måste”… Och väldigt ofta ges besked att om vi inte gör som de säger så läser de inte våra mejl/svar/dokument… Jag skulle aldrig behandla vänner, kollegor, medarbetare på detta sätt.

Idag var jag hos en tandhygienist och blev rejält förmanad. Tänkte nästa påminna henne om att jag faktiskt är vuxen, att det var jag som kom till henne. Jag bad om råd, då vill jag inte ha hot, krav och förmaningar.

Undrar om det är fler yrken som lagt sig till men detta förmanande och förminskande av människor? Det är i alla fall inte okej.