Längtan

En av de saker som har saknat mycket under denna märkliga vår är att åka tåg. Jag tycker om att resa i Sverige och själva tågresan är en del av avkoppling. Det har ju inte varit möjligt att resa i år och det kan dröja. Nu skulle jag ju kunna ta mig till en annan stad i närheten med bil, men jag gör det inte eftersom jag insett att tågresan är en så viktigt del av resandet för mig.

Jag var inte riktigt medveten om att stunden på tåget var så viktigt. Å andra sidan är det inte alls svårt att avstå, så det är inte alls synd om mig. Det är bara så intressant att upptäcka vad som är viktigt och vad som betyder något. Jag tror att det är något med lugnet på tåget, att jag släpper alla tankar på vardagen bakom mig som ger mig avkoppling.

Nu har jag i alla fall något att längta till. Tids nog får jag åka tåg igen.

Promenadlängtan

Promenader är grunden i mitt motionerande. Jag väljer ofta att gå och gillar även att vandra. Men det händer att jag får dippar dvs perioder då promenader inte är roliga. Jag kan tröttna på att gå samma runda varje kväll.

Just nu känner jag en längtan efter promenader. Jag känner ofta på dagarna att jag måste ta en paus och gå ut och jag tar gärna en kvällspromenad. Jag vill ha luften, se naturen och få rensa tankarna. Det gör gott. Det är också en härligt att känna lust att får röra på sig jämfört med att tvinga sig till motion.

Längtan efter promenader gör att tankar på gym känns långt borta. Jag vill vara ute. Promenader och simning som kombination kan räcka gott fram till våren.

Hemlängtan

Jag har en förlamande hemlängtan. Inte fysisk förlamning, mer av handlingsförlamning. Den slog till igår. Inget känns roligt längre. Det är varmt, för varmt för att göra något vettigt. Jag ids inte göra något alls. Jag släntrar runt mellan parker och caféer, fikar och läser. Och längtar hem. Kaffet smakar inte och boken är trist. Tur att jag är ensam, så att ingen får lita av att jag surar.

Jag längtar till vardag, till sommartunna kläder och att få byta skor. Jag saknar valmöjligheterna som finns hemma. Jag saknar att få sitta i nattlinne på min balkong. Jag saknar att kunna gå ut i köket och blanda ett glas saft istället för att gå till kiosken och köpa dyrt vatten på flaska.

Nu ska jag hålla tummarna både för fotbollslandslaget och för SJ som ska köra mig hem.

Ny längtan

Att läsa en bok är allt som behövs för att kicka igång vandringsdrömmar i mig. Läser en berättelse som bla utspelar sig i Skåne och det har väckt en längtan att fortsätta min vandring längs Skåneleden. Jag har vandrat några få etapper av leden och jag har älskat det. Vandringen betyder mycket för mig.

Igår kväll tog jag fram karta och började planera för vandring, kollade tågtider och boenden. Jag bor helst i vindskydd, som finns på många platser längs leden, men där vindskydd saknas behövs annat boende. Att inte bo i naturen ger en annan typ av vandring och jag gillar olika typer av vandring.

Eftersom jag bor i Stockholmsområdet, behöver jag planera och ta vara på tiden, då restiden till Skåne är betydande. Just nu har jag inte tid för långvandring men tre dagar borde jag hinna med. Behöver dock stämma av med pluggande, så att jag inte strular till något grupparbete genom att inte vara tillgänglig. Att planera är en stor del av vandringen och jag älskar även den delen!

Lerins lärlingar

Häromdagen skrev jag om ”Konstnärsdrömmen” som väckte en längtan att skapa. Ikväll såg jag Svt: Lerins lärlingar och längtan stärkts. Vilket mysigt program. Jag upplevde programmet som varmt och respektfullt och att deltagarna spreds så mycket glädje.

Deltagarna inspirerar mig och nog borde väl även jag få till en personlig målning. Tänk om Lerin behöver ytterligare en lärling!

Längtan efter skapande

Är fortfarande inne i slutfasen av skolterminen. De senaste dagarna har varit helt fokuserade på att lämna in rapporter, presentationer och andra uppgifter. En jätterapport återstår att fixa med deadline på söndag. Det enda jag har hunnit med förutom pluggandet är att skriva protokoll och en verksamhetsplan för en förening som jag är med i. Jag längtar efter att få läsa och få skriva på mina noveller.

Som bakgrundsljud har jag tv:n som står på. När jag nyligen tittade upp, upptäckte jag ett nytt program ”Konstnärsdrömmen – England”. Jag älskade programmet Konstnärsdrömmen när det sändes i på svt i svensk version. Jag blir så otroligt inspirerad till att måla och skapa. Jag kan inte måla men jag älskar att göra det. Så fort jag såg programmet började längtan växa i mig.

Någon gång skulle jag vilja ge mig tid att testa flera olika sätt av skapande, för att kunna hitta det som passar mig bäst.

 

Att få sträcka ut sig helt

En av dagens sköna stunder var i simhallen. Det blev ett tidvis tufft pass men samtidigt är simningen skonsam och skön. Det jag behöver extra mycket ju nu är att få sträcka ut mig, att få ta ut rörelserna och det fungerade ju utmärkt i vattnet. Mina spända muskler fick träning och stretch och det var mycket välgörande.

Under sommaren har jag tänkt mycket på yoga. Jag tror att det skulle göra mig gott. Just att få tänja och stretcha, arbeta med rörlighet, är något mina problematiska axlar längtar efter. Högst sannolikt är det något hela kroppen skulle uppskatta. Simningen är bra men yoga bör kunna ge ett bra komplement.

Tyvärr har jag ingen disciplin för hemmaträning, jag behöver gå på pass. Utbudet är stort men det handlar även om prioritering. Promenader och simning ska samsas med drömmar och Indoor Walking och Yoga. Kanske att jag även behöver lite tid för styrketräning på gym. För att hinna med flera pass i veckan och därtill vila, skulle jag behöva åtminstone 10 dagar i veckan och det har jag ju inte. Jag behöver en realistisk plan. Samtidigt tror jag att det är bra att tänka efter innan jag skuttar iväg och köper träningskort. Känna, tänka, blogga är en bra kombination för kloka beslut.

Om Skåne

Förändringens tid är här.

Som liten var jag på kortare besök i Skåne varje sommar. Min mamma är född i Skåne och hon har kontakt med släktingar som bor där. Jag var aldrig riktigt förtjust. Jag såg ju mer av äldre släktingar än Skåne. I ungdomsåren var jag under en tid olyckligt kär i en kille med flickvän i Skåne och det bättrade inte på landskapets attraktionskraft. Numera bor min exman i Skåne och det gjorde att landskapet var ett omöjligt resmål under många år. Men det har sakta börjat att förändras.

För en tid sedan läste jag en bok som främst utspelar sig på Ven och jag fick en väldigt starkt lust att resa dit i sommar. Nu läser jag en annan bok av samma författare, som utspelar sig i Mölle-Höganäs-trakten, och jag är nästan beredd att flytta dit.

Samtidigt läser jag böcker och studerar kartor för att vandra på Skåneleden i sommar. Nu överväger jag en längre vistelse, kanske hotell eller i en stuga. I morse toppade Znogge min längtan genom att skriva om närhet till Tyskland. Och de är ju inte länge sedan flera av mina skånska bloggvänner skrivit om sina Danmarksbesök.

Det här trodde jag inte skulle hända. Jag trodde att jag för alltid skulle vara avogt inställd till de södra delarna av landet. Nu är de förändrat. Allt är möjligt.