Kvällspromenad

Ett bra sätt att markera arbetsdagens slut är att stänga av jobbdatorn och bege sig ut på promenad. Man får rusta sig med många reflexer för det är mörkt om kvällarna. Igår eftermiddag var det fullt med folk ute, ikväll mötte jag endast två cyklister utan lyse och en hund utan koppel. Men det var skönt att få strosa och kolla belysningar på balkonger och i trädgårdar. En lägenhet på markplan hade lyktor med levande ljus på sin uteplats. Det såg verkligen fint ut, en vacker förlängning på lägenheten.

Många hus har väldigt stora fönster men väldigt stor insyn. Det gör att man ser hur väldigt stora tv-apparater de som bor där har. Teven kan uppta en hel vägg. Inte så att jag tjuvkikar men det är svårt att inte låta blicken vila mot varm ljus när man är ute och går i mörkret.

Riktigt skönt att komma in igen. Promenaden gör mig piggare.

Frihet

En helt planerad lördag med frihet att göra vad jag vill – det är lycka!

Efter en lite för lång sovmorgon, hasade jag runt här hemma och längtade ut i det fina vädret. Det fick bli en biltur ut på landet till ett trevligt café som jag gärna besöker några gånger per år. Det ligger lite udda till så man måste ha bil för att ta sig dit. Förutom café, säljer de även plantor, vissa inredningsdetaljer och det finns även som ett litet galleri där konstnärer kan ha utställningar. För mig är det en skön oas där jag kan fika länge i deras trädgård, sitta och läsa och njuta av solen. Sådan ställer är extra viktiga när man bor i lägenheter, särskilt i dessa tider då man sitter inom hus mest hela tiden. Förutom väldigt god fika, fyndade jag även några lampor vilket jag är mycket nöjd med.

For vidare, handlade men ville fortsatt vara ute i solskenet. Så jag tog min bok en flaska vatten och besökte en utsiktsplats i närheten. Där finns flera trädäcka att sitta på, om man inte vill sitta på klipporna. Jag hade turen att hitta en egen stol med bord, en bit ifrån alla andra och det var alldeles ljuvligt att njuta av utsikten. Eftersom det är på en höjd, svalkade solen skönt. Det här är en ny favoritplats för mig.

Åkte hem för att då kvällskaffet. Den huvudvärk som jag dragits med de senaste dagarna börjar släppa och jag anar att vila och vätska hjälper. Fortsatte såldes med min lugna tillvaro här hemma genom att fortsätta med läsning till tvättmaskinens bedövande brus.

Att får vara helt fri för en dag betyder så mycket för mig. Det ger den återhämtning som jag behöver, en förutsättning för att kunna ladda om och orka mer.

 

Spöken

I natt trodde jag att det spökade hemma hos mig. Nästan i alla fall. Det började med att teven, igen, tappade tv-bilden. Det blev ett kortvarigt avbrott denna gång men det börjar kännas kusligt då jag inte fattar varför bilden försvinner för längre eller kortare tider.

När jag var i sovrummet, kom jag på att jag glömt en sak på nedervåningen. När jag skulle ta trappan ner, fungerade inte lampan. Jag hade ingen ficklampa just där och fick ta det försiktigt ned för trappan utan att snubbla. Väl nere på nedervåningen fanns ljus igen och jag laddade en ficklampa inför uppfärden. Allt gick bra och jag la mig för att sova igen. Efter en stund – så tänds lampan i hallen/trappen! Jag ryckte till ordenligt. För även om fördröjning kan förekomma så brukar den inte vara så lång. Kusligt.

När jag låg under täcket funderade jag på spöken. Jag undrar vad någon försöker säga mig, så var känslan. Förnuftet säger dock ”du har usla teknikkunskaper”. Trots att jag jobbat i elbranschen i 25 år, så är jag varken tevereparatör, it-tekniker eller elektriker vilken är en särskild kunskap som jag saknar. Men det vore ju så mycket enklare att skylla på spöken än mina egna brister.