Plus och minus tar ut varandra

Tog ett avbrott i pluggandet och åkte iväg för att byta lampan till halvljuset i min bil. Jag har sedan länge köpt en ny lampa men låtit bilen stå i avvaktan på bättre tider (=varmare). I avsaknad av plusgrader, åkte jag till ett köpcentrum med garage. Att byta lampa med frusna fingrar är inte kul. Nu tycker jag överhuvudtaget inte att lampbytet är kul, tvärtom trångt och bökigt. Denna gång det gick oväntat bra vilket gör mig helt orimligt belåten, löjligt nöjd!

Körde vidare till Ica för att kompletteringshandla det jag missade igår. När jag står i kön får jag förvirrade meddelande från mina kurskamrater om att vi har ett möte inom en kvart. Obligatorisk närvaro. Det visade sig att vår lärare bytt dag för vår grupp, från tisdagar till måndagar, vilket ingen av oss hade uppmärksammat. Bråttom, bråttom och med en halv minuts marginal satt jag vid datorn och låtsades vara förberedd.

Den insättning på energikontot som det lyckade lampbytet gav, kompenserades med ett uttag av stressigt möte med läraren. Är det detta som är balans i livet?

Trasigt halvljus

Blev uppmärksammad på att mitt ena halvljus var mörkt. Bara att byta glödlampa tänkte jag men blev samtidigt påmind om att det inte alltid är så lätt på dagens bilar.

Utmaningen började med att hitta rätt lampa. Check. Jag har inga problem att be om hjälp med det. Sedan tog jag fram instruktionsboken och började trixa. Det gick oväntat bra. Visserligen inte riktigt så lätt som det såg ut men ändå genomförbart. Kände mig riktigt nöjd.

Och nöjd var jag ända tills jag upptäckte att jag råkat tappa ner den gamla lampan i ett smalt utrymme. Helt omöjligt att nå med händer och de verktyg jag hade. Testade alla möjliga varianter innan jag fick ge upp, skaffa ett verktyg och testa igen. Det gick bra.

När jag gör saker kan det ta tid. Jag är ingen van halvljus-lampa-bytare. Men jag gjorde det själv utan att be om hjälp och det värmer mitt lilla hjärta. Känslan att vara oberoende är skönt. Åtminstone ibland.