Miniretreat

Försov mig i morse och fick bråttom att plugga klart det jag inte hann igår. Men så kom nya insikter och jag behövde justera lite i det jag gjort tidigare. Skönt när polletten trillar ner! Men det blir väldigt stressigt till dagens höjdpunkt: ett miniretreat.

Idag var jag hos en annan arrangör än jag brukar, en kyrka jag inte brukar besöka. Och det blev verkligen annorlunda. Prästen som höll i reaterat var noggrann och strukturerad och extremt noggrann med tiden. Där satt vi och väntade i två minuter för att han skulle börja på exakt tid enligt sitt schema (som vi andra inte sett). Han höll en genomgång som skulle ta sju minuter och jag tror minsann att han prickade tiden exakt. Han var noga med information, att vi satt rätt mm. Visst är det bra men å andra sidan var vi bara fem personer så vi hade kunnat hantera lite mer av spontanitet. Han ville väl men det passade inte mig.

För mig kändes det lite ”högtravande”. Den litteratur han föreslog är sådant jag inte tänker läsa, förmodligen inte ens kan förstå. Tack och lov, så hade jag med mig anteckningsblock och egna böcker att läsa. Dessutom blev det fin gemenskap med de andra deltagarna, som var lite mer som jag är.

Så till det värsta, för mig. Det fanns förfriskningar i form av vatten och frukt men inget kaffe. Jag klarar inte efter eftermiddag utan kaffe. Eller jo det gör jag men jag vill inte. Livet blir liksom tristare utan kaffe, mer blaskigt. Kaffebristen var nog det som bidrog mest till att eftermiddagen mest blev en stressig lång väntan på att den skulle ta slut istället för återhämtning.

Det visade sig dock att det fanns kaffe. Enligt prästens schema dricks kaffe mellan 15.45-16.00. Den tiden höll vi. Exakt. Sedan fick vi gå hem. Nu är jag hemma igen och jag tror alla kan ana vad som doftar så gott från mitt kök. Tar även fram kalender och stryker planer på fler reaterat av samma arrangör. Detta var inget för mig.

Adventskonsert med sing-a-long

Lockades av att gå på Adventskonsert med sing-a-long. Jag tyckte att det lät kul och lättsamt. Blev lite förvånad i kyrkdörren då frågade om jag behövde nothäfte. Jag var där en kvart innan start och då var det i stort sett fullt men jag hittade plats långt bak kyrkan. Kyrkan är relativt ny (kanske 5 år) och modern. Det är mycket betong, flyttbara stolar och längs väggarna runt hela kyrkan finns ”bänkar” i ek som ibland används om hyllor, dekoration men som man även kan sitta på. Nu vill man ju inte gärna sitta bakom altaret (men det händer) och jag hade i alla fall turen att sitta på plats där jag såg körerna.

Det var två körer, en vuxenkör och en barnkör. Vissa låtar sjöng de separat och några tillsammans. Ibland fick även publiken vara med (inte så ofta) och då visades texten på väggen. Några sånger vi sjunga med i helt och hållet och ledarna dirigerade. ”Välj stämma” uppmuntrade ledaren och jag insåg att det kanske var bäst om jag var tyst. Om jag skulle ha en chans skulle det behövas både tonarts- och oktavsänkningar i flera steg. Nja, sing-a-long var inget för amatörer som mig. I finalnumret fick alla som ville gå fram och ställa sig ”på scen”.

Ägnade mest tid till att studera folk. Den moderna kyrkan är relativt öppen, man kan gå och komma som man vill vilket folk också gör. Otroligt så många som behöver gå på toaletten, prata med varandra eller bara ut och röra på sig under den dryga timmen konserten varade. Själv hade jag mest roligt åt alla som fotograferade. Det var tydligt vilka som var föräldrar samt mor-och far-föräldrar till barnen i kören. En gubbe hade jag särskild koll på. Han ställde sig ofta upp för att fota och filma. Problemet var att han ställde sig framför den kamera som filmade hela konserten. Halva filmen är numera på mannens grå stickade tröja. Jag tror tyvärr att någon kommer att bli väldigt ledsen. Desto gladare var den lille kille som kom fram och visade att han tappat en tand.

Det blev således ingen lugn inledning på advent, men december är ju här ändå. Jag får helt enkelt besöka en ytterligare konsert för att hamna i adventsstämning.